| Ni skall få kraft kapitel 196. Från sida 204 | ren sida tillbaka |
(204)Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade sade de: "Är de inte galllier alla dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål?" Apg 2:5-8 rätt (204)Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala Apg 2:3, 4. Den helige Ande, som antog formen av eldstungor, vilade över de församlade. Detta var en symbol på den gåva som lärjungarna hade fått - den gåva som gjorde det möjligt för dem att flytande tala språk som de förut inte hade känt till. Elden som visade sig, var en symbol på den brinnande iver som apostlarna skulle arbeta med, och den kraft som skulle följa deras arbete. rätt (204)"Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen." I förskingringen hade judarna spritts till nästan hela den då bebodda världen och i sin landsflykt hade de lärt sig att tala olika språk. Många av dessa judar var vid detta tillfälle i Jerusalem och deltog i de religiösa högtiderna som då pågick. Varje känt språk var representerat bland de församlade. De många språken skulle ha varit ett stort hinder för förkunnandet av evangeliet. Gud avhjälpte därför på ett övernaturligt sätt lärjungarnas brist på språkkunskaper. Den helige Ande gjorde för dem det som de inte själva skulle ha kunnat klara av under en hel livstid. De kunde nu förkunna evangeliets sanning i andra länder och korrekt tala det språk som folket talade på de platser där de arbetade. rätt (204)Denna övernaturliga gåva var ett starkt bevis inför världen på att deras uppdrag kom ifrån himlen. Från denna stund var lärjungarnas språk rent, enkelt och korrekt, både när de talade sitt eget modersmål och när de talade främmande språk. |