Ni skall få kraft kapitel 101. Från sida 109ren sida tillbaka

10 april - Med ödmjuka hjärtan

(109)Ty så såger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige. "jag bor i helighet uppe i höjden, men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande. Ty jag vill ge liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan. Jes 57:15 (NT81) rätt

(109)Alla som med en ödmjukt frågande inställning kommer till Guds Ord för att få ledning, och som är fast beslutna att få veta frälsningens villkor kommer att förstå vad Skriften säger. Men de som vänder sig till Ordet för att undersöka det i en anda som är främmande för det, kommer också att efter sökande I vara fyllda av en anda, som Ordet inte har förmedlat. Herren kommer inte att tala till ett oberört sinne. Han förspiller inte sin undervisning på någon som är medvetet vanvördig eller vanhelgande. Frestaren ger emellertid sin undervisning åt varje sinne som ger efter för hans förslag och är villig att sätta Guds heliga lag ur spel. rätt

(109)Vi behöver ödmjuka våra hjärtan och med allvar och vördnad utforska livets Ord, ty endast det sinne som är ödmjukt och botfärdigt kan se ljuset. Hjärta, skal och sinne måste forberedas for att ta emot ljuset. Det måste finnas tystnad i själen. Tankarna måste böjas under Jesu Kristi lydnad. Den skrytsamma självupptagenheten och självtillräckligheten får finna sig i att bli tillrättavisad i Guds Ords närvaro. rätt

(109)Herren talar till det hjärta som ödmjukar sig inför honom. Vid bönens altare får vi den himmelska facklan från Guds hand. Den lyser upp vårt mörker då vi i tro rör vid nådens tron. Vi bliver då överbevisade om våra andliga behov. rätt

(109)Den helige Ande tar det. som är av Gud och uppenbarar det för den som uppriktigt söker efter den himmelska skatten. Om vi låter oss ledas av honom le. der han oss till det fulla ljuset. Då vi ser Kristi härlighet förvandlas vi och blir lika honom. Vi har den tro som är verksam i kärlek och renar själen. Våra hjärtan förnyas och vi blir villiga att lyda Gud i allt.
Review and Herald, den 15 december 1896 rätt

nästa kapitel