Med Kristus i dag kapitel 266. Från sida 272ren sida tillbaka

23. september - Kraften i enskild, avskild bön

(272)Förtrösta på honom alltid. du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt.» - Ps. 62:9. rätt

(272)En stark medvetenhet om vårt behov -och en stor längtan efter de ting som vi beder om, måste känneteckna våra böner om de skall bli hörda. Men vi får inte tröttna eller upphöra att bedja därför att vi inte genast får svar. I Matt. 11:12 sägs det att himmelriket tränger »fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig». Den »storm» som här avses är en helig iver, en sådan som Jakob uppenbarade. Det är inte nödvändigt att vi genom viljepåverkan får starka, intensiva känslor, utan lugnt, stilla och uthälligt skall vi framlägga våra böner vid nådens tron. Vad vi behöver göra är att ödmjukt öppna oss för Gud, bekänna våra synder och i tro dra när till honom. ... Det är Guds plan att i sin försyn och genom sin nåd uppenbara sig själv. Avsikten med vara böner måste vara Guds ära och inte vår egen upphöjelse. rätt

(272)Gud har ärat oss genom att visa hur mycket han värdesätter oss. Vi är köpta med ett pris, ja, Guds Sons dyrbara blod. Då hans arvingar samvetsgrant följer Herrens ord skall hans välsignelse vila över dem som svar på deras böner. »Dock, nu mån I vända om till mig av allt edert hjärta. säger Herren, med fasta och gråt och klagan. Ja, riven sönder edra hjärtan, icke edra kläder, och vänden om till Herren, eder Gud; ty nådig och barmhärtig är han, långmodig och stor i mildhet.» (Joel 2:12, 13.) rätt

(272)I den avskilda, enskilda bönen skall människans inte blottas för Guds rannsakande blick. ... Vilken tillgång är inte detta slags bön - människan i förbindelse med Gud! Den enskilda bönen hör endast Gud. Inget nyfiket öra skall ta emot dessa böner och önskningar. Stilla och lugnt, men samtidigt ivrigt, skall sinnet sträcka sig mot Gud och ett välsignat och förblivande himmelskt inflytande skall strömma ut från honom som ser »i lönndom» och vars öra lyssnar till hjärtats bön. Den som i enfaldig tro är förenad med Gud, skall uppfånga strålarna av det gudomliga ljuset, som kan styrka och uppehålla en människa under striden mot det onda. rätt

nästa kapitel