Herden

(482)Herden
Apostlagärningarna säger inte så mycket om aposteln Petrus' senare arbete. Under de år av livlig verksamhet som följde på Andens utgjutande på pingstdagen, var han en av dem som outtröttligt arbetade för att omvända de judar som kom till Jerusalem för att tillbedja under de årliga högtiderna. rätt

(482)När de troendes antal ökade i Jerusalem och på andra platser som hade fått besök av korsets förkunnare, visade sig Petrus' begåvning vara av oskattbart värde för den första kristna församlingen. Inflytandet av hans förkunnelse om Jesus av Nasaret spred sig vida omkring. På honom hade lagts ett dubbelt ansvar. Han förkunnade ett bestämt budskap om Messias för de icke-troende och arbetade ivrigt för deras omvändelse. Samtidigt utförde han ett särskilt arbete för de troende och styrkte dem i tron på Kristus. rätt

(482)Sin kallelse att bli underherde fick Petrus efter det att han hade lärt sig att inte lita på sig själv utan endast förtrösta på Guds kraft. Innan han förnekade sin Herre hade Jesus sagt till honom: "När du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder." – Luk. 22:32. Dessa ord gav en antydan om det omfattande och effektiva arbete som aposteln skulle komma att utföra i framtiden för dem som skulle ta emot evangelium. För detta arbete hade Petrus blivit förberedd genom sin egen erfarenhet av synd, lidande och ånger. Inte förrän han hade lärt känna sin svaghet, kunde han verkligen förstå Kristi efterföljares fulla beroende av Kristus. Mitt under frestelsens stormar hade han insett, att en människa kan känna sig trygg, bara då hon helt upphör att lita på sig själv och bara söker sitt stöd hos Frälsaren. rätt

(483)När Kristus sista gången sammanträffade med sina apostlar vid havet, återinsattes Petrus på sin plats bland de tolv, efter det att han hade prövats genom den tre gånger upprepade frågan: "Älskar du mig?" (Joh. 21:15-17.) Hans uppdrag hade utpekats för honom. Han skulle föda Herrens hjord. Nu när han blivit omvänd och hade godtagits av Gud, skulle han inte bara söka att vinna dem som stod utanför den kristna församlingen, utan han skulle även bli en herde för församlingen. rätt

(483)Kristus framhöll för Petrus bara en förutsättning för att han skulle kunna utföra sitt uppdrag: "Älskar du mig?" Detta är den mest väsentliga förutsättningen. Även om Petrus hade ägt alla andra nödvändiga egenskaper skulle han ändå, utan denna, inte vara en trogen underherde för Guds församling. Kunskap, givmildhet, vältalighet, iver, alla dessa är nödvändiga egenskaper för en Herrens förkunnare, men utan Kristi kärlek i sitt sinne är en förkunnares arbete förfelat. rätt

(484)Kristi kärlek är inte någon tillfällig känsla, utan en levande princip som skall visa sig som en i själen kvardröjande kraft. Om församlingsherdens karaktär och beteende är en tillämpning av det budskap som han förkunnar, skall Gud bekräfta hans arbete med sitt godkännande. Herden och hjorden skall bli ett genom sitt gemensamma hopp i Kristus. rätt

(484)I det sätt på vilket Frälsaren bemötte Petrus, låg en undervisning för honom och hans medbröder. Fastän Petrus hade förnekat sin Herre, hade Jesus aldrig upphört att älska honom. Aposteln fick lära sig att han, då han förkunnade evangelium för andra, skulle möta överträdare med tålamod, sympati och förlåtande kärlek. Han skulle komma ihåg sina egna svagheter och felsteg. Både de som länge varit Kristi efterföljare och de som nyss blivit troende skulle han bemöta med samma ömhet som Kristus hade visat mot honom. rätt

(484)Även om vi själva ofta handlar orätt, har vi en benägenhet att bemöta de frestade och de som kommit på villovägar med allt annat än ömhet och kärlek. Vi kan inte läsa deras tankar. Vi känner inte till deras inte strider eller det som plågar dem. Vi behöver därför lära oss att bestraffa med kärlek och att "sarga" bara för att hela och att varna på ett sådant sätt, att det väcker deras hopp till nytt liv. rätt

(484)Under hela sin verksamhet vakade Petrus troget över alla dem som överlämnats åt hans omvårdnad. Därigenom bevisade han att han var värdig det ansvarsfulla uppdrag som han hade fått av Frälsaren. Han upphöjde ständigt Jesus av Nasaret som Israels hopp och människosläktets Frälsare. Han ställde sitt eget liv under den store Mästarens fostran. På alla de sätt som det var möjligt för honom, försökte han utbilda de troende för ivrig verksamhet. Hans kristliga exempel och outtröttliga arbete uppmuntrade många ungdomar att ägna sig åt förkunnarens uppdrag. Efter hand som tiden gick fick aposteln allt större inflytande som lärare och ledare. Även om han alltjämt kände ansvar för att arbeta särskilt för judarna, förkunnade han evangelium i många länder och styrkte tron hos stora skaror som hade tagit emot evangelium. rätt

(484)Under de senare åren av sitt arbete blev Petrus inspirerad att skriva till de troende som "bo kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien och Bitynien". Hans brev avsåg att uppliva modet och stärka tron hos dem som utsattes för prövningar och lidanden och att uppmuntra dem till förnyad iver att ta upp det goda verket, dem som genom de många frestelserna var i fara att förlora sin gemenskap med Gud. Dessa brev ger intryck av att ha skrivits av en som var förtrogen med Kristi lidanden och den tröst som endast Kristus kan ge. Samtidigt visar de att hela hans väsen blivit omskapat genom Guds nåd och att hans hopp om evigt liv hade en fast och säker grund. rätt

(485)Ett levande hopp
Denne åldrande Guds budbärare börjar sitt första brev genom att ge uttryck för tacksamhet och lovsägelse till sin Herre. "Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi Gud och Fader", utbrister han, "som efter sin stora barmhärtighet har genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen är förvarat åt eder, I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frälsning, som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden." rätt

(485)I detta hopp om ett säkert arv på den nya jorden gladde sig de första troende, även under tider av svåra påfrestningar och lidanden. "Därför mån I fröjda eder", skrev Petrus, "om I ock nu en liten tid, där så måste ske, liden bedrövelse under allahanda prövningar, för att, om eder tro håller provet – vilket är mycket mer värt än guldet, som förgås, men som dock genom eld bliver beprövat – detta må befinnas lända eder till pris, härlighet och ära vid Jesu Kristi uppenbarelse. Honom älsken I utan att hava sett honom och fastän I ännu icke sen honom. . . fröjden eder över honom med outsäglig och härlig glädje, då I nu ären på väg att vinna det som är målet för eder tro, nämligen edra själars frälsning." rätt

(486)Apostelns ord avser Kristi efterföljare under alla tidsåldrar. De har en särskild innebörd för dem som lever i en tid då "änden på allting nu är nära". Hans förmaningar och varningar och hans ord om tro och mod gäller varje människa som "intill änden" vill "hålla fast" vid sin tro. (Hebr. 3:14.) rätt

(486)Aposteln försökte få de troende att förstå, hur viktigt det är att man inte låter sinnet irra omkring på förbjuden mark eller slösar bort sina krafter på värdelösa intressen. De som inte vill bli fångade i Satans snaror måste noga bevaka alla tillfartsvägar till sinnet. De måste undvika att läsa, se och höra sådant som kan väcka orena tankar. Vårt sinne får inte ges frihet att fästa sig vid vad som helst. Själens fiender är alltid framme med antydningar om det som är orätt. Vårt sinnes portar måste troget bevakas, så att ont inflytande inte får väcka onda tankar och sinnet lämnas att irra omkring i mörker. "Omgjorden därför edert sinnes länder", skrev Petrus, " och varen nyktra; och sätten med full tillit edert hopp till den nåd som bjudes eder i och med Jesu Kristi uppenbarelse. . . . följen icke de begärelser som I förut, under eder okunnighets tid levden i, utan bliven heliga i all eder vandel, såsom han har kallat eder är helig. Det är ju skrivet: 'I skolen vara heliga, ty jag är helig.' rätt

(486)Så vandren ock i fruktan under denna edert främlingsskaps tid. I veten ju att det icke är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit 'lösköpta' från den vandel I förden i fåfänglighet, efter fädernas sätt, utan med Kristi dyra blod, såsom med blodet av ett felfritt lamm utan fläck. Så var förutsett om honom före världens begynnelse; men först nu i de yttersta dagarna har han blivit uppenbarad för eder skull, I som genom honom tron på Gud, vilken uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att eder tro nu ock kan vara ett hopp till Gud." rätt

(486)Om man med silver och guld hade kunnat köpa människor frälsning, hur lätt skulle det då inte ha varit att åstadkomma detta för honom som säger: "Mitt är silvret, och mitt är guldet." – Hagg. 2:9. Men det är bara genom Guds Sons blod som överträdaren kan återlösas. Frälsningsplanens grund är ett offer. Aposteln Paulus skrev: "I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika." – 2 Kor. 8:9. Kristus utgav sig själv för oss för att han skulle kunna rädda oss från all orättfärdighet. Och den välsignelse som kröner frälsningen är "den gåva som Gud av nåd giver. . . evigt liv, i Kristus Jesus vår Herre". (Rom. 6:23.) rätt

(487)En bestående princip
"Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtad broderlig kärlek", fortsatte Petrus, "och älsken varandra av hjärtat med uthållig kärlek." Bibeln – evangelium – är den kanal genom vilken Herren uppenbarar sin Ande och sin kraft. Lydnad för detta åstadkommer en frukt av önskvärt slag: "oskrymtad broderlig kärlek". Denna kärlek är himmelsk och leder till högtstående motiv och osjälviskt handlande. rätt

(487)När evangelium blir en bestående princip i vårt liv blir vi "födda på nytt, icke av någon förgänglig säd, utan av en oförgänglig: genom Guds levande ord, som förbliver". Denna nya födelse är ett resultat av att vi tar emot Kristus som Guds ord. När gudomlig sanning genom Guds Ande gör intryck på våra sinnen, väcks nya begrepp till liv och hittills slumrande krafter stimuleras till att samarbeta med Gud. rätt

(487)Så hade förhållandet varit med Petrus och hans medapostlar. Kristus var den som uppenbarade sanningen för världen. Genom honom blev den oförgängliga säden, Guds ord, sådd i människors sinnen. Men mycket av sin värdefullaste undervisning framställde han för dem som då inte kunde fatta den. När den helige Ande efter Jesu himmelsfärd påminde apostlarna om Jesu undervisning, vaknade deras slumrande sinnen. Betydelsen av denna undervisning framstod plötsligt för dem som en ny uppenbarelse. Den rena, oförfalskade sanningen fann utrymme i deras sinnen. Då blev också hans livs sällsamma upplevelser deras. Ordet tog sig uttryck genom de människor som han själv valt. De förkunnade det sällsamma budskapet att "Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, . . . full av nåd och sanning". "Av hans fuIIhet hava vi ju alla fått, ja, nåd utöver nåd." – Joh. 1:14, 16. rätt

(488)Aposteln uppmanade Kristi efterföljare att studera Bibeln. Om de fick en rätt förståelse av den skulle de kunna utföra ett verk som skulle bestå för evigt. Petrus förstod att varje människa som slutligen skulle vinna seger, måste gå igenom svårigheter och prövningar. Men han visste också att de som frestades, genom en rätt förståelse av Bibelns undervisning, skulle kunna erinra sig löften som kunde trösta dem och styrka deras tro. rätt

(488) "'Allt kött är såsom gräs", förklarade han, "och all dess härlighet såsom gräsets blomster; gräset torkar bort, och blomstret faller av, men Herrens ord förbliver evinnerligen.' Och det är detta ord som har blivit förkunnat för eder såsom ett glatt budskap. Så läggen då bort all ondska och allt svek, så ock skrymteri och avund och allt förtal. Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få den andliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växa upp till frälsning, om I annars haven 'smakat att Herren är god'." rätt

(488)Många av de troende, till vilka Petrus riktar sig i sina brev, bodde mitt ibland icke-judar. Mycket berodde på deras trohet mot sin höga bekännelse. Aposteln förmanade dem att inte försumma sina förmåner såsom Jesu Kristi efterföljare. "I åter ären 'ett utvalt släkte'", skrev han, "'ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk', för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus, I som förut 'icke voren ett folk', men nu ären 'ett Guds folk', I som 'icke haden fått någon barmhärtighet', men nu 'haven fått barmhärtighet'. rätt

(489)Mina älskade, jag förmanar eder såsom 'gäster och främlingar' att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilka föra krig mot själen. Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, om de i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället, när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gud på den dag då han söker dem." rätt

(489)Medborgaranda
Aposteln klargör tydligt Kristi efterföljares förhållande till de borgerliga myndigheterna: "Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren, eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är. Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor. I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare. Bevisen var man ära, älsken bröderna, 'frukten Gud, ären konungen'." rätt

(489)Till dem som var tjänare sade han att de skulle underordna sig sina arbetsgivare "med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga. Ty det är välbehagligt för Gud", förklarade aposteln, "om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskyllt. Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehagligt för Gud. Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår. 'Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.' När han blev smädad, smädade han icke igen och när han led hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Och 'våra synder bar han' i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och 'genom hans sår haven I blivit helade'. Ty I 'gingen vilse såsom får', men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare." rätt

(490)Hjärtats fordolda människa
Aposteln förmanade de troende kvinnorna att vara rena i sitt tal och måttfulla i sin klädsel och sitt beteende. "Eder prydnad" , rådde han dem, "vare icke den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt. Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud." rätt

(490)Denna undervisning är tillämplig på Kristi efterföljare under varje tidsålder. "Alltså skolen I känna dem av deras frukt." – Matt. 7:20. Den inte prydnaden av en ödmjuk och stilla ande är ovärderlig. I en sann kristens liv är den yttre prydnaden alltid i överensstämmelse med den inte friden och helgelsen. "Om någon vill efterfölja mig", sade Jesus, "så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig." – Matt. 16:24. Självförsakelse och uppoffringar kommer att utmärka den troendes liv. Tecken på att smaken har förändrats kommer att visa sig i de människors klädsel som vandrar på den väg som Herren har angett för de återlösta. rätt

(491)Det är riktigt att älska skönhet och att vilja tillägna sig den. Men Gud vill att vi först skall älska och eftertrakta den högsta skönheten, som är oförgänglig. Ingen yttre prydnad kan i värde och älsklighet jämföras med "den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende" som de äger som är "klädda i fint linne, vitt och rent" (Upp. 19:14), den som alla de återlösta från jorden kommer att bära. Det är denna dräkt som skall göra dem tilldragande och älskvärda här i livet och som i det tillkommande skall ge dem tillträde till konungens palats. Hans löfte är: "Dessa skola vandra med mig i vita kläder, ty de äro värdiga därtill." – Upp. 3:4. rätt

(491)Aposteln ser i en profetisk vision framåt i tiden till de farliga tider som skulle drabba Kristi församling. Aposteln uppmanar därför de troende att vara uthålliga under påfrestningar och lidanden. "Mina älskade", skrev han, "förundren eder icke över den luttringseld som är tänd bland eder." rätt

(491)Svårigheter är en del av den uppfostran som Gud ger sitt folk för att de skall renas ifrån allt världsligt slagg. Då de råkar in i prövningar är detta ett bevis för att Gud leder dem. Prövningar och motgångar är de medel som han utvalt för vår fostran. De är de förutsättningar han skapat för framgång. Han som känner människors väsen och innersta tankar, känner också till deras svagheter bättre än de själva gör. Han ser att några har begåvning som, om den får utvecklas på rätt sätt, skulle kunna användas för att befrämja hans mission. I sin gudomliga försyn för han dessa människor in i olika förhållanden, så att de kan upptäcka brister som de inte själva är medvetna om. Han ger dem rillfälle att övervinna dessa brister och att utbilda sig för hans tjänst. Ofta tillåter han lidandets eld att drabba dem, så att de skall bli renade och förädlade. rätt

(492)Gud vårdar sig ständigt om dem som tillhör honom. Det är bara när det är nödvändigt för deras timliga och eviga välfärd som han tillåter lidande att drabba dem. Han kommer att rena sin församling på samma sätt som Jesus renade templet under sitt liv på jorden. Allt det som han låter komma över sitt folk av prövningar och svårigheter, låter han komma för att de skall vinna en djupare andlig erfarenhet och större kraft att föra korsets triumf vidare. rätt

(492)Det fanns en tid i Petrus' liv, då han inte var villig att bära något kors i Jesu efterföljd. När Frälsaren talade om för apostlarna vad som förestod honom av lidande och död utropade Petrus: "Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig." – Matt. 16:22. Det var självömkan som kom Petrus att rygga tillbaka från att ha gemenskap med Kristus i lidandet och som kom honom att omedelbart protestera. Det blev en bitter upplevelse för aposteln och något som han bara så småningom förstod, att Kristi liv på jorden skulle vara fyllt av lidande och förödmjukelse. Men det var i smältdegelns eld som han skulle få lära sig det. Men när hans en gång så aktiva kropp blivit böjd av många års bördor och påfrestningar kunde han skriva: "Mina älskade, förundren eder icke över den luttringseld som är tänd bland eder, och som I till eder prövning måsten genomgå, och menen icke, att därmed något förunderligt vederfares eder; utan ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja eder, för att I ock mån kunna glädjas och fröjda eder vid hans härlighets uppenbarelse." rätt

(492)Och när han vänder sig till församlingsföreståndarna för att påminna dem om deras ansvar som underherdar för Kristi hjord, skriver aposteln: "Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård; varen det icke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull, utan med villigt hjärta. Uppträden icke såsom herrar över edra församlingar, utan bliven föredömen för hjorden. Då skolen I, när Överherden uppenbaras, undfå härlighetens oförvissneliga segerkrans." rätt

(493)De som har fått underherdens uppdrag, bör ivrigt vaka över dem som de fått ansvar för. Men detta skall inte bli en sträng och diktatorisk övervakning utan snarare en vaksam omvårdnad, som skall uppmuntra, stärka och upplyfta. Att vara församlingsherde betyder mer än att predika. Det innebär ivrigt personligt arbete. Församlingen på jorden består av bristfälliga människor. De behöver en tålmodig och samvetsgrann omvårdnad för att utbildas och fostras till att kunna arbeta med Guds välbehag i detta liv, och i det kommande kunna krönas med härlighet och odödlighet. Församlingsvårdare som är trogna herdar behövs, som inte vare sig smickrar Guds folk eller behandlar dem bryskt, utan som kommer att ge dem livets bröd, människor som i sina egna liv dagligen känner den helige Andes förvandlande kraft och som hyser en stark, osjälvisk kärlek till dem för vilka de arbetar. rätt

(493)Rättfärdighetens frukt
Underherden måste kunna arbeta taktfullt och klokt, då han ställs inför främlingskap, bitterhet, avundsjuka och missunnsamhet i församlingen. Han kommer att behöva arbeta i Kristi anda för att lägga allt tillrätta. Han skall troget varna för och bestraffa synd, och undanröja oegentligheter. För att göra detta krävs inte bara predikan i kyrkan utan också personligt arbete i hemmen. De vilsegångna kanske inte vill ta emot hans undervisning. rätt

(494)Guds budbärare kan komma att bli kritiserad och felaktigt bedömd. Då bör han tänka på att "den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan. Och rättfärdighetens frukt kommer aven sådd i frid, dem till del som hålla frid." – Jak. 3:17, 18. rätt

(494)Evangelii budbärares uppdrag är "att lägga i dagen huru det rådslut har blivit utfört, som tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud, alltings skapare". (Ef. 3:9.) Om den som går in i detta arbete föredrar det som kräver minst uppoffring och nöjer sig med att bara predika och lämnar det personliga arbetet åt någon annan, kan inte hans verksamhet vara godtagbar inför Gud. Människor för vilka Kristus har dött går under av brist på ett välorganiserat, personligt arbete. Den som går in i förkunnarens gärning har gjort ett felaktigt val, om han inte är villig att utföra det personliga arbete som krävs för en korrekt vård av Guds hjord. rätt

(494)Till sitt väsen är den sanne herden osjälvisk. Han glömmer sig själv och sätter sitt uppdrag för Gud i främsta rummet. Genom att förkunna evangelium och genom personligt arbete i församlingsmedlemmarnas hem lär han känna deras behov, deras sorger, deras prövningar. Då han gör det samarbetar han med den store Hjälparen. Han deltar i deras olyckor och lidanden, tröstar dem i deras bekymmer, tillfredsställer deras själs hunger och vinner deras hjärtan för Gud. I detta arbete stöds evangelii budbärare av himmelens änglar. Han får själv undervisning och upplysning i det evangelium som gör honom vis till frälsning. rätt

(494)I samband med sin undervisning till dem som hade ansvarsfulla poster inom församlingen anger aposteln några allmänna principer som skulle följas av dem som tillhör församlingen. De yngre medlemmarna i församlingen skulle följa de äldres exempel i kristlig ödmjukhet. "Så skolen l ock, I yngre, å eder sida underordna eder de äldre. Ikläden eder alla i umgängelsen med varandra, ödmjukheten såsom en tjänardräkt. Ty 'Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd'. Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid. Och 'kasten alla edra bekymmer på honom', ty han har omsorg om eder. Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker, vem han må uppsluka. Stån honom emot, fasta i tron." rätt

(495)Så skrev Petrus till Kristi efterföljare under en tid, då församlingen utsattes för särskilda påfrestningar. Många hade redan fått del av Kristi lidande. Snart skulle församlingen utsättas för en häftig förföljelse. Under loppet av några få år skulle många av dem som hade stått som lärare och ledare inom församlingen, lida martyrdöden för evangelium. Snart skulle rovgiriga vargar tränga in i församlingen och inte skona hjorden. Men de som hoppades på Kristus, skulle inte låta något sådant komma dem att gripas av missmod och förtvivlan. Med ord av uppmuntran och glädjefylld förhoppning riktar Petrus de troendes uppmärksamhet från nuets påfrestningar och framtidens lidanden till "ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv". "Men all nåds Gud", bad han ivrigt, "som har kallat eder till sin eviga härlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, stödja, styrka och stadfästa eder. Honom tillhör väldet i evigheternas evigheter. Amen." rätt

nästa kapitel