Med Kristus i dag kapitel 74. Från sida 79ren sida tillbaka

14. mars - Trygg i varje storm

(79)»I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten, dit Jesus, såsom var förelöpare, har gått in för oss, i det han blev en överstepräst, ’efter Melkisedeks sätt, till evig tid’.» - Hebr. 6:19:20. rätt

(79)Vi har ett hopp, ja, hopp om evigt liv. Vår Förlossare nöjer sig inte med mindre än att denna välsignelse kommer oss till del, men det ankommer på oss om vi genom tron tar fasta på detta hopp i honom som har försäkrat oss om det. Vi kan vänta oss att vi skall få lida, ty det är de som får del av hans lidande som också skall få del av hans härlighet. Han har åt den syndfulla, förlorade människan köpt förlåtelse och odödlighet, men det beror på oss om vi i tro tar emot dessa gåvor. Genom att tro på honom har vi detta hopp som är ett säkert och fast själens ankare. Vi måste förstå att vi tillitsfullt kan vänta att Gud skall bevisa oss ynnest inte endast i denna värld utan också i himmelen, eftersom han betalat ett så högt pris för vår frälsning. Tron på Kristi försoning och medlartjänst för oss skall bevara oss trogna och fasta mitt ibland de frestelser som skall drabba den kämpande församlingen. Låt oss ständigt ha vårt härliga hopp i tankarna och i tro hålla fast vid det! ... rätt

(79)Vi kan inte uppnå himmelen genom våra egna förtjänster utan endast genom Jesu förtjänster. ... Du kan inte lita på dig själv utan endast på honom som har gått innanför förlåten. Tala om det saliga hoppet och om vår Herres Jesu Kristi härliga uppenbarelse! rätt

(79)Det är sant att vi utsätts för stora andliga faror, det är sant att vi är i fara att bli förvillade. Men denna fara hotar oss endast i den utsträckning som vi förlitar oss på oss själva och inte ser högre och längre bort än vår egen mänskliga begränsning. När vi gör det kommer vi att lida skeppsbrott i tron. 18 rätt

(79)I Kristus är vårt eviga hopp. ... Vårt hopp är ett säkert och fast själens ankare i det att det når innanför förlåten, ty den svårt frestade människan får del av den gudomliga naturen. Hon är förankrad i Kristus. Mitt i de rasande frestelsernas stormar skall hon inte drivas in mot klipporna eller dras ut i den strida strömmen. Hennes skepp skall rida ut stormen. rätt

nästa kapitel