| När livet är som bäst kapitel 24. Från sida 188 | ren sida tillbaka |
(188)Morgonen har grytt över Galileiska sjön. Jesus och hans lärjungar har landstigit efter en stormig natt på sjön och nu, när den uppgående solens strålar smeker sjö och land, känns det som en fridens välsignelse. Men när de stiger i land, möts de aven syn mera fruktansvärd än det stormupprörda havet. Ut från något gömställe bland gravarna rusar två besatta män emot dem, som vore de färdiga att riva dem i stycken. Från deras lemmar hänger kedjorna som de slitit sönder vid sin flykt ur fängelset. Deras kroppar är sönderrivna och blodiga, deras ögon stirrar nt genom deras långa, toviga Mr. Själva deras likhet med människor rycks ha blivit utplånad. De ser mer ut som vilddjur än människor. rätt (188)Lärjungarna och de som är med dem flyr i skräck, men så lägger de märke till att Jesus inte är med dem och vänder sig om för att se vad som hänt honom. Han står där de har lämnat honom. Han som stillade stormen och som förut har mött Satan och övervunnit honom flyr inte för dessa demoner. När männen kommer emot honom med fradga kring munnen och gnisslande tänder höjer Jesus sin i hand, på samma sätt som han gjorde när han bjöd vågorna lägga sig, och männen kan inte komma närmare honom. Där står de inför honom, rasande men hjälplösa. rätt (189)Med myndighet bjuder han de orena andarna att lämna dem. De olyckliga männen inser att de här står framför en som kan rädda dem från deras plågoandar. De faller ned vid Frälsarens fötter och ber honom om nåd, men när deras läppar öppnas talar de onda andarna och ropar genom dem: "Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss, förrän tid är?" Matt. 8: 29. rätt (189)De onda andarna tvingas att lämna sina offer, och en underbar förändring kommer över de besatta männen. Ljus lyser in i deras sinnen. Deras ögon strålar av intelligens. Deras ansikten som så länge vanställts så att de blivit en avbild av djävulen, antar plötsligt ett uttryck av mildhet, de blodstänkta händerna är stilla och männen börjar tala lugnt för att tacka Gud. De vill nu följa sin räddare. I hans närvaro känner de sig trygga för de onda andarna som plågat dem och ödelagt deras människovärde. När Jesus går ned till båten, håller de sig nära, knäböjer vid hans fötter och ber honom att få vara kvar hos honom för att få lyssna till hans ord. Men Jesus bjuder dem att gå hem och omtala vilka stora ting Herren har gjort för dem. rätt (189)Här finns en uppgift för dem - att gå till ett hedniskt hem och tala om vilka välsignelser de fått av Jesus. Det är svårt för dem att skiljas från Frälsaren. Stora svårigheter kommer att möta dem i umgänget med deras hedniska landsmän. Och deras långa isolering från samhället tycks ha gjort dem odugliga för denna uppgift, men så snart Jesus påpekar deras plikt, står de färdiga att lyda. rätt (190)De nöjde sig emellertid inte med att tala om Jesus endast för sina egna familjer och grannar, utan färdades genom hela Dekapolis och .berättade överallt om hans kraft att frälsa och beskrev hur han befriat dem från de onda andarna. rätt (190)Fastän folket i denna landsända inte hade tagit emot Jesus, lämnade han dem inte i det mörker de hade valt. När de förut bad honom gå bort ifrån sig, hade de ännu inte hört hans ord. De visste ingenting om det som de höll på att förkasta. Därför sände han dem ljuset, och detta genom sådana som de inte skulle vägra att lyssna till. rätt (190)De första missionärerna till Dekapolis (190)Evangelii budskap skall framställas, inte som en livlös teori, utan som en levande kraft som förvandlar livet. Gud vill att hans efterföljare skall tala om att människor genom hans nåd kan få en Kristus-lik karaktär och glädja sig i förvissning om hans stora kärlek. Han vill att vi skall tala om att han inte kan bli tillfredsställd förrän alla som är villiga att ta emot frälsning, har återvunnits och återinsatts i sina heliga förmåner som hans söner och döttrar. rätt (190)Han tar emot alla även om deras liv varit ytterligt syndfullt. När de gör sinnesändring, låter han dem få del av sin gudomliga ande och sänder dem sedan ut för att tala om hans barmhärtighet. Människor som förnedrats till verktyg åt Satan blir än i dag genom Kristi kraft förvandlade till rättfärdighetens förkunnare och blir utsända till att omtala hur stora ring Herren har gjort för dem. rätt (191)Efter det att kvinnan i Kapernaum hade blivit botad genom trons beröring, ville Jesus att hon skulle tala om den välsignelse hon tagit emot. De gåvor som evangelium erbjuder skall man inte få i smyg eller njuta av i hemlighet. rätt (191) "I ären mina vittnen, säger Herren; och jag är Gud." Jes. 43: 12. rätt (191)Vår bekännelse att Gud är trofast är himmelens främsta medel att uppenbara Kristus för världen. Vi skall ge vårt erkännande åt hans nåd såsom den har förkunnats av forna tiders heliga män. Men det som är mest effektiVt är att vi talar om vad vi själva upplevt. Vi är Guds vittnen, när " vi i vårt eget liv visar att en gudomlig kraft verkar i oss. Varje människa har ett liv som skiljer sig från alla andras, och en erfarenhet som är väsentligt annorlunda än deras. Gud vill att vårt tack skall uppstiga till honom, präglat av vår egen personlighet. Dessa värdefulla vittnesmål som erkänner hans nåds härlighet äger en oemotståndlig kraft att vinna andra när de bekräftas av ett Kristus-likt liv. rätt (191)En verklig budbärare (192)Denna kvinna är en framställning av hur en praktisk tro på Kristus verkar. Varje sann lärjunge är förd in i Guds rike för att vara missionär. Så snart han lärt känna Frälsaren vill han föra andra till honom. Den frälsande och helgande sanningen kan inte stängas inne i hans hjärta. Den som dricker av det levande vattnet, blir själv en livets källa. Mottagaren blir en givare. Kristi nåd i själen liknar en källa i öknen som porlar fram till vederkvickelse för alla och för att göra alla som är på väg att duka under, ivriga att dricka av livets vatten. När vi tar itu med denna uppgift får vi en större välsignelse än om vi endast arbetar för oss själva. Det är genom att förkunna frälsningens glada budskap som vi kommer Frälsaren nära. rätt (192)Om den som tar emot Herrens nåd säger han: "Jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bliva till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid; regnskurar till välsignelse skall det bliva." Hes. 34: 26. rätt (192)Jesu föredöme (192)Det verk som lärjungarna utförde skall också vi utföra. Varje kristen skall vara missionär. Genom sympati och deltagande är det vår uppgift att tjäna dem som står i behov I av hjälp, i det vi med uppriktig iver söker att lindra den lidande mänsklighetens nöd. rätt (193)Alla kan finna någonting att göra. Ingen behöver känna att det inte finns någon plats för dem, där de kan verka för Kristus. Frälsaren gör sig till ett med varje människa. För att vi skulle bli medlemmar i den himmelska familjen, blev han en medlem av den jordiska. Han är Människosonen och sålunda en bror till varje Adams efterkommande. Hans efterföljare skall inte känna sig avskurna från den till undergång dömda världen omkring dem. De utgör en del av mänsklighetens stora vävnad, och himmelen ser dem som bröder till syndare såväl som till helgon. rätt (193)Miljoner och åter miljoner människor som hemsöks av sjukdom, okunnighet och synd har aldrig så mycket som hört om Kristi kärlek till dem. Om vår och deras ställning blev omkastad, vad skulle vi då vilja att de gjorde för oss? Allt det som vi ville att de skulle göra för oss skulle vi, så långt det står i vår makt, göra för dem. Kristi levnadsregel lyder: "Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen lock göra dem." Matt. 7: 12. rätt (193)På grund av alla förmåner vi åtnjutit framför andra vare sig det är bildning, förfining, en ädel karaktär, kristen uppfostran, andlig erfarenhet - står vi i skuld till dem som är sämre lottade, och så långt som det står i vår makt är det vår uppgift att tjäna dem. Om vi är starka, är det vår uppgift att stödja de svagas händer. rätt (193)Guds änglar som alltid ser den himmelske Faderns ansikte gläder sig över att få betjäna hans jordiska barn. Anglar är alltid närvarande, där de mest behövs, hos dem som har de hårdaste striderna att utkämpa med sitt eget jag och som omges av de mest modfällande förhållanden. Svaga och bävande personer som är behäftade med många anstötliga karaktärsdrag är deras särskilda skyddslingar. Det som själviska människor skulle anse som en förödmjukande tjänst, att hjälpa de lidande och dem som I varje avseende har en sämre karaktär, detta är de heliga, syndfria, himmelska änglarnas uppgift. rätt (194)Jesus ansåg inte himmelen vara en åtråvärd plats så länge vi var förlorade. Han lämnade himmelen för att bli skymfad och vanärad i livet och sedan lida en neslig död. Han som ägde himmelens ovärderliga skatter blev fattig för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika. Vi skall följa den väg han gick. rätt (194)Den som blir ett Guds barn bör se sig själv som en länk i kedjan som sänks ned för världens frälsning, bli ett med Kristus i hans barmhärtighetsverk, och gå ut med honom för att uppsöka och frälsa de förlorade. rätt (194)I dag strömmar inga nyfikna skaror till öde platser för att se och höra Kristus. Hans röst hörs inte bland de jäktade skarorna på gatorna. Inga rop hörs från vägkanten: "Jesus från Nasaret går här fram." (Luk. 18: 37.) rätt (194)Ändå är detta ord sant i dag. Kristus vandrar osedd genom våra gator. Med nådens budskap kommer han till våra hem. Med alla dem som söker tjäna andra i hans namn väntar han att få samarbeta. Han är mitt ibland oss för att hela och välsigna, om vi vill ta emot honom. rätt |