Med Kristus i dag kapitel 54. Från sida 60ren sida tillbaka

23. februari - Vilken kärlek!

(60)»Sen vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallas Guds barn, vilket vi ock äro. Därför känner världen oss icke, eftersom den icke har lärt känna honom.» - 1 Joh. 3:1. rätt

(60)»Åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn ... » (Joh. 1:12.) »Alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn. I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen känna fruktan: I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: 'Abba! Fader!' Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn. Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade. Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.» (Rom. 8:14-18.) rätt

(60)Johannes kan inte finna ord för att på rätt sätt kunna beskriva Guds outsägliga kärlek till syndiga människor, men han uppmanar alla att betänka vilken kärlek Fadern visade, då han gav sin ende Son som offer för människans skull. Genom det fullkomliga offer som gavs för det skyldiga män­niskosläktet, kan alla som tror på Kristus ... frälsas från evig undergång. Kristus var ett med Fadern men ändå var han, då synd genom Adams överträdelse kom in i vår värld, villig att stiga ned från sin upphöjda plats som Guds jämlike - den Gud som bodde i ett ljus som ingen människa kunde närma sig, så full av härlighet att ingen människa kunde se hans ansikte och leva - och underkasta sig hån, förakt, lidande och död för att tillfredsställa Guds oföränderliga lags krav och genom sin död och rättfärdighet öppna en utväg för överträdaren. Detta var den uppgift som Fadern gav honom att utföra, och de som tar emot Kristus och som litar helt på hans förtjänster, blir Guds adopterade söner och döttrar, Guds arvingar och medarvingar till Jesus Kristus ... rätt

(60)Ingen skall tro ... att det är nedlåtande för någon män­niska, oavsett hur begåvad, lärd och ärad hon må vara, att ta emot Kristus. Varje människa borde med vördnad och tacksamhet se upp till himmelen och med förundran utbrista: »Sen vilken kärlek Fadern har bevisat oss ... »! rätt

nästa kapitel