| När livet är som bäst kapitel 17. Från sida 119 | ren sida tillbaka |
(119)Er våra första föräldrar valde Skaparen den omgivning som bäst lämpade sig för deras hälsa och lycka. Han satte dem inte i ett palats eller omgav dem med sådana konstgjorda dekorationer och lyxartiklar som så många i dag kämpar för att erhålla. Han ställde dem i nära kontakt med naturen och i nära gemenskap med himmelens heliga väsen. rätt (119)I lustgården som Gud beredde som ett hem för sina barn, hälsades deras öga på varje håll av vackra buskar och utsökta blommor. Där fanns alla sorters träd, många av dem nedtyngda med välluktande, läcker frukt. på dess grenar sjöng fåglarna sina lovsånger. Och i deras skugga gladdes jordens skapade varelser tillsammans utan fruktan. rätt (119)I sin obefläckade renhet njöt Adam och Eva i fulla drag av lustgårdens vyer och ljud. Gud bestämde såsom deras arbete i lustgården "att bruka och bevara den". 1 Mos. 2: 15. Varje dags arbete förde med sig hälsa och glädje och det lyckliga paret hälsade med jubel sin Skapares besök, när dagen begynte svalkas och han vandrade och samtalade med dem. Dagligen gav Gud dem sin undervisning. rätt (120)Det levnadssätt som Gud förordnade för våra första föräldrar har lärdomar för oss. Fastän synden har kastat sin skugga över jorden, vill Gud att hans barn skall njuta av hans händers verk. Ju närmare vi följer hans plan för våra liv, dess mera underbart kommer han att verka för den lidande mänsklighetens återställelse. Sjuka bör föras i nära kontakt med naturen. Livet ute i det fria, omgivet av naturen, skulle göra underverk för många hjälplösa och svårt handikappade. rätt (120)Städernas oväsen, oro, och förvirring med deras ofria och konstlade liv verkar mycket tröttande och utmattande på de sjuka. Luften som är bemängd med rök och damm, med giftiga gaser och sjukdomsbakterier, är en fara för livet. De sjuka som i de flesta fall är instängda inom fyra väggar kommer nästan att känna sig som fångar i sina rum. De ser ut över hus och asfalt och brådskande människor och ser kanske inte en skymt av blå himmel, sol, gräs, blommor eller träd. När de är instängda på detta sätt, grubblar de över sitt lidande och sina sorger och faller offer för sina egna sorgsna tankar. rätt (120)Städernas faror (121)Sjukvårdsanstalter skulle få långt större framgång, om de upprättades utanför städerna. Och så långt det är möjligt, bör alla som söker återvinna hälsa söka sig ut till lantliga omgivningar, där de kan dra nytta av vistelse i det fria. Naturen är Guds läkare. Den rena luften, det glädjande solskenet, blommorna och träden, trädgårdar och skogsdungar och utomhusmotion i sådana omgivningar ger hälsa och liv. rätt (121)Läkare och sköterskor bör uppmuntra sina patienter att vistas ute i det fria. Att vistas utomhus är det enda botemedel många invalider behöver. Det har en förunderlig kraft att bota sjukdomar som förorsakats av nervpåfrestande spänning och det moderna livets överdrifter, detta liv som försvagar och förstör kroppen, intellektet och själens krafter. rätt (121)Hur tacksamma är inte sjuka människor, som är trötta på stadslivets många bländande ljus och bullersamma gator, för landets ro och frihet. Hur ivrigt vänder sig inte deras tankar till naturen! Hur glada skulle de inte vara att få sitta ute i det fria, njuta av solskenet och inandas doften från träd och blommor! Det finns livgivande egenskaper i tallarnas doftande balsam, i björkarnas och granarnas vällukt, och även andra träd har egenskaper som befrämjar hälsan. rätt (121)För kroniskt sjuka människor finns ingenting som så är ägnat att befrämja hälsa och lycka som att bo i en vacker lantlig omgivning. Här kan den mest hjälplösa sitta eller ligga i solskenet eller under trädens skugga. De behöver endast öppna sina ögon för att ovanför sig se lövverkets skönhet. En ljuvlig känsla av ro och vederkvickelse griper dem, när de lyssnar till vindarnas sus. De betryckta får nytt liv. De försvagade krafterna börjar återvända. Omedvetet blir själen fridfull, den uppdrivna pulsen lugn och regelbunden. Allt eftersom de sjuka blir starkare, vågar de sig på att ta några steg för att plocka några vackra blommor, dessa älskvärda budbärare om Guds kärlek till sin lidande familj på jorden. rätt (122)Man bör försöka ordna det så att patienterna kan få vistas utomhus. De som kan arbeta bör E någon lätt och behaglig1sysselsättning. Visa dem hur angenämt och nyttigt detta utomhusarbete är. Uppmuntra dem till att inandas den friska luften. Lär dem att andas djupt och när de andas och talar, att utnyttja magens muskler. Denna undervisning kommer att vara dem till ovärderlig hjälp. rätt (122)Motion ute i det fria bör ordineras såsom en livgivande nödvändighet. Och för att ge sådan motion finns ingenting bättre än att bruka jorden. Låt patienterna få en blomstersäng att sköta, eller låt dem arbeta i trädgården eller i grönsakslandet. När de blir uppmuntrade att lämna sina rum och tillbringa en tid ute i det fria med att odla blommor eller utföra annat lätt och angenämt arbete, kommer deras tankar att avledas fån dem själva och deras lidanden. rätt (122)Ju mer patienten kan vistas utomhus, dess mindre vård kommer han att fordra. Ju mer glädjefylld hans omgivning är, dess mera hoppfull kommer han att vara. När han är instängd inomhus, även om det är aldrig så luxuöst möblerat, kommer han lätt att bli retlig och dyster till sinnes. Men omge honom med det sköna i naturen, lägg honom där han kan se blommorna växa och höra fåglarna sjunga, och hans hjärta skall börja sjunga i kapp med änglarnas sång. Både kropp och själ får lindring. Tankelivet vaknar, fantasin livas upp och själen blir beredd att värdera det sköna i Guds Ord. rätt (122)Påminnelser om en bättre värld (122)Under sådana förhållandens inflytande kommer många sjuka människor att ledas in pliivers väg. Himmelska änglar samverkar med oss för att skänka uppmuntran och hopp, glädje och frid till sjuka och lidande medmänniskor. Under sådana förhållanden blir de sjuka dubbelt välsignade och många återfår sin hälsa. De svaga stegen återfår sin spänst. Ögat återvinner sin klarhet. De som varit utan hopp blir fyllda av hopp. De en gång modfälldas ansikten lyser upp av glädje. Röstens klagande toner ger vika för glädje och förnöjsamhet. rätt (122)Allteftersom den fysiska hälsan återvinns kan de sjuka lättare tro på Kristus som tillförsäkrar dem själens hälsa. I förvissningen om syndernas förlåtelse finns outsäglig frid och glädje och vila. Den kristnes skymda hopp börjar klarna. Och hans ord ger uttryck h tron på orden: "Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad." Ps. 46: 2. "Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig." Ps. 23: 4. .Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka." Jes. 40: 29. rätt |