7. januari - Samarbete i skapelsen

(13)»Och Gud sade: 'Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika ... Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.» - 1 Mos. 1:26, 27 rätt

(13)Efter det att jorden och djuren skapats, genomförde Fadern och Sonen den plan som hade lagts före Satans fall, nämligen att skapa människan till sin avbild. De hade samarbetat i skapelsen av jorden och allt levande på den. Och nu sade Gud till sin Son: »Låt oss göra människan till vår avbild.» 13 rätt

(13)Adam och Eva kom fram ur Skaparens hand, fullkomliga i fysiskt, mentalt och andligt avseende. Gud planterade en lustgård åt dem och omgav dem med allt som var skönt och tilltalande, för ögat och det som deras fysiska behov krävde ... rätt

(13)Det syndfria paret betraktade naturen som en tavla av oöverträffad skönhet. Den bruna jorden var täckt med en matta av levande grönt, varierad med otaliga, eviga blomster som förmerade sig. Vackra buskar, blommor och sköna slingerväxter upplivade deras sinnen med sin skönhet och väldoft. De många olika och väldiga träden dignade av alla slags frukter med underbar smak ... rätt

(13)Adam och Eva kunde se Guds visdom och härlighet i varje grässtrå och i varje blad och blomma. Den naturliga skönhet som omgav dem reflekterade liksom en spegel deras himmelske Faders vishet, fullkomlighet och kärlek. Och deras tack- och lovprisningssånger steg skönt och vördnadsfullt mot himmelen tillsammans med de upphöjda änglarnas sång och de muntra fåglarnas, som obekymrat kvittrade med. Det fanns ingen sjukdom, ingen förgängelse, ingen död. Det var liv, sprudlande liv i allt som mötte ögat. Själva atmosfären andades liv ... rätt

(13)Adam förstod att han skapats till Guds likhet för att vara honom lik i rättfärdighet och helighet. Hans själsförmögenheter kunde ständigt utvecklas, utvidgas, förädlas och upphöjas, ty Gud var hans lärare och änglarna hans sällskap. 14 rätt

nästa kapitel