Åter i frihet

(454)Åter i frihet
Samtidigt som Paulus' arbetare i Rom belönades med att många människor blev omvända och att de kristna blev styrkta och uppmuntrade, började mörka moln samlas som inte bara hotade hans egen trygghet, utan också församlingens framgång. Vid sin ankomst till Rom överlämnades han till befälhavaren för den kejserliga vakten, en man som var rättvis och ärlig. Det var denne befälhavares vänlighet som gjorde att aposteln fick jämförelsevis stor frihet att fortsätta evangelii verk. Men innan de två årens fängelsevistelse var slut hade denne ersatts av en officer som aposteln inte kunde vänta sig några särskilda förmåner av. rätt

(454)Judarna var nu mer aktiva än någonsin i sina intriger mot Paulus. De fann en skicklig medhjälpare i den lastbara och sedeslösa kvinna som var Neros andra hustru. Hon var judisk proselyt och använde nu allt sitt inflytande för att hjälpa judarna i deras mordiska planer mot kristendomens främste företrädare. rätt

(454)Paulus kunde inte hoppas på någon större rättvisa från den kejsare som han hade vädjat till. Nero var mer moraliskt korrumperad, mer lättsinnig till sin karaktär och mer kapabel att utöva den ohyggligaste grymhet än någon annan härskare före honom. Regeringsmakten kunde inte ha lagts i händerna på en mer despotisk härskare. rätt

(455)Hans första regeringsår hade utmärkts av att han med gift hade mördat sin yngre styvbror som var den laglige arvingen till kejsartiteln. Nero hade sjunkit från ett djup av last och brott till ett annat, intill dess att han hade mördat sin egen mor och därefter sin hustru. Det fanns inte några illgärningar som han inte kunde begå, inga ondskefulla dåd som han skulle tveka att utföra. Hos alla ädla människor väckte han bara avsky och förakt. rätt

(455)Detaljerna i den ondska och de illgärningar som härskade inom kejsarens hov är alltför förnedrande, alltför ohyggliga för att beskrivas. Hans otyglade osedlighet väckte avsky och äckel, till och med bland dem som tvingades att delta i hans brott. De levde i ständig skräck för att han skulle komma att föreslå något ännu mera ohyggligt, än han redan tidigare gjort. Men inte ens sådana brott som Nero utförde kunde rubba hans undersåtars trohet. Han erkändes som den absolute härskaren över hela den civiliserade världen. Och inte bara detta. Han blev föremål för hedersbetygelser som bara tillkommer en gud och tillbads som gud. rätt

(455)Så långt människor kunde bedöma var Paulus' dom inför en sådan domstol avgjord. Men aposteln visste, att så länge han var trogen mot Gud, hade han ingenting att frukta. Den som under det förgångna hade varit hans beskyddare, kunde alltjämt skydda honom mot judarnas ondska och kejsarens makt. rätt

(455)Och Gud beskyddade sin budbärare. Under rättegången mot Paulus kunde beskyllningarna mot honom inte bevisas. Med en aktning för rättvisa som stod helt främmande för Neros karaktär, förklarade han, i direkt motsats till vad man allmänt väntade, att fången var oskyldig. Paulus' bojor avlägsnades och han var åter en fri man. rätt

(455)Om förhöret med honom hade uppskjutits ännu en tid eller om han av någon orsak hade tvingats stanna kvar i Rom till året därpå, skulle han utan tvivel ha omkommit i den förföljelse som då bröt ut. Under Paulus' fångenskap hade så många blivit omvända till kristendomen, att det tilldragit sig myndigheternas uppmärksamhet och väckt deras fiendskap. Framför allt uppväcktes kejsarens vrede på grund av att några medlemmar av hans husfolk hade blivit omvända. Han fann snart ett tillfälle att göra de kristna till föremål för sin ohämmade grymhet. rätt

(456)Branden
Ungefär vid den här tiden inträffade i Rom en fruktansvärd brand som lade nästan halva staden i aska. Ett rykte spreds att Nero själv hade anlagt branden, men för att vända misstankarna ifrån sig gav han sken av att visa stor frikostighet genom att hjälpa de hemlösa och utblottade. Han blev ändå anklagad för denna brand. Staden råkade i uppror och greps av raseri. För att vända misstankarna ifrån sig själv och också för att befria staden från en grupp människor som han fruktade och hatade riktade han beskyllningen mot de troende. Hans plan lyckades. Tusentals av Kristi efterföljare, män, kvinnor och barn, dödades obarmhärtigt. rätt

(456)Paulus undgick denna ohyggliga förföljelse. Han hade lämnat Rom så snart han fått sin frihet tillbaka. Denna sista tid i frihet utnyttjade han för att besöka församlingarna. Han försökte åstadkomma en fastare förening mellan de grekiska och österländska församlingarna. Han försökte stärka de troende mot falska läror som hade börjat smyga sig in för att fördärva deras tro. rätt

(456)De påfrestningar och den oro som Paulus hade utsatts bör, hade emellertid börjat tära på hans fysiska krafter. Ålderdomens bräcklighet började ge sig tillkänna. Han förstod att det han nu utförde skulle bli det sista han gjorde. Ju kortare tiden blev för hans arbete, dess ivrigare blev han i sin verksamhet. Det tycktes inte finnas någon gräns för hans iver. Han färdades genom många länder, från församling till församling, fast i sitt beslut, punktlig i allt som han gjorde och stark i tron. Han försökte att med alla tänkbara medel stärka de troendes tro, så att de skulle arbeta troget för att vinna människor för Kristus och för att de i de påfrestande tider som redan hade börjat, skulle stå fasta i evangelium och vara Kristi trogna vittnen. rätt

nästa kapitel