7. mars - Härlig återförening i himmelen

(72)»Höjen, I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin. Vem är då ärans konung? Det är Herren, stark och väldig, Herren, väldig i strid. Höjen, I portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin. Vem är då denne ärans konung? Det är Herren Sebaot; han är ärans konung.» - Ps. 24:7-10. rätt

(72)Kristus kom till jorden som Gud iklädd mänsklig gestalt. Han for upp till himmelen som de heligas konung. Hans himmelsfärd var hans upphöjda karaktär värdig. Han steg upp såsom en som är väldig i krig, en segerherre som bortför fångar. Han åtföljdes av de himmelska härskarorna under fröjderop och änglars sång. ... Hela himmelen tog emot honom. 9 rätt

(72)Det som var mest dyrbart för lärjungarna i samband med Jesu himmelsfärd var det faktum att han lämnade dem i påtaglig, verklig form som deras gudomlige lärare. ... Det sista minne som lärjungarna hade av sin Herre var att han var deras käre vän, deras förhärligade Frälsare. ... De himmelska ledsagarnas glans och Guds härliga portar som öppnades för att bjuda honom välkommen kunde inte bli synliga för dödliga blickar. rätt

(72)Om lärjungarna hade kunnat följa Jesu himmelsfärd i all dess obeskrivliga härlighet skulle de inte ha kunnat uthärda att se det. Om de sett de otaliga änglar och hört de triumferande segerrop som kom från himmelen då de eviga dörrarna öppnades, hade kontrasten mellan denna härlighet och deras egna liv i en prövningens värld varit så stor att de knappast skulle ha kunnat förmå sig att på nytt uppta jordelivets bördor. ... Deras sinnen skulle inte så helt få domineras av himmelens härlighet att de glömde bort Kristi karaktär här på jorden, den karaktär som de själva skulle efterlikna. Hans livs skönhet och majestät, alla hans fullkomliga egenskaper, och den hemlighetsfulla föreningen av mänskligt och gudomligt i hans natur, skulle de hålla klart och tydligt för sin blick. Det allra bästa var att lärjungarnas jordiska bekantskap med deras Frälsare avslutades på det högtidliga, stilla och upphöjda sätt som det gjorde. Hans synliga bortgång från jorden var i samklang med hans ödmjuka, stilla liv. rätt

nästa kapitel