| Med Kristus i dag kapitel 255. Från sida 261 | ren sida tillbaka |
(261)1 skolen alltså bedja sålunda: ’Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss vara skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.'» - Matt. 6:9-13. rätt (261)Denna morgon*) gäller min bön till Gud hans rika nåd. Jag börjar aldrig en dag utan att få särskild visshet om att Herren Jesus är min hjälpare och att jag har mottagit den rika nåd som det är min förmån att få ta emot. rätt (261)Vid min morgonandakt har jag ansett det vara min rättighet att få avsluta med den bön som Kristus lärde sina lärjungar att bedja. Det är så mycket som jag behöver bedja om för att kunna möta mina egna behov, att jag ibland fruktar att jag beder olämpligt. Men då jag uppriktigt beder den mönsterbön som Kristus lärde sina lärjungar kan jag inte annat än känna att alla mina behov innesluts i dessa få ord. Jag beder denna bön då jag har avslutat min egen personliga bön. Om jag med själ och hjärta upprepar Herrens bön kan jag sedan gå till mitt arbete i frid och veta att jag inte har bett något olämpligt. ... rätt (261)De skriftlärde och fariséerna bad ofta på torgen och på stadens gator. Kristus kallade dem »hycklare». Under alla tider har människor bett för att bli »sedda av människor». ... Då Kristus märker fel hos sina efterföljare, fel som kanske kan leda dem vilse, undervisar han dem alltid om den rätta vägen. Han ger aldrig en förmaning utan att också samtidigt undervisa om hur man kan ställa allt till rätta. Efter att ha lärt sina lärjungar att inte använda »tomma ord» i sina böner, gav han dem i sin godhet och nåd en kort mönsterbön, för att de skulle veta hur de bäst kunde undvika att efterlikna fariséernas böner. Då han gav dem denna bön visste han att han hjälpte svaga människor att i ord forma det som innefattar varje mänskligt behov. »Vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke» (Rom. 8:26) men Kristi undervisning är både klar och avgörande. |