| Ni skall få kraft kapitel 197. Från sida 205 | ren sida tillbaka |
(205)Så är det även med er. Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur skall man då kunna förstå vad ni säger? Ni kommer att tala ut i tomma luften. Hur många språk det än kan finnas i världen, så är inget ljud utan mening. Men om jag inte vet vad ljuden betyder, blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig. 1 Kor 14:9-11 rätt (205)Predikanter som arbetar med ordet och läran borde vara grundliga arbetare. De borde presentera sanningen i dess renhet och ändå framställa den på ett enkelt sätt. De borde föda sin hjord med rent foder som är grundligt befriat från alla agnar. Det finns irrande stjärnor, som påstår sig vara herdar, sända av Gud, och som predikar sabbaten på den ena platsen efter den andra, men som har blandat upp sanningen med felaktigheter och som sprider en massa motsägelsefulla uppfattningar till människor. Satan har knuffat in dem bland förkunnarna för att skapa motvilja bland begåvade och resonabla icke troende. rätt (205)Några av dem har mycket att säga om Andens gåvor och är ofta särskilt tränade. De hänger sig åt vilda, lättrörda känslor och har obegripliga läten för sig som de kallar tungotalets gåva. En viss kategori av åhörare tycks fängslas av dessa märkliga manifestationer. Över denna grupp råder en främmande ande, som skulle trycka ner och köra över den som kom med tillrättavisning. Guds Ande är inte närvarande i det arbetet som utförs av sådana arbetare. De har en annan ande. Ändå har sådana predikanter framgång hos en bestämd grupp människor. Detta kommer dock att ge dem som Gud kommer att sända, en ökad arbetsbörda. Dessa tjänare är lämpliga att framlägga sanningen om sabbaten och Andens gåvor i dess rätta ljus och deras inflytande är gott. Deras exempel är värt att följa. rätt (205)Sanningen borde presenteras på ett sätt som gör den tilldragande för den intelligente. Vi som ett folk har inte funnit förståelse utan man har sett på oss som fattiga, obegåvade, tillbakastående och simpla. Hur viktigt är det då inte för alla som undervisar och alla som tror på sanningen, att bli så berörda av dess helgande inflytande att deras konsekventa, ädla liv kan visa de icke troende att de har tagit fel? Hur viktigt är det inte att sanningens sak avkläds all falsk och fanatisk upphetsning, så att den kan vila på sina egna förtjänster och visa sin ursprungliga renhet och upphöjda karaktär? |