| Med Kristus i dag kapitel 140. Från sida 146 | ren sida tillbaka |
(146)»Ty du gläder mig, Herre, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk. Huru stora äro icke, dina verk, o Herre! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.» - Ps. 92: 5, 6. rätt (146)* Det landskap vi körde igenom var alltför majestätiskt, alltför storslaget för att jag skulle kunna beskriva det som det verkligen ser ut. Klippformationerna - de urgamla fjällväggarna som stått där sedan den stora floden och som de väldiga vattenfallen störtat ned över - ser ut som om de polerats, under det att andra klippformationer tycks ha formats i regelbundna lager, som om en konstnär hade lagt dit dem. Här ... såg vi det mest intressanta, storslagna landskap vi någonsin sett. Klipporna reser sig högre och högre över jorden, och på dessa klippor växer vackra, mörkgröna barrträd omväxlande med enastående vackra, ljusare, gröna bestånd av lönn och björk: ... En sådan vild storhet, ett sådant mäktigt sceneri påminner om den tid då vattnet steg upp över jordens högsta punkter och de otrogna gick förlorade i floden på grund av deras stora ondska. rätt (146)Medan vi betraktar ... dessa olika klippformationer, säger vi: »Hur förunderligt, o Herre, är inte ditt skapade verk på jorden!» Den store konstnärens mjuka, milda färgtoner i denna matta av skönt ljust- och mörkgrönt som täcker dessa skrovliga klippor så härjade av tidens stormar! Sedan de väldiga djupen, de brusande, strida strömmarna och de majestätiska bergen klädda med olika träd i sina vackra sommardräkter! rätt (146)Utsikten här är enastående och leder våra tankar till den höge, helige, starke Guden och Skaparen. Och sedan tanken att vi får kalla honom »fader»! ... Om någon kan betrakta dessa scener utan att tänka på Guds storhet och majestät, måste hans hjärta vara ointagligt. Jag längtar mycket efter att få en närmare förbindelse med Gud. Denne väldige och starke Gud är vår Fader, vår vän, vårt hopp och vår glädjes krona. |