28. november - Ett outtömligt förrådshus

(338)»En full förståndsvisshets hela rikedom, till en rätt kunskap om Guds hemlighet, vilken är Kristus; ty i honom finnas vis­domens och kunskapens alla skatter fördolda.» - Kol. 2:2, 3. rätt

(338)Jesus sade: »Allt vad Fadern har, det är mitt.» »Jag och Fadern äro ett.» (Joh. 16:15, 10:30.) »Såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder.» (Luk. 22:29.) Vår Herre Jesus lägger sin hand på Guds eviga tron med all den självklarhet och säkerhet som tillkommer den som härskar och regerar och han sätter gudomens krona på sitt huvud. Han sitter på Guds högra sida som Guds jämlike och tar emot den högsta hyllning, nämligen den härlighet han hade innan världen blev till. Han utdelar sina gåvor till alla dem som i tro gör anspråk på dem. ... rätt

(338) Vi har en outtömlig förrådskammare, ett hav av kärlek i vår frälsnings Gud. Han har lagt alla skatterna från de himmelska förrådskamrarna i Kristi händer och säger: »Allt detta ges till människorna för att överbevisa den förlorade, syndiga människan om min kärlek ... och för hennes lycka arbetar jag och skall fortsätta att arbeta.» Människans lycka består i att känna Gud och Jesus Kristus, den som han har sänt. Det var för att göra denna stora skattkammare med allt gott tillgänglig som »Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss». Gåvan till vår jord, Jesus, är en uppenbarelse av hans nåd. Inte ens Gud själv kan gå längre. ... Bara en sak är omöjligt för Gud: Att fördunkla storheten i den gåva han skänkte, då han visade den fallna människan sin kärlek ... rätt

(338)Om Gud, Fadern, hade kommit till vår värld och hade tagit sin boning ibland oss, hade ödmjukat sig och dolt sin härlighet, så att människorna skulle kunna tåla se honom, skulle den berättelse vi har om Jesu liv inte ha varit annorlunda ... Genom allt vad Jesus gjorde, i all hans undervisning kan vi se och känna igen Gud. I allt man såg och hörde av honom var det i själva verket Faderns röst och handlingssätt. rätt

(338)Men det är som om orden vore för svaga. Jag begränsar mig till att säga som Johannes: »Sen, vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn.» (1 Joh. 3:1.) rätt

nästa kapitel