| Ni skall få kraft kapitel 258. Från sida 266 | ren sida tillbaka |
(266)Han sade: "Gå och säg till detta folk: Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa. Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller för står med sitt hjärta och vänder om och blir helade. " Jes 6:9, 10 rätt (266)Profetens plikt var tydlig. Han skulle höja sin röst i protest mot den rådande ondskan. Men han gruvade sig för att åta sig arbetet utan någon försäkran om hopp. "Hur länge, Herre?" Jes 6:11, frågade han. Skall ingen i ditt utvalda folk någonsin förstå och ångra och bli helad? rätt (266)Den börda han kände i sin själ för det vilsegångna Judas skull bars inte förgäves. Hans uppdrag skulle inte bli helt fruktlöst. Ändå kunde det onda som hade mångfaldigats under så många generationer inte röjas ur vägen under hans tid. Under sin livstid måste han vara en tålmodig och orädd lärare en hoppets profet likaväl som en domsprofet. Då det gudomliga syftet slutligen hade fullförts skulle ymnigheten av frukt som hans ansträngningar och alla Guds budbärares arbete frambringat bli synlig. En kvarleva skulle bli räddad. För att detta skulle kunna genomföras skulle varningsbudskapen och de enträgna bönerna framföras till de upproriska, förklarade Herren, "till dess städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet. Herren skall sända folket långt bort, och ödsligheten skall bli stor i landet" Jes 6:10, 11. rätt (266)De hårda domarna som skulle drabba dem som inte var villiga att ångra sig krig, landsflykt, förtryck och förlusten av makt och prestige bland folken allt detta måste komma, för att de som i dem såg en förorättad Guds hand skulle ledas till ånger. Det norra rikets tio stammar skulle snart skingras bland folken och deras städer skulle lämnas öde. Fientliga nationers arméer skulle svepa över landet gång på gång och föra med sig förödelse. Också Jerusalem skulle falla till sist och Juda skulle föras bort i fångenskap. Ändå skulle det förlovade landet inte vara helt övergivet för alltid. |