| Ni skall få kraft kapitel 317. Från sida 325 | ren sida tillbaka |
(325)De kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." Apg 4:18-20 rätt (325)Löftet om den helige Ande var det klarast lysande hopp och den rikaste tröst som Jesus kunde ge sina lärjungar när han steg upp till himmelen. Guds ords sanningar hade begravts under vantolkningarnas bråte. Människors visdomsord, dödliga människors uttalanden, hade upphöjts över den levande Gudens Ord. Genom den helige Andes upplysande kraft hade lärjungarna skilt sanning från falska teorier och de gav människorna livets ord. rätt (325)Den helige Ande förkastas ofta, eftersom han kommer på ett oväntat sätt. De judiska prästerna och ledarna hade fått bevis på bevis att apostlarna handlade under gudomlig inspiration, men de motstod fortfarande beslutsamt sanningens budskap. Kristus hade inte kommit på det sätt som de väntade sig och fastän de ibland var övertygade om att han var Guds son, kvävde de övertygelsen. På det sättet blev de ännu mer förblindade och förhärdade än tidigare. De korsfäste Jesus. Ändå gav han dem i sin nåd ytterligare bevis genom det arbete som utfördes av apostlarna. Han sände sina tjänare för att berätta för dem vad de hade gjort, och till och med genom den fruktansvärda beskyllningen att de hade dödat Livets Furste, gav han dem ännu ett kall till ånger. Eftersom de kände sig säkra i sin egen rättfärdighet, var inte de judiska lärarna beredda att medge, att de män som hade förebrått dem för att ha korsfäst Kristus talade ledda av den helige Ande. rätt (325)Guds vrede uttalas inte över människor enbart på grund av de synder de har begått, utan på grund av att de väljer att stå emot och förhärda sig, eftersom de upprepar synder från det förflutna trots det ljus och de bevis som de har fått. Om de judiska ledarna hade böjt sig, skulle de ha fått förlåtelse, men de var beslutna att inte ge vika. På samma sätt förflyttar sig den syndare, som fortsätter att stå emot Guds kall, till en position där han inte vet av något annat än motstånd. |