| Ni skall få kraft kapitel 56. Från sida 64 | ren sida tillbaka |
(64)Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta medfruktan och bävan på er frälsning, inte bara som når jag var hos er, utan ännu mycket mer nu når jag inte år hos er. Fil 2:12 rätt (64)”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, något nytt har kommit" 2 Kor 5:17. Det är bara gudomlig kraft som kan skapa om människohjärtat och fylla själen med Jesu kärlek, något som alltid kommer att visa sig i kärlek till dem som han dog för. Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. När en människa blivit omvänd till Gud får hon en ny moralisk smak och en ny kraftfull motivation. Hon älskar det som Gud älskar, för med en gyllene kedja av oföränderliga löften är hennes liv länkat samman med Jesu liv. Kärlek, glädje, frid och outsäglig tacksamhet kommer att fylla själen och den som blir välsignad på detta sätt kommer att säga: "Ditt saktmod gör mig stor" Ps 18:36. rätt (64)Men de som väntar att få se en magisk förändring av sin karaktär utan en beslutsam insats i kamp mot synden kommer att bli besvikna. Vi har ingen anledning att vara rädda så länge vi ser på Jesus, ingen orsak att tvivla på att han helt och fullt kan frälsa dem som kommer till honom. Det vi har anledning att vara rädda för är att vår gamla natur skall ta makten över oss än en gång, och att fienden skall lura oss i någon fälla, så att vi återigen bliver hans fångar. rätt (64)Vi skall arbeta på vår: frälsning med fruktan och bävan, för det är Gud som verkar i oss både att vilja och att utföra hans goda vilja. Med våra begränsade krafter skall vi vara lika heliga i vår umgängeskrets som Gud är i sin himmel vi skall göra vårt yttersta för att uppenbara den gudomliga karaktärens sanning, kärlek och storhet. Som sigillet sätter sin stämpel vaxet måste den Helige Ande få sätta sin stämpel på själen och bevara Jesu bild. rätt (64)Vi skall dagligen växa till i andlig skönhet. Vi kommer ofta att misslyckas i våra ansträngningar att efterlikna det gudomliga mönstret. Vi kommer ofta att bli tvungna att böja oss ned för att gråta vid Jesu fötter på grund av våra misstag och tillkortakommanden, men vi skall inte vara missmodiga. Vi skall be mer innerligt och ihärdigt, tro mera fullt och fast och försöka igen med större karaktärsfasthet att växa i Kristuslikhet. |