(167)Lämplig förströelse
Ungdom kan inte förmås att bli så stillsamma och allvarliga som de äldre, eller barnet så behärskat som föräldrarna. På samma gång som syndiga nöjen med all rätt fördöms, bör föräldrar, lärare och andra som har hand om ungdom anordna lämplig förströelse, som inte fördärvar moralen. Tvinga inte på ungdomen stränga regler och föreskrifter, som kommer dem att känna sig underkuvade, och som får dem att vilja slita sig loss, och ge sig in på oförnuftiga och fördärvliga vägar. Håll fast vid era principer med bestämd, vänlig och hänsynsfull hand, och försök att vägleda och styra deras tankar och syften på ett så försiktigt, klokt och kärleksfullt sätt, att de är medvetna om att ni hela tiden tänker på deras bästa. rätt (167)Samtidigt som vi hindrar våra barn från att delta i olämpliga förströelser, som riskerar att förstöra och vilseleda dem, bör vi se till att de får oskadliga förströelser att ägna sig åt, för att vi skall kunna leda dem in på ofarliga stigar. Inget av Guds barn behöver ha en dyster och tråkig erfarenhet. Gudomliga bud och löften gör klart för oss, att det är så. "Hennes (vishetens) vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga." rätt (168)När livet var mindre komplicerat
En gång i tiden, när människorna följde Gud, var livet mer okomplicerat. Man levde mycket närmare naturen. Barn deltog i föräldrarnas arbete och ägnade sig åt att studera allt det vackra och allt det hemlighetsfulla i naturens rika förrådshus. Ute på äng och mark, samt i skogens stillhet, kunde de tänka över de viktiga sanningar som generation efter generation överlämnats åt eftervärlden såsom ett heligt arv. En sådan fostran skapade friska och starka människor. rätt (168)I vår tid har livet blivit mer konstlat och människorna har kommit längre bort från Gud. Eftersom det nu är så, att vi kanske inte kan återvända helt till de enkla levnadsvanor som vi en gång hade, är det ändå möjligt för oss att lära oss av dem, som skall göra vår avkoppling till det som namnet antydde - till tider av verklig uppbyggelse för kropp, själ och ande. rätt (169)Finn lycka i naturen!
Tro inte att Gud vill att vi skall lämna ifrån oss allt, som det är vår lycka att behålla här. Allt han begär att vi skall lämna, är det som inte skulle vara till vårt bästa att behålla. rätt (169)Den Gud som skapade de höga träden, och som klädde dem i deras rika lövverk, och som gav oss blommornas strålande vackra färgnyanser, och vars skickliga och storslagna verk vi ser i hela naturen, han har inte för avsikt att göra oss olyckliga. Han har aldrig menat att vi inte skall få smaka på eller finna glädje i dessa ting. Det är hans avsikt att vi skall kunna njuta av och kunna glädja oss åt naturen, som är ett verk av hans skaparhand. rätt (169)Guds inbjudan till ungdomen
Guds kallelse kommer till varje ungdom: "Min son, ge mig ditt hjärta, jag skall bevara det rent. Jag skall tillfredsställa dess längtan med sann lycka." Gud gläds över att göra ungdomen lycklig, och det är därför han vill att de skall ge sina hjärtan i hans vård, så att alla de förmågor han gett dem skall behållas i ett livskraftigt och sunt tillstånd. De åtnjuter Guds gåva - livet. Det är han som får hjärtat att slå. Han ger skärpa åt varje förmåga. Oskyldig förströelse förvanskar inte en enda av Guds gåvor. rätt nästa kapitel
|