| När livet är som bäst kapitel 22. Från sida 162 | ren sida tillbaka |
(162)Om jag allenast får röra vid hans mantel, så bliver jag hulpen." Matt. 9: 21. Det var en stackars kvinna som uttalade dessa ord, en kvinna som under tolv år hade lidit aven sjukdom som gjort livet till en börda. Hon hade gett ut alla sina pengar på läkare och mediciner endast för att bli förklarad obotlig. Men när hon hörde om den store Läkaren levde hennes hopp upp på nytt. Hon tänkte kanske: "Om jag bara kunde komma nära nog för att tala med honom, skulle jag bli botad." rätt (162)Kristus var på väg till Jairus' hem, den judiska rabbinen, han som hade vädjat till honom att komma och bota hans dotter. Hans hjärtslitande bön: "Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen" (Mark. 5: 23), hade rört Kristi ömma, medlidsamma hjärta, så att han genast tog vägen mot synagagsföreståndarens hem. rätt (163)Det gick emellertid långsamt att komma fram, ty folket trängdes omkring honom på alla sidor. I det Frälsaren banade sig väg genom skarorna kom han nära platsen där den sjuka kvinnan stod. Om och om igen hade hon försökt komma nära honom men utan att lyckas. Nu hade hennes tillfälle kommit. Hon såg ingen möjlighet att tilltala honom, hon ville inte försöka hindra honom på hans långsamma färd, men hon hade hört att man blev frisk genom att röra vid hans mantel, och eftersom hon Var rädd för att förlora detta enda tillfälle hon hade att få hjälp, trängde hon sig fram och sade till sig själv: "Om jag allenast får röra vid hans mantel, så bliver jag hulpen." rätt (163)Kristus kände hennes tankar och banade sig väg till platsen där hon stod. Han kände hennes stora behov, och han ville hjälpa henne att tro. rätt (163)När han gick förbi, sträckte hon sig framåt och lyckades röra vid fållen på hans mantel. I samma ögonblick visste hon emellertid att hon var botad. I denna enda beröring samlades hennes livs tro, och i samma ögonblick försvann hennes plåga och svaghet. I det ögonblicket kände hon som om en elektrisk ström genomilade varje fiber av hennes varelse. Hon överväldigades aven känsla av fullkomlig hälsa, ". . . hon kände i sin kropp, att hon var botad från sin plåga." Mark. 5: 29. rätt (163)Vem rörde vid mina kläder? (164)Då såg lärjungarna på honom med förvåning och svarade: .Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'" V. 31. rätt (164).Det var någon som rörde vid mig"; sade Jesus, "ty jag kände att kraft gick ut ifrån mig." Luk. 8: 46. Han kunde urskilja trons beröring från den likgiltiga mängdens tillfälliga beröring. Någon hade rört vid honom av ett djupt behov och ett ärligt uppsåt och fått svar. rätt (164)Jesus frågade inte därför att han inte visste. Han ville ge folket, sina lärjungar och kvinnan en lärdom. Han ville ge hopp åt de sjuka. Han ville visa att det var tro som överförde den helande kraften. Kvinnans förtröstan fick inte förbigås utan omnämnande. Kristus ville låta henne förstå att han uppskattade hennes troshandling. Han ville inte att hon skulle försvinna med endast en halv välsignelse. Hon skulle inte få tro att han inte kände till hennes lidande. Han ville också att hon skulle förstå hans medlidsamma kärlek och att han godkände hennes tro på hans kraft att hjälpa alla som kommer till honom. rätt (164)Med blicken riktad på kvinnan ville Jesus veta vem som hade rört honom. När hon då fann det omöjligt att dölja sig, steg hon fram bävande och kastade sig ner vid hans fötter. Gråtande av tacksamhet omtalade hon för honom inför allt folket varför hon hade rört vid hans mantel och hur hon omedelbart hade blivit botad. Hon fruktade att hennes handling att vidröra hans mantel hade skett i förmätenhet, men ingen som helst tillrättavisning kom från Jesu läppar. Han gav endast uttryck för sitt godkännande. De orden kom från ett kärlekens hjärta, fyllt med deltagande i mänsklig nöd. "Min dottor" sade han ömt, "din tro har hjälpt dig. Gå i frid." v. 48. Hur glädjande var inte dessa ord för henne. Nu behövde ingen oro att ha varit till anstöt dämpa hennes glädje. rätt (165)Trons beröring (165)Tro är mer än en åsikt (165)Tron är starkare än döden. Om de sjuka kan ledas till att fästa sina blickar i tro på den mäktiga Välgöraren, kommer vi att få se underbara resultat. Denna tro kommer att ge liv åt både kropp och själ. rätt (165)När vi söker hjälpa offren för dåliga vanor, bör vi i stället för att rikta deras uppmärksamhet på den förtvivlan och det fördärv mot vilket de är på väg, fästa deras blickar på Jesus. Låt dem se den himmelska härligheten. Detta kommer att göra mer för att frälsa kropp och själ än all den fasa för graven som man kan utmåla för de hjälplösa och till synes uppgivna människorna. rätt (166)Hövitsmannens tjänare botas (166)De äldste framställde saken för Jesus och underströk: "Han är värd att du gör honom detta, ty han har vårt folk kärt, och det är han som har byggt synagogan åt oss." Luk. 7:4,5. rätt (166)Men på vägen till hövitsmannens hem fick Jesus ett meddelande från denne själv som lydde: "Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att du går in under mitt tak." V.6. rätt (166)"Säg allenast ett ord" (167)Jag representerar den romerska makten, och mina soldater erkänner min myndighet. Du representerar på liknande sätt den oändliga Gudens makt, och allt skapat lyder ditt ord. Du kan befalla sjukdomen att vika, och den kommer att lyda dig. Säg bara ett ord, och min tjänare kommer att vara botad. rätt (167) "Såsom du tror'", sade Jesus Kristus, ,,så må det ske dig." Och i samma stund blev tjänaren frisk." rätt (167)Judarnas äldste hade talat för hövitsmannen med Jesus på grund av den välvilja han hade bevisat "vårt folk". "Han är värdig", sade de, "ty han har byggt synagogan åt oss." Men hövitsmannen sade: "Jag är icke värdig." Luk. 7: 4-6. Ändå var han inte rädd för att be Jesus om hjälp. Han litade inte på sin egen godhet, utan på Frälsarens barmhärtighet. Hans enda argument var hans stora behov. rätt (167)På samma sätt kan varje människa komma till Kristus. "Då frälste han oss, icke på grund av rättfärdighetsgärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet." Tit. 3: 5. Känner du, därför att du är syndare, att du inte kan hoppas på någon välsignelse från Gud? Kom då ihåg att Kristus kom till världen för att frälsa syndare. Ingen har någonting som kan ge oss företräde inför Gud. Den vädjan vi kan frambära nu och alltid är vår fullständiga hjälplöshet som gör hans återlösande kraft till en tvingande nödvändighet. I det vi uppger all självtillit, kan vi se upp till Golgata kors och säga: rätt (167) "Intet kan jag bringa dig, till ditt kors jag kastar mig." "Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror." Mark. 9: 23. Det är tron som förenar oss med himmelen och ger oss kraft att övervinna mörkrets makter. I Kristus har Gud gjort det möjligt för oss att övervinna varje dåligt karaktärsdrag och motstå varje frestelse, hur stark den än må vara. Men många känner sig sakna tro, och håller sig därför borta från Kristus. Lita inte på dig själv, utan på Kristus. Han som botade de sjuka och drev ut de onda andarna, när han vandrade bland människors barn, är ännu samma mäktiga Återlösare. Ta då emot hans löften såsom läkande löv från livets träd. "Den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut." Joh. 6: 37. rätt (168)Den spetälske renad (168)I kraft av den ceremoniella lagen förklarades den spetälske vara oren. Vadhelst han kom i beröring med blev orent. Luften förorenades av hans andedräkt. I likhet med en redan död människa blev han utestängd från samhället. Om någon befarades ha blivit spetälsk, måste han inställa sig inför prästerna, för att dessa skulle undersöka och fatta beslut i hans fall. Om han förklarades vara spetälsk, blev han isolerad från sin familj, avstängd från Israels församling och dömd till att umgås endast med dem som led av samma sjukdom. Inte ens konungar och härskare var några undantag. En konung som drabbats av denna fruktansvärda sjukdom måste avsäga sig kronan och fly från människorna. rätt (169)Skild från sina vänner och sin släkt måste den spetälske bära sin sjukdoms förbannelse. Han var tvungen att ropa ut sin egen olycka, att riva sönder sina kläder och utstöta varningsrop för att varna alla att fly undan hans besmittande närvaro. Ropet "oren! oren!" som i sorgtyngda tonfall ropades ut av den ensamma flyktingen var en nödsignal som väckte fruktan och avsky. rätt (169)I de trakter där Jesus verkade fanns många av dessa lidande människor, och när nyheterna om hans verksamhet nådde dem, fanns där en i vars hjärta tron började spira. Om han kunde n träffa Jesus, kunde han bli botad. Men hur skulle han finna honom? Hur kunde han som var utesluten ur samhället våga sig fram till den store Läkaren? Och skulle Jesus bota honom? Skulle han inte liksom fariséerna och även läkarna uttala en förbannelse över honom och säga till honom att fly bort från samhället? rätt (169)Inte en enda har avvisats (169)När han nu stod långt borta, uppfattade han några ord från Frälsaren. Han såg honom lägga sina händer på de sjuka. Han såg krymplingar, blinda, lama och de som var färdiga att dö av olika sjukdomar, stå upp friska och tacka Gud för sin räddning. Hans tro blev stärkt. Han drog sig närmare den lyssnande skaran. De inskränkningar i hans rörelsefrihet som pålagts honom, folkets säkerhet, den fruktan som människorna kände för honom, alltsamman var glömt. Han tänkte endast på utsikten att bli botad. rätt (170)"Du kan göra mig ren" (170)Nu banade han sig fram till Jesus och kastade sig ned för hans fötter med ett rop: "Herre, vill du, så kan du göra mig ren." Matt. 8: 2. rätt (170)Jesus svarade: "Jag vill; bliv ren." v. 3. rätt (170) Med ens förvandlades den spetälske. Hans blod blev friskt, hans nerver känsliga, hans muskler fasta. Den onaturligt vita, fjälliga huden, som var utmärkande för spetälskan, försvann, hans hy blev som ett litet barns. rätt (170)Skulle prästerna få veta sanningen angående spetälskans botande, skulle deras hat till Kristus kunna leda dem till att avge en oärlig dom. Jesus ville att ett opartiskt utslag skulle fällas. Han sade därför till mannen att inte omtala för någon hur han blivit frisk utan genast gå till templet med sitt offer innan några rykten om underverket hunnit sprida sig. rätt (170)Innan prästerna kunde ta emot en sådan offergåva, måste de undersöka den som frambar den och bekräfta hans fullständiga återställelse. rätt (170)Denna undersökning utfördes. Prästerna som hade dömt den spetälske till förvisning vittnade nu om hans återställelse. Den botade mannen återfördes nu till sitt hem och till samhället. Han kände att hälsans gåva var mycket dyrbar. Han gladde sig över sin mandoms kraft och över att nu ha blivit återförenad med sin familj. Trots Jesu varning kunde han inte längre dölja att han blivit botad och i sin stora glädje gick han nu omkring och talade om för alla vems kraft det var som hade gjort honom frisk. rätt (171)När denna man kom fram till Jesus var han "full av spetälska". Dess dödliga gift fyllde hela hans kropp. Lärjungarna sökte hindra sin Mästare från att röra vid honom, ty den som rörde vid en spetälsk blev själv oren. Men när Jesus lade sin hand på den spetälske, blev han inte oren. Den spetälske blev frisk. Så är det också med syndens spetälska hur djupt rotad, dödlig, omöjlig att rena genom mänsklig kraft den än är. "Hela huvudet är ju krankt, och hela hjärtat är sjukt. Ifrån fotbladet ända upp till huvudet finnes intet helt, blott sårmärken och blånader och friska sår." Jes. 1: 5, 6. Men när Jesus kom i mänskligt kötts gestalt, blev han inte besmittad. Hans närvaro var en helande kraft för syndaren. Vem det vara må som är villig att falla ned vid hans fötter och utropa i tro: "Herre, om du vill, så kan du göra mig ren", får också höra svaret: "Jag vill; bliv ren." rätt (171)Vid vissa fall av botande gav Jesus inte genast den sökta välsignelsen. Men när det gällde den spetälske, blev hans begäran uppfylld så snart den blev framställd. När vi ber om jordiska välsignelser, kan svaret på vår bön bli fördröjt eller också kan Gud ge oss någonting annat än det vi ber om, men så är inte fallet när vi ber om frälsning från synd. Det är hans vilja att rena oss från synden, att göra oss till sina barn och att ge oss kraft att leva ett heligt liv. Kristus "har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja." "Detta är den fasta tillförsikt vi hava till honom, att om vi bedja om något efter hans vilja, så hör han oss. Och om vi veta att han hör oss, vadhelst vi bedja om, så veta vi ock att vi redan hava det som vi hava bett honom om i vår bön.. Gal. 1: 4; 1 Joh. 5: 14, 15. rätt (172)När Jesus såg de olyckliga och svårt betryckta människorna, dessa som hade f:åt sina förhoppningar grusade och som nu med jordisk glädje sökte tysta ner själens längtan, inbjöd han dem alla att finna ro och vila hos sig. rätt (172)Med ömhet bad han de betungade människorna: "Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; "så skolen I finna ro för edra själar". Matt. 11: 29. rätt (172)Kristus talar till alla (172)Han har burit vår skuldbörda. Han skall avlägsna bördan från våra trötta skuldror. Han skall ge oss ro. Han kommer också att bära våra omsorger och bekymmer. Han inbjuder oss att kasta alla våra bekymmer på honom, ty han bär oss i sitt hjärta. rätt (172)Mänsklighetens Frälsare sitter nu på evighetens tron. Han ser ned till varje människa som vänder sitt ansikte mot honom som sin Frälsare. Han vet av erfarenhet vilka svagheter vi är behäftade med. Han känner till våra behov och kraften i våra frestelser, ty han var "frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.. Hebr. 4: 15. Han vakar över dig, du bävande Guds barn. Kr du frestad? Han skall frälsa dig. Kr du svag? Han skall ge styrka. Kr du okunnig? Han skall upplysa dig. Kr du sårad? Han skall hela dig. Herren "bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn., och likväl böjer han sig ned och "helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han." Ps. 147: 4, 3. rätt (173)Större än en mors kärlek till sitt barn är Kristi kärlek till sina återlösta. Det är vår förmån att få vila i hans kärlek och säga: "Jag vill sätta min förtröstan till honom, ty han gav sitt liv för mig". rätt (173)Mänsklig kärlek kan förändras, men Kristi kärlek vet inte om någon förändring. När vi ropar till honom om hjälp, är hans hand utsträckt till att frälsa. rätt |