| Ni skall få kraft kapitel 272. Från sida 280 | ren sida tillbaka |
(280)Jag uppmanar dig allvarligt vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike predika ordet, tråd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 2 Tim 4:1, 2 rätt (280)Dessa allvarliga förmaningar till en så trogen och nitisk evangeliets förkunnare som Timoteus var, är ett kraftigt belägg för den stora betydelsen i det arbete som utförs av evangeliets förkunnare och det ansvar som är förenat med det. Paulus kallar Timoteus inför Guds domstol och besvär honom att förkunna Ordet, inte människors uppfattning eller sedvänjor och att vara redo att vittna för Gud närhelst tillfälle ges - inför stora församlingar och enskilda grupper, ute vid vägkanten och inne i hemmen, till vänner och fiender, under trygghet eller utsatt för svårigheter och faror, vanära och förlust. rätt (280)Paulus var rädd för att Timoteus milda och eftergivna sinne möjligen skulle kunna förleda honom till att undvika en väsentlig del av sitt arbete. Därför uppmanade han honom att troget och även med stränghet bestraffa synden hos dem som gjort sig skyldiga till grova brott. Men han skulle göra detta med "allt tålamod och all undervisning". Han skulle uppenbara Kristi kärlek och tålamod, förklara och inskärpa sina bestraffningar genom Bibelns undervisning. rätt (280)Att hata och bestraffa synd, men samtidigt visa ömhet och medkänsla med den felande är inte någon lätt sak. Ju ivrigare vi är i våra egna bemödanden att i sinne och liv utveckla vår helgelse, dess djupare kommer vår motvilja mot synden att bli och dess mer avgjort skall vi visa att vi inte kan samtycka till någon avvikelse från det som är rätt. Vi måste akta oss för onödig stränghet mot dem som vi tillrättavisar. Men samtidigt måste vi se till att vi inte underskattar syndens onda natur. Vi skall visa kristligt tålamod och kärlek mot den som förirrar sig. Det föreligger emellertid en fara för att vi kan komma att ha så stort fördrag med det onda, att den som felat betraktar sig som oförtjänt av bestraffning och avvisar den som oberättigad eller orättvis. |