Den spetälskes helande

(225)Jesus var ofta nödsakad att gömma sig undan folket; ty de samlade sig i så stora skaror omkring honom för att se hans underverk; och deras hänryckning blev så stor, att det blev nödvändigt för honom att bruka försiktighet, så att ej prästerna och de äldste skulle dra fördel därav till att uppväcka farhågor hos de romerska militära myndigheterna angående uppror bland folket. rätt

(225)Aldrig förr hade det varit en sådan tid för världen som denna. Himmelen bragtes nära till människorna. Alla, som kom till Jesus för att erhålla undervisning, erfor i sanning, att Herren är nådig och full av visdom. De erhöll dyrbar undervisning i gudomlig kunskap från visdomens stora källa. Många hungrande och törstande själar, som länge väntat på förlossning i Israel, fröjdade sig nu över den ymniga nåd, som skänktes dem av den barmhärtige Frälsaren. Den förväntade Läraren hade kommit, och ett gynnat folk levde uti den fullkomliga härligheten från hans ljus, men många fattade det inte och vände sig bort från det gudomliga ljuset med likgiltighet och otro. rätt

(226)Jesus botade många olika fall av kroppslig sjukdom på samma gång som han botade syndbefläckade själar och talade till folket. Många hjärtan blev befriade fån syndens gruvliga träldom. Otro, modlöshet och förtvivlan måste vika undan för tro, hopp och sällhet. Men när de sjuka och eländiga kom till Frälsaren för att erhålla hjälp, botade han först deras svaga lidande kroppar, innan han försökte att lysa upp deras förmörkade själar. När den kroppsliga svagheten blivit avlägsnad från den, som anhöll om hjälp, kunde han bättra anamma sanningens ljus. rätt

(226)Spetälskan var den förskräckligaste och avskyvärdaste sjukdom, som förekom i Österlandet. Alla människor hyste stor fasa för den på grund av dess smittsamma beskaffenhet och dess försträckliga följder hos den, som led därav. Man iakttog stränga försiktighetsmått att förhindra sjukdomens utbredande bland folket. Hebréerna såg den spetälske som oren. Han blev avskild från sin familj och från alla samhälls privilegier samt avskuren från Israels församling. Hans lott blev att vara i sällskap endast med sådana, som led av samma sjukdom som han själv. rätt

(226)Åtskild på detta sätt från sina vänner och anhöriga, måste han lida denna förfärliga plåga. Ingen vänlig hand kunde lindra hans smärta. Han måste vittna om sin egen eländighet, riva sönder sina kläder och varna alla, så att de kunde fly från hans orena och avtärda kropp. Man erfor en känsla av fruktan och avsky, när man hörde, hur de ensamma, landsförvisade spetälska ropade sitt bedrövliga varningsord: ”Oren, oren!” rätt

(227)Det fanns många människor, som var angripna av denna avskyvärda sjukdom på den trakt, där Jesus verkade. Ryktet om den Store Läkaren hade nått även dem i deras ensamhet, och en hoppets ljusstråle tändes i deras hjärtan. De tänkte, att om de blott kunde nalkas Jesus, kunde han bota dem. Men eftersom de var uteslutna från städer och byar, såg det omöjligt ut för dem att komma i den Store Läkarens närhet, enär han verkade främst på befolkade platser. rätt

(227)Det var en spetälsk, som hade innehaft en hög ställning i samhället. Han och hans familj blev djupt bedrövade, då de erfor, att han fallit offer för denna avskyvärda sjukdom. De rådfrågade med skickliga läkare, som noggrant undersökte honom samt flitigt rannsakade sina läkareböcker får att, om möjligt, vinna mer kunskap om sjukdomen; men de blev mot sin önskan tvungna att förklara sig ur stånd att hjälpa honom, m. a. o. var sjukdomen obotlig. Därnäst var det prästernas plikt att undersöka honom, och följden härav blev, att de förklarade hans sjukdom vara spetälska av det värsta slag. Därefter dömdes han att som en levande död åtskiljas från sina vänner och från samhället, där han innehaft en sådan ärofull ställnig. De, som förr hade sökt hans välvilja och glatt sig över hans gästvänlighet, flydde nu från hans närvaro med förskräckelse. Han lämnade sitt hem som en landsförvisad. rätt

(228)Jesus undervisade vid sjöstranden utanför stadens gränser, och många samlades för att höra hans ord. Den spetälske, som i sin ensamhet hade hört om några av Jesu mäktiga underverk, kom även han för att se honom, och drog sig så nära han tordes. Sedan han lämnade hemmet hade sjukdomen utvecklat sig i förskräcklig grad. Hans tärda kropp utgjorde nu en vämjelig syn. Han stod på avstånd och uppfångade några av Jesu ord samt såg, hur han lade händerna på de sjuka för att hela dem. Han blickade med förvåning på de halta, de blinda, de värkbrutna och många andra, som blev botade och lovade Herren för sin frälsning genom Jesu gudomliga kraft. Han såg på sin egen eländiga kropp och undrades, om inte den Store Läkaren kunde bota även honom. Ju mera han hörde och såg och övervägde saken, desto mer blev han överbevisad om, att denne man verkligen var den utlovade Frälsaren, som skulle komma till världen och för vilken ingenting var omöjligt. Ingen kunde utföra sådana underverk, undantagandes han var sänd av Gud, och den spetälske längtade efter att gå till Jesus och bli botad. rätt

(228)Det var ej hans avsikt att gå så nära, att folket skulle sättas i fara för att bli smittade av sjukdomen; men hans sinne blev så upprört, att han glömde de gränser, som lagen hade satt för honom, såväl som folkets välfärd och den fasa, varmed de betraktade honom. Han tänkte bara på det glädjande hoppet, att Jesus kunde frälsa honom från hans eländiga tillstånd. Han omfattade Frälsaren i tron, och han skyndade sig framåt utan att bry sig om den förskräckta folkhopen, som vek undan för honom, då han nalkades, så att de knuffade omkull varandra i sin iver att undgå honom. rätt

(228)Somliga sökte att hindra honom från att komma i Jesu närhet; men deras bemödanden var fruktlösa. Han varken såg eller hörde dem. Han bekymrade sig ej om de uttryck av förskräckelse och avsky, som visades honom. Han såg blott Guds Son, hörde blott hans röst, som skänkte hälsa och lycka till de lidande och olyckliga. Då han kommit fram till Jesus, kastade han sig fördärvad och döende ned för hans fötter. Hans undertryckta känslor fick nu utlopp, och han ropade: ”’Herre, om du vill, kan du göra mig ren.’” (Matteusevangeliet 8:2) Hans ord var få, men de uttryckte stora behov. Han trodde, att Kristus var mäktig att ge honom liv och hälsa. rätt

(229)Jesus vek ej undan för honom, utan gick tvärt om ända fram till honom. Folket föll tillbaka, och även lärjungarna blev förskräckta och ville gärna ha hindrat sin Mästare från att röra vid honom; ty enligt Mose lag blev den som rörde vid en spetälsk själv oren. Men Jesus lade sin hand på den bönfallande med lugn frimodighet och besvarade hans bön med dessa förunderliga ord: ”’Jag vill. Bli ren!’” rätt

(229)De livgivande orden hade ej mer än uttalats, förrän den fördärvade och döende kroppen förvandlades, och mannen fick hälsosamt kött, känsliga nerver och fasta muskler. Den ojämna, fjällaktiga hudskorpan, som var utmärkande för spetälska, försvann, och ny hud med en hälsosam rodnad kom i dess ställe, liksom huden på ett friskt barn. Det förskräckta folket förlorade nu sin rädsla och trädde närmare för att betrakta denna nya uppenbarelse av gudomlig makt. rätt

(230)Jesus förbjöd den spetälske, som blivit botad, att omtala det, som gjorts för honom, då han sade: ”’Se till att du inte talar om detta för någon, men gå och visa dig för prästen och bär fram den offergåva som Mose har föreskrivit, till ett vittnesbörd för dem.’” (Matteusevangeliet 8:4) Den lycklige mannen lydde och gick till samme präst, som hade undersökt honom, då han blev tvungen att lämna sitt hem och sina vänner. rätt

(230)Med glädje frambar han sin gåva till prästen och upphöjde Jesus, som hade återskänkt honom hans hälsa. Detta oemotsägliga vittnesbörd överbevisade prästerna om Jesu gudomliga makt, ehuru de sedan nekade att erkänna honom som Messias. Fariséerna påstod, att hans lära stod i strid med Mose lag och endast var avsedd för hans egen upphöjelse. Men hans befallning till den spetälske, som blev renad, att han skulle offra en gåva hos prästen enligt Mose lag, bevisade för folket, att denna beskyllning var falsk. rätt

(230)Prästen var ej tillåten att ta emot en gåva från någon, som hade lidit av spetälska, innan han noga hade undersökt honom och kungjort för folket, att han var helt och hållet fri från den smittsamma sjukdomen. Nu kunde han åter leva tillsammans med sin familj utan fara för att smitta dem. Hur ovillig prästen än var att erkänna, att Jesus hade utfört denna underbara kur, kunde han dock ej slippa att undersöka denne spetälske och fatta sitt beslut om saken: Folket längtade ivrigt efter att få höra, vad följden blev av prästens undersökning, och då han förklarade, att mannen var fri från sjukdomen och gav honom tillåtelse att återvända till sin familj och sina vänner, blev folket högst förtjust. Man hade aldrig förr hört något sådant i Israel. rätt

(231)Fastän Jesus hade förmanat den spetälske, som blivit renad, att inte omtala denna sak, kungjorde han den dock allestädes. Han tänkte att, det var Jesu tillbakadragenhet, som föranledde honom att fordra något sådant av honom, och han gick därför omkring och vittnade om den Store Läkarens förunderliga kraft. Han förstod inte, att varje ny uppenbarelse av Jesu gudomliga kraft endast förorsakade, att översteprästerna och de äldste blev mera fast beslutna att skaffa honom ur vägen. Den helade mannen erfor, att hälsans gåva var ytterst dyrbar. Det friska blodet strömmade genom hans ådror och upplivade hans själ och kropp med nya och behagliga känslor. Han gladde sig över sin mandoms fulla kraft och över tillfället att åter få vara med sin familj. För honom tycktes det vara omöjligt att uraktlåta att av hela sitt hjärta ära den Store Läkaren, som hade gjort honom frisk. rätt

(231)Men då denna händelse blev offentligt bekant, uppstod det en sådan rörelse bland folket, att Jesus måste lämna staden. ”Och det kom folk till honom från alla håll.” (Markusevangliet 1:45) Dessa underverk blev ej utförda för att vinna mänsklig ära. Kristi verk stod i fullkomlig motsats till fariséernas, vilkas förnämsta önskan var att vinna människors beröm: Jesus visste fullt väl, att där det blev bekant, att han hade renat den spetälske, skulle andra, som var i samma tillstånd, uppsöka honom för att bli helade. Detta skulle bli orsak till fruktan bland folket, att de skulle bli smittade genom att komma i beröring med de spetälska, och hans motståndare skulle göra detta till en orsak att anklaga och fördöma honom för. rätt

(231)Jesus visste, att många av de spetälska, som önskade att komma till honom, ej förtjänade att bli botade och ej heller skulle begagna sin hälsa och sina krafter till Guds ära, om de blev helade. De hade ingen verklig tro eller moral, utan blott en innerlig önskan att bli befriade från det sorgliga öde, som väntade dem. Frälsaren visste även, att hans motståndare sökte efter alla möjliga tillfällen till att inskränka hans verk och vända folket bort från honom. Och om de kunde göra bruk av vad som skett med den spetälske till att uppnå detta ändamål, skulle de göra det. Men då han visade den återställde mannen till prästen och befallde honom att offra sin gåva enligt Mose lag, överbevisade han därigenom folket, att han ej hade något emot judarnas lag, såvida de var villiga att låta sig bli överbevisade. rätt

nästa kapitel