| Ni skall få kraft kapitel 5. Från sida 13 | ren sida tillbaka |
(13)Men jag säger er sanningen. Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skalljag sända honom till er. Joh 16:7 rätt (13)Hjälparen kallas "sanningens Ande". Hans uppgift är att avgränsa och upprätthålla sanningen. Först bor han i hjärtat som sanningens Ande och på så sätt blir han Hjälparen. Det finns tröst och frid i sanningen, men ingen verklig frid eller tröst kan finnas i osannningen. Det är genom falska teorier och traditioner som Satan får makt över sinnet. Genom att leda människor till falska normer missbildar han karaktären. Genom Skriften talar den helige Ande till sinnet och låter sanningen göra intryck på hjärtat. På detta sätt driver han bort villfarelsen och utestänger den från själen. Det är genom sanningens Ande, som är verksam genom Guds Ord, som Kristus gör sitt utvalda folk till sina undersåtar. rätt (13)Genom att beskriva den helige Andes tjänst för sin lärjungar försökte Jesus inspirera dem med den glädje och det hopp som inspirerade hans eget hjärta. Han gladde sig över den överflödande källa till hjälp som han hade försett sin församling med. Den helige Ande var den förnämsta av alla gåvor som han kunde utbedja sig av sin Fader för att kunna upphöja sitt folk. Anden skulle ges som en återskapande kraft och utan denna vore Jesu offer till ingen nytta. Det ondas kraft hade blivit allt starkare genom århundraden och människans underkastelse under denna sataniska fångenskap var häpnadsväckande. Synd kunde motstås och besegras endast genom medverkan av den tredje personen i gudomen, som inte skulle komma med en modifierad energi utan med den gudomliga kraftens hela fullhet. Det är den helige Ande som verkställer det som har utarbetats av världens Frälsare. Det är genom Anden som hjärtat renas. Genom Anden får den troende del av gudomlig natur. Kristus har gett sin Ande som en gudomlig kraft för att övervinna all benägenhet till synd som är nedärvd eller uppövad och för att ge sin församling av sin egen karaktär. |