Sabbaten

(193)Ingenting skilde judarna så mycket från alla andra folkslag eller utmärkte dem som Skaparens sanna tillbedjare som sabbaten. Dess helighållande var ett ständigt tecken på deras förbindelse med Gud och på deras åtskiljande från andra folk. Allt vanligt arbete för livets uppehälle och för jordisk vinning var förbjudet på den sjunde dagen. I överensstämmelse med det fjärde budet var sabbaten bestämd för vila och gudsdyrkan. Alla världsliga bestyr åsidosattes. Men välgörenhet och barmhärtighetsverk var i harmoni med Herrens avsikt; de skulle ej inskränkas till varken tid eller rum. Det är en kärlekens handling att hjälpa de nödlidande och hugsvala eller trösta de bedrövade, och därmed ärar man Guds heliga dag. rätt

(193)Prästerna hade mera arbete att uträtta på sabbaten i förbindelse med offringarna än på de andra dagarna. Men de överträdde inte sabbatsbudet, då de tjänade Gud med sitt heliga arbete. När israeliterna avvek från att tjäna Gud, blev ändamålet eller syftet med sabbaten mindre tydligt för dem. De blev likgiltiga med att helighålla den och försummade de ting, som de borde ha utfört på den dagen. Profeterna förehöll dem Guds misshag mot deras överträdande av sabbaten. Nehemja säger: ”Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde dessa förnödenheter.” (Nehemja 13:15) rätt

(194)Och Jeremia förmanade dem: ”Se för era själars skull till att ni på sabbatsdagen inte bär eller för in någon börda genom Jerusalems portar. För inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och gör inte heller något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder.” (Jeremia 17:21, 22) rätt

(194)Men de åtlydde ej Guds profeter, utan de avvek mer och mer från sina fäders religion. Slutligen drabbades de av olyckor, förföljelser och träldom som en följd av sitt förakt mot Guds bud. rätt

(194)Förskräckta över dessa gudomliga hemsökelser, återvände de till ett strängt iakttagande av de yttre former, som lagen fordrade. Inte tillfredsställa härmed, tillade de många besvärliga ceremonier. Deras högmod och skrymteri föranledde dem att ge en högst inskränkt förklaring av Guds fordringar. Med tiden antog de mer och mer av sina förfäders skick och seder och ansåg dem vara lika heliga som själva lagen. Denna förtröstan på sig själva och sina egna regler tillika med de fördomar, som de hyste mot alla andra nationer, föranledde dem att motstå Guds Ande, varigenom de blev än mera åtskilda från Guds nåd. rätt

(195)Deras bud och förbud var så besvärliga, att Jesus sade om dem: ”De binda tunga och odrägliga bördor tillsamman och lägga dem på människornas skuldror.” (Matt. 23:4) Deras falska regler får rätt och orett, deras ytliga prövosten för fromhet och gudsfruktan förmörkade Guds tydliga bud. De uraktlät eller försummade att tjäna Gud av hjärtat, och deras gudsdyrkan bestod endast i tomma och stela ceremonier. Judarna hade förfalskat Guds bud genom att tillägga den ena traditionen efter den andra, så att de utan svårighet kunde finna orsak att anklaga Jesus för sabbatsbrott, då han gjorde väl på sabbaten. rätt

(195)Säden var mogen för skörd, när Jesus och hans lärjungar gick genom ett sädesfält på sabbaten. Lärjungarna var hungriga; ty deras Mästare hade fortfarit att lära och bota de sjuka till sent på dagen, och de hade varit utan mat ett långt tag. De började att plocka ax och att äta, gnuggade dem mellan händerna, i överensstämmelse med Mose lag, som sade: ”När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära.” {Femte Moseboken 23:25} rätt

(196)Men spioner följde ständigt efter Jesus och sökte efter orsak att anklaga och fördöma honom. När dessa såg, att lärjungarna åt säd, började de strax att klaga inför Jesus och säga: ”’Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten.’” (Matteusevangeliet 12:2) Dessa ord visade vilka inskränkta åsikter de hade om lagen. Men Jesus försvarade sina lärjungar så här: ”’Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta: hur han gick in i Guds hus, då Abjatar var överstepräst, och åt skådebröden, som endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?’ Och Jesus sade till dem: ’Sabbaten blev gjord for människan och inte människan för sabbaten. Så är Människosonen Herre också över sabbaten.’” (Markusevangeliet 2:25-28) rätt

(196)Om svår hunger kunde ursäkta att David åsidosatte själva helgedomens helighet och dock visade, att han var oskyldig, hur mycket mer var inte lärjungarna ursäktade för att de plockade ax och åt på sabbaten! Jesus önskade att lära sina lärjungar så väl som sina fiender, att det viktigaste av allt är att tjäna Gud; och om man blir trött och hungrig under utförandet av hans verk, är det rätt att tillfredsställa de kroppsliga behoven även på sabbaten. Denna heliga inrättning blev inte instiftad för att beröva oss livets förnödenheter, ej heller för att ge oss smärta och besvär i stället för livets välsignelser. ”Sabbaten blev gjord för människan”, för att ge henne ro och vila och påminna henne om Skaparens verk – ej för att pålägga henne tunga bördor. rätt

(196)Det verk, som blev utfört i templet på sabbaten, var i överensstämmelse med lagen att plocka ax och äta sädeskornen för att underhålla de kroppsliga krafterna, så att de kunde användas för utförandet av Guds verk. Jesus avslutade sitt försvar genom att förklara sig vara sabbatens Herre – att vara upphöjd över alla människor och över all lag. Den Evige Domaren betygar alltså, att lärjungarna är oskyldiga samt hänvisar dem till samma lagbok, som de anklagats för att ha överträtt. rätt

(197)Men Jesus lät inte denna sak passera utan att tillrättavisa sina fiender. Han sade dem, att de i sin blindhet hade en oriktig uppfattning om syftet med sabbaten. Han säger: ”Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer, så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.” (Matteusevangeliet 12:7, kursivering i Svenska Folk-Bibeln 98) Därpå framställde han för dem deras tomma ceremonier i motsats till den uppriktighet och ömma kärlek, som borde finnas hos Guds sanna tillbedjare: ”Ty jag har min glädje i kärlek och inte i offer och i kunskap om Gud mer än i brännoffer. Men dessa har liksom Adam brutit mot förbundet. Sedan dess har de handlat svekfullt mot mig.” (Hosea 6:6, 7) rätt

(197)Jesus hade blivit uppfostrad bland det folk, som således utmärkte sig för skenhelighet och fördomar. Han visste därför fullt väl, att de skulle anse honom vara en överträdare av lagen, när han helade de sjuka på sabbaten. Han visste, att fariséerna i sin ondska skulle dra fördel av sådana handlingar för att därmed söka att förbittra folket emot honom; att de skulle använda dessa barmhärtighetsverk som ett kraftigt medel för att påverka folket, som under hela sitt liv varit bundna av judiska regler och stadgar. Men detta hindrade honom inte från att bryta ned de oresonliga vidskepelserna, varmed sabbaten hade blivit inskränkt. Han lärde människorna, att det är i harmoni med Guds lag att utöva barmhärtighet och välgörenhet alla dagar i veckan. rätt

(198)Jesus trädde in i synagogan och såg där en man, som hade en förtvinad hand. Fariséerna gav akt på honom för att se, vad han tänkte företa sig i detta fall, huruvida han skulle hela denne man på sabbaten eller ej. Deras enda avsikt härmed var att få ett tillfälle att anklaga honom. Jesus såg på mannen, som hade den förtvinade handen, och befallde honom att träda fram. Därpå frågade han: ”’Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?’ Men de teg. Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över att deras hjärtan var så förstockade. Och till mannen sade han: ’Räck ut din hand.’ Han räckte ut handen, och den var nu frisk.” (Markusevangeliet 3: 4, 5.) rätt

(198)Jesus visste, att denna hans handling i att hela denne man var i fullkomlig harmoni med sabbatsbudets grundsatser. Men de frågade honom och sade: ”’Är det tillåtet att bota på sabbaten?’” På det svarade Jesus klart och överbevisande: ”’Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten? Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten.’” (Matteusevangeliet 12:10-12) rätt

(198)De, som sökte att fånga vår Frälsare genom hans ord, vågade inte i folkets närvaro att besvara denna fråga av fruktan för att inveckla sig i självmotsägelser. De visste, att ehuru de hellre lät en människa ligga och dö än att överträda sina egna traditioner genom att hjälpa henne på Herrens dag, skulle de dock strax hjälpa ett stumt djur, emedan det skulle bli en förlust för ägaren, om det lämnades att förgås. Sålunda upphöjde de ett stumt djur över människan, som var skapad till Guds avbild. Jesus önskade att rätta till judarnas falska åsikter om sabbaten och tillika inpränta i lärjungarnas hjärta, att barmhärtighetsverk var lovliga på sabbaten. När han helade mannen med den förtvinade handen, bröt han sönder judarnas stadgar och lät sabbatsbudet framstå i det ljus, som Gud hade givit till världen. Genom denna handling upphöjde han sabbaten och bröt ned de oförståndiga skrankor, som människor hade ställt upp omkring den. Hans barmhärtighetsverk var en ära för dagen, medan de, som anklagade honom, vanärade sabbaten genom sina onyttiga stadgar och ceremonier. rätt

(199)Det finns många predikanter i denna tid, vilka lär ut, att Guds Son vanhelgade sabbaten och försvarade lärjungarnas handlingssätt, då de gjorde detsamma. Dessa står på samma grundval som de judar, vilka sökte att anklaga Jesus för sabbatsbrott, även om nutidens predikanter uppger en helt annan avsikt, ty de påstår, att Jesus avskaffade sabbaten. rätt

(199)Då Jesus vände sig till fariséerna och sporde dem, om det var lovligt att göra gott eller ont på sabbaten, att frälsa livet eller att döda, förehöll han dem deras egna onda avsikter. De följde honom överallt för att finna någon orsak att anklaga honom. De for efter hans liv med bittert hat och med ont hjärta, under det han frälste andras liv och gjorde många lyckliga. Var det bättre att döda på sabbaten, som de sökte att göra, än att hela de sjuka, som han hade gjort? Var det mera rättfärdigt att hysa mord i hjärtat på Guds heliga dag än att hysa kärlek till all människor och bevisa den genom barmhärtighetsverk? rätt

nästa kapitel