| Ni skall få kraft kapitel 19. Från sida 27 | ren sida tillbaka |
(27)Han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill. Rom 8:27 rätt (27)Vi har bara en enda kanal för att närma oss Gud. Våra böner kan komma inför honom bara i ett enda namn, Herren Jesu namn. Han är vår försvarare. Hans Ande måste inspirera våra vädjanden. Ingen främmande eld fick användas i rökelsekaren som svängdes inför Gud i helgedomen. Därför måste Herren själv lända en brinnande längtan i våra hjärtan om våra böner skall kunna tas emot av honom. Den helige Ande i oss går i förbön för oss med outsägliga suckar. rätt (27)En djup känsla av vårt behov och en stark längtan efter de ting som vi ber om måste känneteckna våra böner. Annars blir de inte hörda. Vi skall emellertid inte bli nedstämda och sluta ropa till Gud för att vi inte får svar omedelbart. "Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram och somliga söker rycka det till sig med våld" Matt 11:12 (2000). Den våldsamhet som kommer till uttryck här är en helig iver, en sådan som Jakob visade. Vi behöver inte upparbeta en intensiv känsla inom oss, men lugnt och uthålligt skall vi tränga fram med våra bönerop till nådens tron. Det vi har att göra är att ödmjuka våra själar, att inför Gud bekänna våra synder och i tro dra nära Gud. Herren besvarade Daniels bön, inte så att Daniel själv skulle ta åt sig äran, men så att välsignelsen skulle kunna kasta härlighetens återsken på Gud. Guds plan är att uppenbara sig i sin nåd och sin försyn. Syftet med våra böner måste vara att ära Gud, inte att ära oss själva. rätt (27)När vi ser att vi är svaga, okunniga och hjälplösa som vi verkligen är, skall vi komma inför Gud som ödmjuka, bedjande människor. Det är okunnighet om Gud och Kristus som gör en själ stolt och självrättfärdig. Det ofelbara tecknet på att en människa inte känner Gud finner man i det att hon själv är stor eller god. Hjärtats stolthet är alltid förenad med okunnighet om Gud. Det är ljuset från Gud som blottar vårt mörker och vår fattigdom. När den gudomliga härligheten uppenbarades för Daniel utropade han: "Färgen vek från mitt ansikte så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft kvar" Dan 10:8. rätt (27)Det ögonblick då den ödmjuka sökaren ser Gud som han är, det ögonblicket kommer han att se på sig själv som Daniel gjorde. Själen kommer inte att uppblåsas av stolthet utan en djup känsla av Guds helighet och det rättfärdiga i huns krav infinner sig. |