| Profeter och kungar kapitel 1. Från sida 25 | ren sida tillbaka |
(25)”Så säger Herren: Den vise skall inte berömma sig av sin vishet, den starke inte av sin styrka och den rike inte av sin rikedom. Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av att han har insikt och känner mig: Att jag är HERREN, som verkar med nåd, rätt och rättfärdighet på jorden. Ty däri har jag min glädje, säger HERREN.” Jer. 9:23, 24 rätt (25)Under Davids och Salomos regeringstid blev Israel stärkt bland länderna och hade många tillfällen att utöva ett mäktigt inflytande för sanning och rätt. Namnet Jehova var upphöjt och hållet i ära, och det syfte för vilket israeliterna hade slagit sig ner i löftets land såg ut att gå i uppfyllelse. Barriärer bröts ner, och sanningssökare från hednaländerna vände inte tillbaka otillfredsställda. Omvändelser ägde rum, och Guds församling på jorden växte till och hade framgång. rätt (25)Salomo smordes och utropades till kung under de sista åren av kung Davids levnad, då denne abdikerade till hans fördel. Hans tidiga liv var löftesrikt, och det var Guds avsikt att han skulle gå vidare från styrka till styrka, från ära till ära, under det att han blev alltmer lik Gud till sin karaktär. Därigenom skulle han inspirera sitt folk, att fullfölja sitt heliga förtroendeuppdrag såsom beskyddare av gudomlig sanning. rätt (26)David visste, att Guds höga avsikt för Israel kunde uppfyllas endast när härskare och folk med oupphörlig vakenhet sökte att uppnå det mål som satts upp för dem. Han visste, att om hans son Salomo skulle fullgöra det förtroendeuppdrag som Gud hade behagat hedra honom med, så måste den unge regenten vara inte bara krigare, statsman och härskare, utan också en stark, god människa, en som var lärare i rättfärdighet och en förebild i trofasthet. rätt (26)Med ömsint allvar uppmanade David Salomo att vara manlig och ädel, att visa barmhärtighet och älskvärd vänlighet mot sina undersåtar, och att i alla sina mellanhavanden med jordens länder ära och förhärliga Guds namn och ge uttryck åt det heligas skönhet. De många krävande och märkliga erfarenheter, som David hade gått igenom under sin livstid, hade lärt honom värdet av de ädla dygderna, och ledde honom, att som sin sista vilja förklara för Salomo: ”Den som regerar över människorna i rättfärdighet, den som regerar i Guds fruktan, han är lik morgonens ljus, när solen går upp, en morgon utan moln, då jorden grönskar genom solsken efter regn.” 2 Sam. 23:3, 4 rätt (26)O, vilket tillfälle för Salomo! Om han skulle följa sin fars inspirerade undervisning, skulle hans regering bli en regering i rättfärdighet, såsom det beskrivits i den sjuttioandra psalmen: rätt (27) (27)I sin ungdom gjorde Salomo Davids val till sitt eget, och under många år vandrade han oförvitlig, och hans liv kännetecknades av noggrann lydnad för Guds bud. Tidigt under sin regeringstid begav han sig med sina rådgivare till Gibeon, där tabernaklet som hade byggts i öknen fortfarande fanns. Där sammanträffade han med sina utvalda rådgivare, ”överbefälen och underbefälen”, ”domarna”, och ”alla furstar i hela Israel, huvudmännen för familjerna.” De frambar offer åt Gud och invigde sig själva helt och fullt åt tjänst för Herren. 2 Krön. 1:2. Då han förstod något av omfattningen av de plikter som hörde ihop med det kungliga ämbetet, insåg Salomo att de som bär tunga bördor måste söka vägledning hos Visdomens källa, om de skulle leva upp till sitt ansvar på ett acceptabelt sätt. Detta ledde honom till att uppmuntra sina rådgivare att med uppriktigt hjärta förena sig med honom, då det gällde att förvissa sig om att de var accepterade av Gud. rätt (28)Framför allt jordiskt gott, önskade sig kungen visdom och förstånd för att kunna fullfölja den uppgift som Gud hade gett honom att utföra. Han längtade efter skarpsinnighet, efter själsstorhet, efter en mild ande. Den natten uppenbarade sig Herren för Salomo i en dröm och sade: ”Bed mig om det du vill att jag skall ge dig.” I sitt svar gav den unge och oerfarne härskaren uttryck åt sin känsla av hjälplöshet och åt sin önskan om hjälp. ”Du har visat stor nåd mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet, och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag.” rätt (28) ”Du, HERRE, min Gud, har nu gjort din tjänare till kung efter min fader David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in. Din tjänare är här bland ditt folk, som Du har utvalt, ett folk, så talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för ditt stora folk?” rätt (28) ”Det behagade Herren att Salomo bad om sådant.” rätt (29)”Eftersom du har bett om detta”, sade Gud till Salomo, ”och inte bett om ett långt liv, inte heller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, ”se därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta, att någon lik dig inte har funnits före dig och inte heller skall komma efter dig.” rätt (29) ”Och om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din fader David gjorde, då skall jag ge dig ett långt liv.” 1 Kung. 3:5- 14; 2 Krön. 1:7- 12. Gud lovade, att så som han hade varit med David, så skulle han vara med Salomo. Om kungen skulle vandra i rättrådighet inför Herren, om han skulle göra det som Gud hade befallt honom, skulle hans tron stadfästas och hans regering skulle bli det verktyg genom vilket Israel skulle upphöjas som ”ett vist och förståndigt folk”, ljuset för de omgivande folken. 5 Mos. 4:6. rätt (30)Det språk, som Salomo använde, då han bad till Gud framför det gamla altaret i Gibeon, avslöjar hans ödmjukhet och hans starka önskan att ära Gud. Han insåg, att utan gudomlig hjälp skulle han vara lika hjälplös som ett litet barn, då det gällde att leva upp till det ansvar som vilade på honom. Han visste, att han saknade omdöme, och det var en känsla av hans stora behov som ledde honom till att söka Gud för att få vishet. I hans hjärta fanns inte några själviska strävanden efter att få en kunskap som skulle upphöja honom över andra. Han önskade troget fullgöra de plikter som tillföll honom, och han valde den gåva, som skulle bli medlet till att han som regent gav Gud äran. Salomo var aldrig så rik eller så vis eller så verkligt stor som då han bekände: ”Jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in.” rätt (30)De som idag innehar förtroendeuppdrag borde försöka dra lärdom av Salomos bön. Ju högre ställning en man innehar, desto större är det ansvar han har att bära, och desto vidare kommer hans inflytande att sträcka sig och desto större blir hans behov av Guds ledning. Han borde alltid komma ihåg att med kallelsen att arbeta, kommer kallelsen att vandra varsamt inför sina medmänniskor. Han måste stå inför Gud villig att lära. En samhällsställning ger ingen helighet åt karaktären. Det är genom att ära Gud och genom att lyda hans bud, som en människa blir verkligt stor. rätt (30)Den Gud som vi tjänar har inte anseende till person. Han som gav Salomo en ande med vishet och förstånd är villig att ge samma välsignelse till sina barn idag. ”Om någon av er brister i visdom”, förklarar hans ord, ”skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” Jakob 1:5. När någon som har en börda att bära önskar vishet mer än rikedom, makt eller anseende, kommer han inte att bli besviken. En sådan person kommer att lära sig av den Store läraren inte bara vad han skall göra, utan också hur han skall göra det på ett sätt som Gud kan godkänna. rätt (31)Så länge han förblir helgad, kommer den människa som Gud har försett med omdöme och förmåga inte att ivrigt sträva efter en hög position, inte heller kommer han att söka styra eller kontrollera. Av nödvändighet måste människor bära ansvar; men i stället för att kämpa för ledarrollen, kommer den som är en sann ledare att be om ett hjärta med förstånd, för att kunna skilja mellan gott och ont. rätt (31)De människor, som har placerats som ledare, har inte en lätt väg att gå. Men de måste i varje svårighet se en kallelse att be. Aldrig får de underlåta att rådfråga den Stora källan till all vishet. Efter att ha fått kraft och ljus från den store Mästaren, kommer de att bli i stånd att stå fasta mot oheliga inflytanden och skilja rätt från fel, gott från ont. De kommer att godkänna det som Gud godkänner, och kommer ivrigt att motsätta sig införandet av felaktiga principer i hans verk. rätt (31)Den vishet som Salomo önskade framför rikedom, ära eller långt liv, den gav Gud honom. Hans anhållan om skarpsyn, själsstorhet och en mild ande beviljades. ”Gud gav Salomo vishet och förstånd i mycket rikt mått och så mycket insikt, att den kunde liknas vid sanden på havets strand, så att Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet och all Egyptens vishet. Han var visare än alla andra människor; ... och ryktet om honom gick ut bland alla folk runt omkring.” 1 Kung. 4:29- 31 (1917 års översättning) rätt (32) ”Och hela Israel ... häpnade ... över kungen, ty de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.” 1 Kung. 3:28. Folkets hjärtan vändes mot Salomo, som de hade varit mot David, och de hörsammade honom i allt. ”Salomo, Davids son, stärkte sin kungamakt, och HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom mycket stor.” 2 Krön. 1:1. rätt (32)Under många år utmärktes Salomos liv av hängivenhet för Gud, med rättrådighet och principfasthet, och med noggrann lydnad mot Guds bud. Han styrde i varje viktigt företag och hade hand om de affärsangelägenheter som gällde riket. Hans rikedom och vishet, de praktfulla byggnader och offentliga verk som han uppförde under de tidiga åren av sin regering, den energi, plikttrohet, rättsskipning och storsinthet som han avslöjade i ord och handling, vann hans undersåtars lojalitet och beundran och vördnad från många länders härskare. rätt (32)Jehovas namn hölls under den första delen av Salomos regering högt i ära. Den vishet och rättfärdighet som kom i dagen genom kungen, vittnade för alla folk om de egenskapers överlägsenhet, som fanns hos den Gud som han tjänade. För en tid var Israel som ljuset för världen, som uppvisade Jehovas storhet. Den verkliga härligheten i kung Salomos tidiga regering, låg inte i den enastående visheten, de otroligt stora rikedomarna, inte i hans vidsträckta makt och rykte, utan i den ära som han tillförde Israels Gud genom ett vist bruk av himlens gåvor. rätt (33)När åren gick och Salomos rykte växte, sökte han ära Gud genom att öka sin mentala och andliga styrka, och genom att fortsätta att meddela andra de välsignelser, som han själv hade fått. Ingen förstod bättre än han att det var genom Jehovas ynnestbevis som han kommit i besittning av makt och vishet och förstånd, och att dessa gåvor tilldelades för att han skulle ge världen en kunskap om kungarnas Kung. rätt (33)Salomo intresserade sig särskilt för naturhistoria, men hans forskning begränsades inte till något speciellt kunskapsområde. Genom ett flitigt studium av alla skapade ting, levande och icke levande, förvärvade han en klar uppfattning om Skaparen. I naturens krafter, i mineral- och djurvärlden, liksom i varje träd och buske och blomma, såg han en uppenbarelse av Guds vishet. Allteftersom han sökte lära sig mer och mer, tillväxte hans kunskap om Gud och hans kärlek till honom oavbrutet. rätt (33)Salomos gudomligt inspirerade vishet fann uttryck i lovsånger och i många ordspråk. ”Han författade 3 000 ordspråk och 1005 sånger. Han talade om träden, från cedern på Libanon till isopen, som växer fram ur väggen. Han talade om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna.” 1 Kung. 4:32, 33. rätt (33)I Salomos ordspråk dras konturerna upp för ett heligt liv och en hög strävan, principer, som har uppstått i himlen och som leder till gudsfruktan, principer som borde styra varje handling i livet. Att Salomo utbredde dessa principer, och erkände Gud som den Ende som allt pris och all ära tillkommer, gjorde hans första regeringstid till en tid av sedlig uppryckning likaväl som till en tid av ekonomisk tillväxt. rätt (34) ”Lycklig är den människa som finner visheten”, skrev han, ”den människa som får förstånd. Ty det är bättre att få vishet än silver, den vinst den ger är bättre än guld. Den är dyrbarare än pärlor. Allt härligt du äger går ej upp mot den. Långt liv bär den i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära. Vishetens vägar är ljuvliga, alla dess stigar är trygga. Ett livets träd är visheten för dem som får tag i den, de som håller fast vid den må prisas lyckliga.” Ordspr. 3:13- 18. rätt (34)”Visheten är det främsta. Förvärva vishet, förvärva förstånd för allt du äger.” Ordspr. 4:7. ”Att frukta HERREN är början till vishet.” Psalm 111:10. ”Att frukta HERREN är att hata det onda. Högfärd, högmod, ett ont leverne och en falsk mun, det hatar jag.” Ordspr. 8:13. rätt (34)Ack om Salomo under senare år hade fäst avseende vid dessa ord! Ack om han, som hade förklarat, att ”De visas läppar sprider kunskap” (Ordspr. 15:7), och som själv hade lärt jordens kungar att ge kungarnas Kung den ära de önskade ge en jordisk härskare, aldrig med ”egensinnig mun” i ”övermod och stolthet”, för sig själv tagit den ära som enbart tillhörde Gud! rätt |