29. januari - Vår gudomlige förlossare

(35)»Han som var till i Guds?skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte.» - Fil. 2:6 rätt

(35)Jesus Kristus räknade icke »jämlikheten med Gud såsom ett byte». Det var endast gudomlig kraft som förmådde att hela människan från ormens giftiga sår, och därför åtog sig Gud mänsklig natur i sin enfödde Son och i mänsklig svaghet upprätthöll han Guds karaktär, hävdade sin heliga lag i varje detalj och åtog sig vredens och dödens dom för människans skull. Vilken tanke är inte detta! Han som var ett med Fadern redan innan världen skapades, hade så stort medlidande med världen, som var fördärvad och förlorad genom överträdelse, att han gav sitt liv som lösensumma för den. Han som var ljuset av sin Faders härlighet, den exakta avbilden av hans person, bar våra synder i sin kropp på korsets träd och led straffet för människans överträdelse till dess försoning skett. Hur stor är inte den förlossning som bringades för vår skull! Så stor att Guds Son led korsets kvalfulla död för att ge oss liv och odödlighet genom tro på honom. rätt

(35)Denna förunderliga och underbara fråga - hur Gud kunde vara rättfärdig och ändå rättfärdiggöra syndaren - övergår människans fattningsförmåga. Då vi försöker att fatta den, överskrider den alla gränser för vårt intellekt. När vi med trons öga ser på korset och våra synder är lagda på offret som hänger där svagt och vanärat - då vi fattar att detta är vår Gud, den evige Fadern, Fridsfursten - måste vi utbrista: »Sen vilken kärlek Fadern har bevisat oss ... »! (1 Joh. 3:1.) ... rätt

(35)Då människan kan bedöma karaktären hos herrarnas herre och skilja mellan en evig Gud och dödliga människor, skall hon förstå hur stort offer himmelen gav för att rädda människan från det djup som hon sjunkit till genom sin överträdelse och till att bli medlem av Guds familj. ... Kristi gudomlighet är vår försäkran om ett evigt liv. ... Han som bar världens synd är den ende som kan skaffa oss försoning med en helig Gud. rätt

nästa kapitel