12. maj - En gudomlig lyssnare

(138)»Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, Herre, det till fullo.» - Ps. 139: 4. rätt

(138)Varje dag och stund skulle vi komma ihåg att Herren är nära, att han ser allt vad vi gör och hör varje ord som uttalas. ... Tarvligt, ovärdigt och ogudaktigt tal kan betecknas som »främmande eld» och Gud kan inte ha någonting med sådant att göra. Genom våra fåfängliga ord och vårt icke-kristna exempel vanärar vi Gud och sätter inte endast oss själva i fara utan också våra medmänniskor. rätt

(138)Det exempel som Kristus har gett världen förbjuder allt som är lättsinnigt och vulgärt, och om livet fått formas av Guds nåd kommer inte sådant att förekomma. En äkta optimism och ett uppmuntrande inflytande skall flöda ut från alla som älskar Gud och lyder hans bud. Detta skall medföra en övertygande, förvandlande kraft. »Så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning» (Fil. 2: 12), säger aposteln. Varför med fruktan och bävan? Jo, därför att du inte på något sätt skall ge en felaktig framställning av din heliga tro genom lättsinne, obetänksamhet, gyckel och skämt och således ge intryck av att den sanning du bekänner dig till, inte har ett helgande inflytande på karaktären. rätt

(138)Såsom Kristi efterföljare skulle våra ord vara så att de blir till hjälp och uppmuntran för andra i deras kristna erfarenhet. Vi borde i långt större utsträckning än vi gör, tala om de goda erfarenheter vi har i våra liv. Vi skulle tala om den nåd och den kärleksfulla långmodighet som Gud visar oss, om Frälsarens gränslösa kärlek. Våra ord skulle vara ord av tacksamhet och glädje. Om vårt sinne och hjärta är fyllt av Guds kärlek, skall detta avslöjas i vårt tal. ... rätt

(138)Stora tankar, ädla mål, klar förståelse av sanningen, osjälviska avsikter, längtan efter helgelse och gudsfruktan, skall ge upphov till ord som uppenbarar vad hjärtat gömmer. Då Kristus således uppenbaras i våra ord skall vi få kraft att föra människor till honom. rätt

nästa kapitel