Gemenskap med naturen och med Gud

(156)Kristus levde sitt liv på jorden i umgänge med naturen och med Gud. I detta umgänge uppenbarade han för oss hemligheten till ett inflytelserikt liv. rätt

(156)Jesus var ständigt verksam. Aldrig har någon människa varit så överhopad med ansvar. Aldrig har bördan av världens synd och sorg vilat så tungt på någon annan människa. Aldrig har någon annan strävat med en sådan självförtärande iver för mänsklighetens bästa. Ändå levde han ett liv i hälsa, fysiskt såväl som andligt representerades han av offerlammet, "... ett felfritt lamm utan fläck". 1 Petr. 1: 19. Till kropp och själ var han ett exempel på vad Gud ville att hela mänskligheten skulle bli genom lydnad för hans lagar. rätt

(156)När folket betraktade Jesus, såg de ett ansikte i vilket gudomligt medlidande förenades med medveten kraft. Han tycktes vara omgiven aven atmosfär av andligt liv. Fastän hans uppträdande var milt och anspråkslöst, fick människorna en känsla av kraft som var dold men ändå inte helt kunde döljas. rätt

(157)Under sin verksamhet förföljdes han ständigt av sluga, falska människor som stod efter hans liv. Spioner var honom på spåren, de lade noga märke till hans ord för att finna något tillfälle att anklaga honom. De skarpaste och högst utbildade hjärnorna bland folket sökte besegra honom i debatt, men de kunde aldrig överlista honom. De måste dra sig ur striden, gäckade och skamsna inför den obetydliga läraren från Galileen. Kristi undervisning ägde en friskhetens fläkt och en kraft som människor aldrig förr hade känt. Även hans fiender blev tvingade att bekänna: "Aldrig har någon människa så talat, som den mannen talar." Joh. 7: 46. rätt

(157)Kunskap om naturens hemligheter
Jesus levde hela sin barndom i små förhållanden. Tidens konstlade vanor påverkade inte hans liv. Under den tid han arbetade vid snickarbänken, bar hemlivets bördor och lärde sig lydnadens och arbetets lärdomar fick han rekreation i naturen och tillägnade sig kunskaper genom att söka förstå naturens hemligheter. Han studerade Guds ord, och hans lyckligaste timmar upplevde han när han kunde lämna sin arbetsplats och gå ut i naturen för att meditera i de lugna dalarna och umgås med Gud på bergssluttningen eller bland skogens träd. Tidigt på morgonen sökte han sig ofta till någon avskild plats där han mediterade och studerade Bibeln eller bad. Han välkomnade dagens ljus med sång. Med sånger av tacksägelse fyllde han arbetets timmar med glädje och förmedlade så himmelens glädje till de arbetströtta och modfällda. rätt

(157)Under sin verksamhet levde Jesus till stor del utomhus. Han gick ju till fots från plats till plats, och mycket av sin undervisning gav han ute i det fria. När han utbildade sina lärjungar, drog han sig ofta bort från stadens oro till de lugna ängarna. De stämde ju bättre överens med' de lärdomar i enkelhet, tro och självförnekelse som han ville ge dem. Det var i skuggan av bergssluttningens träd, ganska nära Galileiska sjön, som Kristus kallade sina apostlar och höll sin bergspredikan. rätt

(158)Kristus tyckte om att samla folket omkring sig under den blå himmelen, på någon gräsbevuxen backsluttning eller nere vid sjöstranden. När han här var omgiven av sin egen skapelses verk, kunde han vända människornas tankar från det konstlade till det naturliga. I den växande naturen och dess utveckling uppenbarade han sitt rikes principer. När människorna så lyfte upp sina ögon mot Guds höjder och betraktade hans händers underbara verk, kunde de inhämta dyrbara lärdomar om gudomliga sanningar. I kommande dagar skulle sålunda den gudomliga lärarens undervisning återupprepas för dem genom naturens verk. Så skulle själen förädlas och hjärtat finna ro. rätt

(158)Umgänge med Fadern
De lärjungar som deltog med Jesus i hans verksamhet befriade han ofta tillfälligt från deras uppgifter, för att de skulle kunna besöka sina hem och få vila. Men förgäves sökte de dra honom bort från sitt arbete. Hela dagen betjänade han skarorna som kom till honom, och på kvällen eller i den tidiga morgonstunden begav han sig bort till bergen för att samtala med sin Fader. rätt

(158)Ofta blev han så trött av sitt ständiga arbete och kampen mot rabbinernas fiendskap och falska läror att hans mor och bröder och även hans lärjungar fruktade att hans liv stod på spel. Men när han återvände från bönestunderna som avslutade den arbetsfyllda dagen, lade de märke till hans ansiktes fridfulla utseende och den friskhet, det liv och den Kraft som tycktes uppfylla hela hans varelse. Från dessa timmar ensam med Gud kom han morgon efter morgon för att ge folket del av det himmelska ljuset. rätt

(159)Det var strax efter det att lärjungarna kommit tillbaka från sin första missionsresa som Kristus vänligt sade till dem: "Kommen och vilen eder något litet," Lärjungarna hade återvänt fyllda med glädje över sin framgång som evangelii sändebud, när nyheten nådde dem om Johannes döparens död för Herodes hand. Det fyllde dem med bitter sorg och missräkning. Jesus visste att det varit en svår prövning för lärjungarnas tro att Johannes döparen blivit kvarlämnad att dö i fängelset. Med medlidande ömhet betraktar han deras sorgsna, tårdränkta ansikten. Tårar fyllde hans egna ögon och hans röst var sorgsen när han sade: "Kommer nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet." Mark. 6: 31. rätt

(159)Nära Betsaida, vid norra änden av Galileiska sjön, fanns ett ensligt område, förskönat av vårens friska grönska, som erbjöd Jesus och hans lärjungar en välkommen tillflyktsort. Till detta ställe drog de sig tillbaka. Här kunde de få vila, avskilda från skarornas oro. Här kunde lärjungarna lyssna till Jesu ord utan att bli störda av fariséernas mothugg och anklagelser. Här hoppades de få åtnjuta en kort tids samvaro i sällskap med sin Herre. rätt

(159)Endast en kort tid fick Jesus vara ensam med sina älskade lärjungar. Men de uppskattade dessa korta stunder. De samtalade om evangelii verk och möjligheten att göra sin verksamhet att nå folket mera effektiv. När Jesus avslöjade sanningens skatter för dem, upplivades de av gudomlig kraft och uppfylldes av hopp och mod. rätt

(159)Men snart uppsöktes han igen av folkskarorna. I tro att han begett sig till sin vanliga tillflyktsort följde folket honom dit. Hans hopp om att få en enda timmes vila gick om intet. Men i djupet av sitt rena, förbarmande hjärta fanns hos den goda Herden endast kärlek och medlidande för dessa rolösa, törstande människor. Hela dagen betjänade han dem för att fylla deras behov, och på kvällen skilde han dem från sig, så att de kunde återvända till sina hem och få vila. rätt

(160)Under ett liv som var så helt ägnat åt att göra gott fann Jesus det nödvändigt att lämna den' ständiga verksamheten och kontakten med människornas. behov för att få vara ensam och samtala ostört med sin Fader. När skarorna som följde honom gick sin väg, begav han sig till bergen och där utgöt han i ensamhet med Gud sin själ i bön för dessa lidande, syndfulla och behövande människor. rätt

(160)Kommen . . och vilen eder något litet.
När Jesus sade till sina lärjungar att skörden var mycken och arbetarna var få, yrkade han inte på att de nödvändigtvis skulle hänge sig åt oavbrutet arbete, utan bad dem i stället: "Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd." Matt. 9:38. rätt

(160)Till sina arbetströtta medarbetare' i dag riktar han i lika hög grad dessa medlidande ord: "Kommen nu . . . och vilen eder något litet." rätt

(160)Alla som står under Guds fostran behöver enskilda stunder för umgänge med sina egna hjärtan, med naturen och med Gud. I dem skall uppenbaras ett liv som inte är i samklang med världen, dess seder eller levnadssätt. Därför behöver de få uppleva vad det vill säga att personligen fåkunskap om Guds vilja. Vi måste personligen höra honom tala till våra hjärtan. När varje annan röst har tystnat och vi i stillhet väntar inför honom, kommer själens stillhet att höra Guds röst så mycket tydligare. Han säger till oss: "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud." Ps. 46: 11. Detta är den effektiva beredelsen för all verksamhet för Gud. Mitt bland de brådskande skarorna och spänningen i livets intensiva verksamhet, kommer den som fått ny kraft på detta sätt att vara omgiven med en atmosfär av ljus och frid. Han kommer att få ny fysisk och intellektuell kraft. Hans liv kommer att sprida en vällukt och uppenbara en gudomlig kraft som kommer att gripa människors hjärtan. rätt

nästa kapitel