Ni skall få kraft kapitel 81. Från sida 89ren sida tillbaka

21 mars - Givmildhet

(89)Under mångs svåra prövningar har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom överflödat i den rikaste givmildhet. 2 Kor 8:2 (2000) rätt

(89)Det är först när man fullt ut har erkänt den kristna drivkraften och när samvetet har varit känsligt för plikten, när gudomligt ljus har fått göra intryck på hjärta och karaktär, som man övervunnit själviskheten och Jesu exempel har efterföljts. Då den helige Ande påverkar människors hjärtan och karaktärer kommer all benägenhet till girighet och bedrägliga affärer att försvinna. rätt

(89) När Herrens budbärare kommer med ett budskap till församlingen är det Gud som talar till människorna och väcker deras samveten, så att de förstår att de lille har givit fullt tionde till Herren och att de har försummat att komma med sina offergåvor till honom, när det inte passade dem. De har använt Herrens pengar för egen räkning genom att bygga hus, köpa hästar och vagnar eller jord. De gör detta med hopp om stor avkastning och varje år har de samma ursäkt. "Får en människa stjäla från Gud?" Mal 3:8. O ja, det har hon gjort många gånger, eftersom hon inte har varit andlig, så att hon kan förstå det som är andligt. rätt

(89)Vid några tillfällen har Herren påverkat världsliga, själviska människor på ett avgörande sätt. Deras sinnen blev upplysta av den helige Ande och de kände hans milda, mjuka inflytande, som tyglade hjärtat. Under en känsla av Guds överflödande nåd och barmhärtighet upplevde de det som en plikt att främja hans sak och bygga upp hans rike. De erinrade sig hans begäran: "Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl" Matt 6:19, 20. De kände en längtan att få del i Guds rike och lovade högtidligt att ge av sina medel till några av de olika verksamheter som drivs i Herrens verk. Det löftet gavs inte till människor, utan till Gud i närvaro av hans änglar, som rörde vid dessa själviska och penningkära hjärtan.
Review and Herald, den 23 maj 1893 rätt

nästa kapitel