17. juli - Faran av likgiltighet

(204) »Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göra eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det gören, skolen I aldrig någonsin komma på fall.» - 2 Petr. 1:10. rätt

(204)Världens Frälsare här uppmanat oss att »rannsaka skrifterna». (Joh. 5:39.) »Skrifterna» framhåller alla de rika förråd som finns för människans räkning och de allra starkaste ansträngningar görs för att påverka henne till ånger, bättring och lydnad. Här kan den som söker efter sanningen läsa, meditera och gripas ända in i sitt hjärtas djup av det som en god och nådefull Gud har gjort och fortfarande gör för henne. Hon kommer att bli förvånad över att hon någon sin har kunnat så likgiltigt bemöta denna oändliga kärlek och förlåtelse som erbjudits henne, ty då Gud frälste människan gav han det största han kunde ge. Och om de som är föremål för en sådan stor kärlek avvisar frälsningen, kan himmelen inte göra något mera för dem. … rätt

(204)Vi behöver studera och överväga dessa stora frågor, för att vi inte skall fångas av likgiltighet och hårdna till, så att vi inte ödmjukt kan acceptera frälsningsplanens villkor och blir alltför stolta för att ödmjukt inse vårt eget fallna tillstånd. ... rätt

(204)Herren inskärper hos både barn och unga att söka efter sanningen såsom efter en gömd skatt och att låta sig attraheras och gripas av det som förenar det mänskliga med det gudomliga. ... Man kan förstå aposteln då han frågar: »Huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning?» (Hebr. 2:3.) … rätt

(204)Den starkaste ängel kunde inte ha skapat försoning för vara synder. En ängels natur i förening med den mänskliga kunde inte bli lika kostbar, lika upphöjd, som Guds lag. Det var endast Guds Son som kunde bringa ett offer som var antagbart. Gud själv blev människa och bar all den vrede som synden hade gett upphov till. Denna fråga: Hur kunde Gud vara rättvis och ändå göra syndaren rättfärdig? var ofattbar för begränsade förståndsförmågor. Endast En som själv var gudomlig kunde medla mellan Gud och människa. Människans återlösning är en fråga som i sanning kan utmana tankeförmågan till det yttersta. ... rätt

(204)Vi kan inte säga till de unga eller till mogna människor: Det finns ingenting som du själv kan öra i detta stora verk. Vi råder i stället var och en på det bestämdaste att göra de största ansträngningar för att göra sin »kallelse och utkorelse fast. » rätt

nästa kapitel