13. september - Hurdan är Gud?

(262)Ja, om än bergen vika bort och höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån dig och mitt fridsförbund icke vack­la., säger Herren, din förbarmare.» - Jes. 54:10 rätt

(262)Vi skulle inte betrakta Gud enbart som domare och glömma att han är vår kärleksfulle Fader. Ingenting kan skada oss mera än en sådan inställning, ty hela vårt andliga liv formas ju efter den uppfattning vi har av Guds väsen. ... rätt

(262)Låt oss därför utnyttja de dyrbara tillfällen vi har att lära känna vår himmelske Fader, som så älskade världen att »han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.» (Joh. 3:16.) Vilken förunderlig kärlek att Gud, den Evige, har gjort det möjligt för oss att kalla honom Fader! Ingen jordisk förälder skulle kunna vädja mera innerligt till sitt vilsegångna barn än Han som har skapat oss, vädjar till överträdaren. Ingen mänsklig kärlek har någonsin mött en obotfärdig med en sådan mild inbjudan. ... rätt

(262)Han har gett oss sitt löfte. Bergen må vika och höjderna försvinna, men hans kärlek skall inte vika från hans folk och inte heller skall hans förbund vackla. Hans röst ljuder: »Med evig kärlek har jag älskat dig.» (Jer. 31:3.) »Med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig.» (Jes. 54:8.) Vilken förunderlig kärlek detta är, att Gud avlägsnar alla orsaker till tvivel och förvirring som drabbar en svag människa! Han fattar den darrande hand som i tro sträcks upp till honom. Genom upprepade försäkringar och löften hjälper han oss att förtrösta på honom. Under förutsättning att vi lyder honom har han ett bindande samförstånd med oss och han möter oss på vara egna förutsättningar. Vi anser ofta att en överenskommelse med eller ett löfte från en medmänniska, om det blir nedskrivet, ändå behöver en garanti. Jesus har bemött sådana farhågor och har bekräftat sina löften med en ed: »Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvdel, vad löftet innebar, ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rådslut, lade han därtill en ed.» (Hebr. 6:17.) Vad mera kunde vår Herre göra för att stärka vår tro på hans löften? rätt

nästa kapitel