20. januari - Barnet i Betlehem

(26)»Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.» - Luk. 2:11, 12. rätt

(26)Vi kan inte förstå hur Kristus kunde bli ett hjälplöst, litet barn. Han kunde ha kommit till jorden som ett så vackert barn att han varit annorlunda än människornas barn. Hans ansikte kunde ha varit strålande av ljus och hans gestalt kunde ha varit skön och reslig. Han kunde ha kommit på ett sådant sätt att han behagade och imponerade på dem som såg honom, men det var inte så Gud hade planerat att han skulle komma. Han skulle likna andra människor och andra av det judiska folket. Hans ansiktsdrag skulle vara liksom andra människors och hans utseende skulle inte vara så vackert att människor skulle anse att han var annorlunda än andra. Han skulle komma såsom en som tillhörde den jordiska familjen och både av himmel och jord betraktas såsom människa. Han hade kommit för att ta människans plats, för att ge sig själv i människans ställe, för att betala den skuld som syndaren ådragit sig. Han skulle leva ett rent liv på jorden, och visa att Satan ljugit då han hävdade att människorna tillhörde honom för evigt, och att Gud inte kunde ta dem ur hans hand. rätt

(26)Människorna såg Kristus först som ett litet barn. Hans föräldrar var mycket fattiga och han hade inget annat i denna värld än det de fattiga har. Han upplevde alla de prövningar och svårigheter som är den fattiges och ringes lott alltifrån barn- och ungdomstiden upp till vuxen ålder. rätt

(26)Ju mera vi tänker på detta att Kristus blev ett litet barn på denna jord, desto förunderligare synes det oss. Hur kan det vara, att det hjälplösa lilla barnet i Betlehems krubba fortfarande är Guds Son? Även om vi inte kan förstå det, kan vi tro att han, som skapade universum, blev ett hjälplöst barn för vår skull. Även om han var större än alla änglarna och lika stor som Fadern på himmelens tron, blev han en av oss. I honom förenades Gud och människa och det är i den förvissningen som vi finner hoppet för vår fallna mänsklighet. Då vi ser på Kristus som människa ser vi Gud i mänsklig dräkt - den gudomliga härlighetens strålglans, en direkt avbild av Gud, Fadern.41 rätt

nästa kapitel