4. oktober - Min nåd är dig nog

(283)»Herren har sagt till mig: ’Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.' Därför vill jag hellre med glädje be­römma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må kom­ma och vila över mig.» - 2 Kor. 12:9. rätt

(283)Under hela min långa. sjukdom de senaste åtta månaderna*) har jag under mina sömnlösa timmar fått den mest dyrbara inblick i Guds kärlek till människorna. Den har tagit sig uttryck i det underbara offer som gjorts för att frälsa människan från undergång. Jag älskar att upprepa namnet Jesus. Hur fullt är det inte av skönhet, ljus och kärlek. Att se på korset, på de förödmjukelser och lidanden som han uthärdade för att bära vår synd, för att hans rättfärdighet skulle kunna tillskrivas oss, uppmjukar sinnet och fyller själen med hans kärlek ... rätt

(283)När smärtorna. har varit nästan outhärdliga har jag sett upp till Jesus och bedit mycket innerligt. Han har stått vid min sida och mörkret har vikit undan och allt har blivit ljust. Själva luften tycktes vara fylld av en dyrbar vällukt. Hur härlig föreföll mig inte sanningen. Hur upplyftande. Jag kunde vila i Jesu kärlek. Smärtorna. fanns hela tiden, men detta löfte: »Min nåd är dig nog» var tillräckligt för att jag skulle komma till ro. De starkaste smärtorna tycktes ha förvandlats till frid och vila. Under många nattliga timmar har jag haft den mest underbara gemenskap med Gud. Mitt sinne tycktes bli upplyst. Jag kände ingen benägenhet att klaga. rätt

(283)Jesus var källan till mitt hopp, min glädje och mitt mod. Himmelen har förefallit mig mycket nära och Kristus, den store Läkaren, har blivit min återupprättare, läkedomen för all sjukdom. I honom bor all fullhet. Jesus är musik för mitt öra. Även om jag får dricka lidandets bägare, räcks mig livets vatten för att stilla, min törst. Kristus är vår rättfärdighet, vår helgelse, vår förlossning. Under dessa lidandets månader har jag fått en så dyrbar bild av Jesu godhet att jag önskar att den aldrig skall bli dunkel. Jag tror nu att min sjukdom i detta främmande land är en del av Guds plan ... Hur ivrigt har inte min själ bönfallit om den himmelska gåvan.
*) Skrivet under Ellen Whites långa sjukdom i Australien. rätt

nästa kapitel