18. juni - Helighet, ödmjukhet

(175)»Så skolen I ock, I yngre, å eder sida underordna eder de äldre. Ikläden eder alla, i umgängelsen med varandra, ödmjukheten såsom en tjänardräkt.» - 1 Petr. 5:5. rätt

(175)Hur många är det inte som krampaktigt håller fast vid det som de anser vara sin värdighet men som i själva verket endast är självupphöjelse! De söker att upphöja sig själva i stället för att i hjärtats ödmjukhet vänta på att Kristus skall ära dem. Man tar mera tid för att tala om sig själv än att framhålla Kristi nåds rikedomar rätt

(175)Sann helighet och ödmjukhet följs åt. Ju närmare människan kommer Gud, desto mera ödmjuk och undergiven blir hon. Då Job hörde Herrens stämma i ovädret utbrast han: »Jag ... ångrar mig, i stoft och aska.» (Job 42:6.) Det var då Jesaja såg Herrens härlighet och hörde ängelns ord: »Helig, helig, helig är Herren Sebaot» som han utropade: »Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar ... » (Jes. 6:3, 5.) Då Daniel fick besök av den himmelske budbäraren säger han: »Färgen vek bort ifrån mitt ansikte, så att det blev dödsblekt.» (Dan. 10:8.) Efter det att Paulus blivit upptagen till tredje himmelen och hörde sådant som ingen människa tillåts uttala, nämner han sig själv såsom »den ringaste bland alla heliga.» (Ef. 3:8.) Det var den älskade lärjungen Johannes som lutade sig mot Jesu bröst och betraktade hans härlighet, som föll död ned inför ängeln. Ju närmare och mera uthålligt som vi betraktar vår Frälsare, desto mindre skall vi kunna se och erkänna av oss själva. rätt

(175)Den som har sett en glimt av Kristi oändliga kärlek räknar allting annat såsom avskräde och ser på Jesus som den härligaste ibland tiotusenden och som den ende alltigenom älskvärde. När serafer och keruber ser på Kristus täcker de sina ansikten med vingarna. Deras egen fullkomlighet och skönhet visas inte i deras Herres närvaro och härlighet. Hur olämpligt är det då inte för människor att upphöja sig själva! Hellre skulle vi ikläda oss ödmjukhet och upphöra att söka makt samt lära oss vad det verkligen innebär att vara ödmjuk av hjärtat. Den som betraktar Guds härlighet och oändliga kärlek, har enbart ödmjuka åsikter om sig själv, men genom att betrakta Guds karaktär skall han förvandlas till Guds gudomliga avbild. rätt

nästa kapitel