| När hemmet är som bäst kapitel 25. Från sida 105 | ren sida tillbaka |
(105)Föräldrar måste arbeta tillsammans (105)Ibland händer det beträffande far och mor, att den ene alltid är tillgiven och den andre alltid sträng. Denna olikhet motverkar ett gott resultat av barnens karaktärsutveckling. Inget våld bör användas när man genomför förändringar i hemmet, men på samma gång skall man komma ihåg att inte visa efterlåtenhet. En av föräldrarna bör inte dölja barnens förseelser för den andre, och inte heller bör någon av dem förmå barnen att göra sådant som den andre har förbjudit dem att göra. Inte ett enda frö av tvivel bör sås i barnens hjärta ifråga om någon av föräldrarnas sätt att sköta sin del av uppfostran. Ingen bör motarbeta den andre. rätt (106)Om föräldrarna är oense och motarbetar varandra, försvagas familjen och varken far eller mor möts av den respekt och det förtroende som är nödvändigt för en välordnad familj. Barn är snabba att kunna uppfatta allt som kan ifrågasätta hemmets regler och bestämmelser, särskilt det som begränsar deras handlingsfrihet. rätt (106)Skadlig undervisning (106)Genom att göra på det sättet, ger man en i grunden felaktig undervisning. Om detta felaktiga handlingssätt upptäcks ger man olika förevändningar och talar endast om halva sanningen. Föräldrarna är inte öppenhjärtiga inför varandra. De inser inte, som de borde, att barnen är deras gemensamma intresse, och att de inte skulle hålla något av barnens problem eller dåliga sidor hemliga för varandra, något det varit lämpligast att rätta till redan medan de var små. I stället har det hela dolts. Barnen vet om denna brist på enighet mellan föräldrarna, och det har inverkat på deras karaktär. Barnen börjar redan när de är små att ljuga, att hålla saker och ting hemliga, eller att framställa dem på ett felaktigt slitt för föräldrarna. Det blir en vana att överdriva, och osanningar uttalas utan större samvetsförebråelser. rätt (107)Dessa förseelser började kanske med att någon av föräldrarna inte lät den andre få veta hur det verkligen var. Detta skedde fastän de båda har lika mycket intresse för barnens karaktärsutveckling. Oppet och oförbehållsamhet borde de ha rådgjort med varandra, och allt borde ha kommit fram. Men att man gjorde det motsatta och dolde barnens felsteg, uppmuntrar dem att tala osanning och att visa likgiltighet inför kravet att vara ärlig och rättsinnig. rätt (107)Det är nödvändigt för kristna föräldrar att alltid vara eniga om de fasta principer som skall ligga till grund för barnens fostran. Vissa föräldrar gör fel när det gäller detta. Det råder brist på enighet. rätt (107)Skadlig undervisning (108)Om föräldrarna är eniga om hur uppfostran skall gå till förstår barnen vad som krävs av dem. Men om någon a v föräldrarna genom ord eller uppsyn visar ogillande för den andres fostran, och tycker att denne är alltför sträng och föreställer sig att det måste gottgöras genom att skämma bort och dalta med barnen, så blir de förstörda. De lär sig då snart att de kan göra som de vill. Föräldrar som handlar på detta sätt mot sina barn är ansvariga för att de förstört dem. rätt (108)Mycken bön och eftertanke |