18. maj - Naturens röst

(144)»Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.» - 1 Mos. 1: 31. rätt

(144)Det är inte Guds avsikt att vi inte skall glädja oss över hans skapade verk. ... Med en faders glädje betraktar han sina barns förtjusning över de sköna ting som omger dem. Då världens Frälsare var här nere på jorden försökte han att göra sin undervisning enkel och så att alla kunde förstå vad han önskade framhålla. Och det kan knappast överraska oss att han använde sig av naturen som sin helgedom, att han satte värde på att få omge sig med de ting som han hade skapat? ... Han använde det som han själv hade skapat som sin lärobok. Han såg i det mycket mera än vad det mänskliga förståndet kunde fatta. rätt

(144)Fåglarna som sorglöst sjunger sina sånger, dalens blommor som prunkar i all sin prakt, den rena, vita liljan som vilar på sjöns spegel, de majestätiska träden, de odlade markerna, den vajande säden, den ofruktbara jorden, träden utan frukt, de oändliga höjderna, den forsande floden, den nedgående solen som målade och förgyllde skyarna - allt detta använde sig Kristus av för att hos sina åhörare inpränta den eviga sanningen. Han framhöll sambandet mellan Guds händers verk i himmel och på jord med Livets ord. Han använde sig av alla dessa ting i sin andliga undervisning. Han plockade markens liljor och gav dem till de små barnen så att de kunde förkunna hans ords sanning. rätt

(144)Naturens skönhet talar ständigt till oss. Det mottagliga sinnet påverkas av Guds kärlek och av den härlighet som är uttryckt i hans händers verk. Det lyssnande örat kan höra och förstå Guds budskap i naturen. Gud har gett oss en lektion i solens strålar och i många andra ting i naturens värld. De gröna fälten, de väldiga träden, knopparna och blommorna, de jagande skyarna, det fallande regnet, den porlande bäcken, solen, månen och stjärnorna på himmelen - allt inbjuder oss till att betrakta och meditera, och kallar oss till att lära känna Honom som skapade allt detta. rätt

nästa kapitel