Ni skall få kraft kapitel 49. Från sida 57ren sida tillbaka

18 februari - En Kristuslik karaktär

(57)Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus hos Gud. Kol 3:3 rätt

(57)Jesus är det fullkomliga mönstret. Låt oss söka återspegla hans bild i stället för att försöka tillfredsställa oss själva och gå våra egna vägar. Han var vänlig och hövlig, medlidsam och ömsint. Liknar vi honom? Har vi dessa karaktärsdrag? Önskar vi att de goda gärningarnas vällukt skall spridas från våra liv? Vad vi behöver är Jesu enkelhet. Jag fruktar att en hård och okänslig ande, som är helt och hållet olik den gudomliga mönsterbildens, i många fall har tagit hjärtat i besittning. Denna hårdhetens och oböjlighetens princip, som har omhuldats av så många och som man t o m har ansett vara en dygd, måste försvinna helt för att vi skall älska varandra så som Jesus har älskat oss. rätt

(57)Det är inte nog att vi blott och bart bekänner oss tro. Det behövs något mer än ett formellt samtycke. Det måste finnas en verklig kunskap, en äkta erfarenhet av sanningen så som den kommer till uttryck i Jesus. Den helige Ande måste få vara verksam i oss och låta sanningens principer framstå i det starka ljuset från ett klart medvetande, så att vi kan känna deras kraft och göra dem till en levande verklighet. Sinnet måste böja sig i lydnad för frihetens kungliga lag, som Guds Ande inpräntar i hjärtat och gör lätt att fatta. Det måste vara själens egen handling att driva ut synden, För att kunna göra det måste dess ädlaste krafter sättas i rörelse. Det finns ingen annan frihet för vår begränsade vilja än att komma i harmoni med Guds vilja och rätta sig efter de villkor, som gör en människa delaktig av gudomlig natur, då hon har flytt från det fördärv som finns i världen på grund av begäret, rätt

(57)Den mänskliga karaktären är fördärvad och vanställd av synden och förfärligt olik den som den första människan hade, då hon kom ur Skaparens händer. Jesus föreslår att han skall ta människans synd och brist och i gengäld ge henne skönheten och upphöjdheten i sin egen karaktär. Han åtar sig att förnya själen genom sanningen. Villfarelse kan inte utföra detta pånyttfödande verk. Därför måste vi ha andlig synförmåga för att kunna skilja mellan sanning och lögn, så att vi inte fastnar i fiendens snara.
Review and Herald, den 24 november 1885 rätt

nästa kapitel