2. mars - Slagen för våra synders skull

(67)»Men: det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad. Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull; näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi belade.» - Jes. 53:4, 5. rätt

(67)En uppriktig kristen blir i sanning bedrövad då han ser all den ödeläggelse som synden har vållat, men människor kan ändå endast ha en begränsad förståelse av den sorg som Kristus känner då han ser synden i människans sinne. … rätt

(67)I ljuset av sin upphöjda renhet kunde världens Förlossare se att de plågor och tragedier som drabbade människorna orsakades av att man överträtt Guds lag. Han kunde spåra lidandet tillbaka till dess orsak. Han förutsåg det sorgliga och fruktansvärda slutet för varje syndare som inte ångrar och omvänder sig. Han visste att det endast var han som kunde rädda dem från det djup som de sjunkit till. Endast han kunde återigen föra dem in på rätt väg. Endast hans fullkomlighet kunde avhjälpa deras ofullkomlighet. Endast han kunde skyla deras nakenhet med sin egen fläckfria rättfärdighets klädnad. rätt

(67)Kristus ville rädda alla. Han kunde inte uthärda tanken att en enda skulle gå förlorad. Ack, om människorna kunde se följderna av synden i de överträdelser, våldshandlingar och förbrytelser som sker i världen i dag! Om de kunde se människans förvandling, från Guds avbild till Satans! Människan skapades ren och helig, men genom överträdelsen kom hon att besitta Satans egenskaper. ... rätt

(67)Kristus blev inte syndare därför att han kom till världen i mänsklig gestalt, eller därför att han underställdes lagen eller för att han uppenbarade för människorna att han bar deras sjukdomar, deras sorger och deras skuld. Han var ren och obesmittad av någon som helst sjukdom. Inte en enda fläck av synd fanns i hans liv. ... Han stod inför världen som Guds felfria Lamm. Då lidande människor samlades omkring honom led han, som då var i sin fullkomliga mandoms styrka, tillsammans med dem. Detta var nödvändigt för att han skulle kunna uttrycka sin fullkomliga kärlek till människorna. ... Det stod i Kristi makt att frälsa hela världen. rätt

nästa kapitel