Med Kristus i dag kapitel 61. Från sida 66 | ren sida tillbaka |
(66)»Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad att vi höllo honom för intet.» - Jes. 53:3. rätt (66)Hur få det är som har något begrepp om den smärta som plågade Guds Son under de trettio år som han levde på denna jord! Det låg en skugga av sorg och smärta över hans liv från krubban till Golgata. Han var en smärtornas man och uthärdade en hjärtesorg som ingen människa skulle kunna beskriva. Han kunde i sanning ha sagt: »Akten härpå och sen till: kan någon plåga vara lik den varmed jag har blivit hemsökt?» (Klag. 1:12) Hans lidande bestod av den djupaste själsångest, och vilken människa förmådde att ha medkänsla med Guds evige Sons själsångest? Trots att han hatade synden av hela sin själ, tog han hela världens synd på sig, då han beträdde vägen till Golgata och led överträdarens straff. Oskyldig led han den skyldiges straff och utan skuld offrade han ändå sig själv för att bära straffet för Guds lags överträdelse. Straffet för varje människas synd tog Guds Son på sig. Vars och ens syndaskuld vägde tungt på världens Frälsare. Han som inte kände till synd, blev gjord till synd för oss, för att vi skulle kunna bli Guds rättfärdighet i honom. I det han påtog sig mänsklig gestalt ställde han sig i en situation där han blev sargad för våra överträdelser och slagen för våra missgärningars skull, för att vi genom hans sår skulle bli helade. rätt (66)Som människa frestades Kristus av den onde med så mycket större frestelser och med så mycket större uthållighet och energi än människan frestas, som hans natur var högre än människans. Detta är en djup och gåtfull sanning, att Kristus är förenad med människan genom de ömmaste band. Varje Adams sons och dotters onda handlingar, onda tankar och ord vilar tungt på Guds Son. Människans synder krävde att han tog vedergällningen för dem, för han hade blivit människans ställföreträdare och tog världens synder på sig. Han bar varje syndares synder. Alla överträdelser tillräknades ju honom. ... »Huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning?» (Hebr. 2:3) rätt |