”I Elias ande och kraft”.

(177)Under de långa århundraden som förflutit sedan Elias tid, har berättelsen om hans livsverk fört med sig inspiration och mod till dem som har blivit kallade att stå upp för det som är rätt mitt under avfall. För oss, ”som har världens slut inpå oss, har det en speciell innebörd. ” (1 Kor. 10:11) Historien upprepar sig. Världen i dag har invånare som liknar Ahab och Isebel. Vår tid utmärker sig genom avgudadyrkan, i lika hög grad som den tid i vilken Elia levde. Man kan inte se någon yttre helgedom. Det finns kanske inte någon avgudabild för ögat att vila på. Ändå följer tusentals efter den här världens gudar - efter rikedom, berömmelse, nöjen och de angenäma osanningar, som tillåter människor att följa sitt oomvända hjärtas böjelser. Folkmassorna har en felaktig uppfattning om Gud och hans egenskaper, och tjänar en falsk gud lika troget som Baals tillbedjare gjorde. Många, även bland dem som gör anspråk på att vara kristna, har låtit sig påverkas av inflytanden, som oföränderligt står i motsats till Gud och hans sanning. På så sätt blir de ledda att vända sig bort från det gudomliga och att upphöja det mänskliga. rätt

(178)Den ande som är rådande i vår tid är en otrons och avfallets ande ... en ande som erkänns som upplyst på grund av att man anser sig ha kunskap om vad som är sanning, men som i själva verket är det blindaste övermod. Mänskliga teorier har upphöjts och placerats där Gud och hans lag skulle vara. Satan estar män och kvinnor att vara olydiga genom att lova att de i olydnaden skall finna frihet och oberoende, vilket kommer att göra dem till gudar. Märkbar är en ande av motstånd mot Guds klara ord, en måttlös beundran av mänsklig visdom som gör den till en avgud och upphöjer den över gudomlig uppenbarelse. Människor har tillåtit sina sinnen att bli så förmörkade och förvirrade av likformighet med världsliga vanor och inflytanden, att de tycks ha förlorat förmågan att skilja mellan ljus och mörker, sanning och villfarelse. De har avlägsnat sig så långt från den rätta vägen, att de anser några få så kallade filosofers åsikter vara mer trovärdiga än Bibelns sanningar. Guds ords ivriga böner och löften, dess hotelser mot olydnad och avgudadyrkan - dessa tycks inte ha kraft att mjuka upp deras hjärtan. En sådan tro som Paulus, Petrus och Johannes levde ut betraktar de som gammalmodig, mystisk och ovärdig moderna tänkares intelligens. rätt

(178)Från början gav Gud mänskligheten sin lag som ett hjälpmedel att uppnå lycka och evigt liv. Satans enda hopp om att kunna omintetgöra Guds syfte är att leda män och kvinnor till olydnad mot denna lag, och hans ständiga strävan har varit att framställa läran om lagen i en felaktig belysning och att förringa dess betydelse. Hans främsta idé har varit att försöka förändra själva lagen, för att leda människor till att överträda dess föreskrifter samtidigt som de gör anspråk på att lyda den. rätt

(179)En författare har liknat försöket att ändra Guds lag vid ett gammalt ofog att vända en vägvisare åt fel håll Vid en viktig vägkorsning där två vägar möts. Det bryderi och de besvär som detta ofog förorsakade var stort. rätt

(179)Gud satte upp en vägvisare för dem som färdas genom denna värld. Den ena armen på denna vägvisare pekade ut lydnad mot Skaparen som vägen till lycka och liv, medan den andra armen visade på olydnad som stigen till förtvivlan och död. Vägen till lycka var lika klart markerad som vägen till fristaden under den judiska ordningen. Men under en ond tid för vårt släkte, vände fienden till allt gott vägvisaren åt motsatt håll, och mängder av människor har gått åt fel håll. rätt

(179)Genom Mose instruerade HERREN israeliterna: ”Mina sabbater skall ni hålla, ty de är ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är HERREN som helgar er. Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som ... utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. Israels barn skall hålla sabbaten och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade.” 2 Mos. 31:13-17 rätt

(179)I dessa ord definierade HERREN klart lydnad som vägen till Guds stad, men den syndiga människan har ändrat vägvisaren, så att den visar åt fel håll. Han har satt upp en felaktig sabbat och förorsakat att män och kvinnor tror, att de lyder Skaparens bud genom att vila på den. rätt

(180)Gud har förklarat att den sjunde dagen är HERRENS sabbat. När himlarna och jorden hade fullbordats, upphöjde han denna dag som ett minnesmärke över sitt skapelseverk. Genom att vila på den sjunde dagen ”från hela det verk som han hade gjort”, välsignade Gud ”den sjunde dagen och helgade den.” 1 Mos. 2:1-3 rätt

(180)Under tiden för uttåget ur Egypten, blev sabbaten som förordning föremål för Guds folks särskilda uppmärksamhet. Medan de fortfarande befann sig i slaveri, hade deras arbetsledare försökt att tvinga dem att arbeta på sabbaten genom öka den mängd av arbete, som man önskade få utfört varje vecka. Ständigt på nytt hade villkoren för arbetet gjorts hårdare och mer krävande. Men israeliterna befriades från slaveri och fördes till en plats, där de ostört kunde iaktta alla Jehovas föreskrifter. Vid Sinai förkunnades lagen. En utskrift av den, på två stentavlor, ”skrivna med Guds finger” överlämnades till Mose. 2 Mos. 31:18 Under nästan fyrtio års vandring blev israeliterna ständigt påminda om den av Gud förordnade vilodagen, genom att mannat uteblev var sjunde dag och genom att den dubbla portion, som föll under tillredelsedagen, på ett mirakulöst sätt bevarades. rätt

(180)Innan man gick in i det utlovade landet, förmanade Mose israeliterna: ”Håll sabbatsdagen så att du helgar den.” 5 Mos. 5:12 HERREN bestämde, att Israel ständigt skulle påminnas om sitt ansvar inför honom, som deras Skapare och Återlösare, genom att troget iaktta sabbatsbudet. Eftersom de skulle hålla sabbaten i rätt anda, kunde avgudadyrkan inte existera. Om emellertid kraven i dekalogens budord skulle sättas åt sidan som om de inte längre gällde, skulle Skaparen bli bortglömd och människor tillbe andra gudar. ”Jag gav dem också mina sabbater”, förklarade Gud, ”som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är HERREN som helgar dem.” Men ”de föraktade mina föreskrifter” och följde inte mina stadgar ”utan vanhelgade mina sabbater, ty i sina hjärtan följde de sina avgudar.” Då han vädjade till dem att vända om till honom, drog han på nytt deras uppmärksamhet till vikten av att hålla sabbaten helig. ”Jag, HERREN, är er Gud”, sade han. ”Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni skall inse att jag är HERREN, er Gud.” Hes. 20: 12, 16, 19, 20 rätt

(181)Då HERREN drog Juda uppmärksamhet till de synder, som till sist förde dem bort i babylonisk fångenskap, förklarade han: ”Mina sabbater vanhelgar du.” ”Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, HERREN.” Hes. 22:8, 31 rätt

(182)När Jerusalem under Nehemjas dagar byggdes upp på nytt, bemöttes brott mot sabbatsbudet med den barska frågan: ”Var det inte därför att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!” Neh. 13:18 rätt

(183)Under sin tjänst på jorden, framhävde Kristus starkt sabbatens bindande krav. I all sin undervisning visade han vördnad för den förordning som han själv hade instiftat. På hans tid hade sabbaten blivit så fördärvad att iakttagandet av den snarare utstrålade själviska och egenmäktiga människors karaktärer än Guds egenskaper. De, som gjorde anspråk på att känna Gud, framställde honom på ett felaktigt sätt. Kristus avvisade deras falska undervisning. Trots att rabbinerna följde honom med obarmhärtig fientlighet, visade han inte det minsta tecken på att försöka närma sig deras önskemål, utan gick sin väg rakt fram genom att hålla sabbaten i överensstämmelse med Guds lag. rätt

(183)På ett språk som inte kunde missuppfattas, vittnade han om sin aktning för Jehovas lag. Han sade: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen, säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem, och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket.” Matt. 5:17-19 rätt

(183)Under kristen tid har den store fienden till människans lycka gjort sabbaten i det fjärde budordet till föremål för en speciell attack. Satan säger: ”Jag skall motarbeta Gud. Jag skall göra mina efterföljare i stånd att upphäva Guds minnesmärke, den sjunde dagen. På så sätt skall jag visa världen att den dag, som Gud har helgat och välsignat, har ändrats. Den dagen skall inte leva kvar i folkets sinnen. Jag skall utplåna minnet av den. I dess ställe skall jag sätta in en dag som Gud inte kan förorda, en dag som inte kan vara ett tecken mellan Gud och hans folk. Jag skall leda dem som accepterar denna dag till att utnämna den som helig, liksom Gud har utnämnt den sjunde dagen. rätt

(184)Genom min ställföreträdare skall jag upphöja mig själv. Den första dagen skall upphöjas, och den protestantiska världen skall ta emot denna falska sabbat som äkta. Genom att man inte helgar den dag som Gud instiftade, skall jag förorsaka att hans lag utsätts för förakt. Orden: ´ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte´, skall tillämpas på min vilodag. rätt

(184)På det sättet skall världen bli min. Jag skall bli jordens härskare, världens furste. Jag skall kontrollera de sinnen som jag har makt över på ett sådant sätt, att Guds sabbat skall bli föremål för särskilt förakt. Ett tecken? Jag skall göra iakttagandet av den sjunde dagen till ett tecken på bristande lojalitet mot jordens auktoriteter. Mänskliga lagar skall göras så stränga att män och kvinnor inte vågar iaktta den sjunde dagens sabbat. Av fruktan för brist på mat och kläder, kommer de att förena sig med världen genom att överträda Guds lag. Jorden kommer helt och hållet att stå under mitt herravälde.”(Se Daniel 7:25) rätt

(184)Genom att införa en falsk sabbat, avsåg fienden att ändra tider och lagar. Men har han verkligen lyckats förändra Guds lag? Orden från andra Moseboks trettioförsta kapitel är svaret. Han som är densamme i går, i dag och i evighet, har förklarat om den sjunde dagens sabbat: ”Sabbaten är ett tecken mellan mig och er genom alla släktled.” (Bibel 2000) ”Den är ett evigt tecken.” 2 Mos. 31: 13, 17 Den förändrade vägvisaren visar fel väg, men Gud har inte förändrats. Han är fortfarande Israels mäktige Gud. ”Se, folken är som en droppe i en spann, som ett dammkorn i en vågskål. Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn. Libanons skog räcker inte till offerved, dess djur inte till brännoffer. Alla folk är som ett intet inför honom, mindre än intet och idel tomhet anser han dem vara.” Jes. 40: 15-17 Han är precis lika nitälskande nu, när det gäller hans lag, som han var på Ahabs och Elias tid. rätt

(185)Men hur ignorerad är inte denna lag! Se hur världen i dag befinner sig i öppet uppror mot Gud! Detta är verkligen en egensinnig generation, fylld med otacksamhet, formalism, förställning, stolthet och avfall. Människor bryr sig inte om Bibeln och hatar sanning. Jesus ser hur man förkastar hans lag, försmår hans kärlek och hur man behandlar hans budbärare med likgiltighet. Han har talat genom sina nådegåvor, men dessa har inte blivit erkända. Han har talat genom varningar, men dessa har inte uppmärksammats. Den mänskliga själens tempelgårdar har gjorts om till platser för ohelig handel. Själviskhet, avund, stolthet och illvilja - allt sådant håller man fast vid. rätt

(185)Många drar sig inte för att driva med Guds ord. De som tar detta ord helt bokstavligt, gör man sig lustig över. Det finns ett växande förakt för lag och ordning, som kan spåras direkt tillbaka till att man bryter mot Jehovas klara bud. Våld och brott är resultatet av att man vänt sig ifrån lydnadens stig. Lägg märke till den förtvivlan och det elände, som mängder av människor upplever. De tillber vid avgudarnas altaren och söker förgäves efter lycka och frid. rätt

(186)Lägg märke till det nästan universella åsidosättandet av sabbatsbudet. Lägg också märke till den oförskräckta ogudaktigheten hos dem, som stiftar lagar för att säkra första veckodagens påstådda helighet, medan de samtidigt stiftar lagar, som legaliserar försäljning av rusdrycker. Med en vishet som går utöver vad som är skrivet, försöker de tvinga människors samveten till lydnad, medan de ger sin sanktion åt en ondska som brutaliserar och förstör de varelser som är skapade till Guds avbild. Det är Satan själv som inspirerar till en sådan lagstiftning. Han vet väl att Guds förbannelse vilar över dem som upphöjer mänskliga lagar över de gudomliga, och han gör allt som står i hans makt för att leda människor in på den breda väg som slutar med undergång. rätt

(186)Människor har dyrkat mänskliga åsikter och mänskliga seder och bruk så länge att nästan hela världen följer sina avgudar. Han som har bemödat sig att förändra Guds lag använder varje bedrägligt knep för att förmå män och kvinnor att ställa upp mot Gud och mot det tecken genom vilket man känner igen den rättfärdige. Men HERREN skall inte alltid tåla att hans lag ostraffat överträds och föraktas. Det skall komma en tid då ”människornas stolta ögon skall förödmjukas, männens högmod skall bli nerböjt, och HERREN ensam skall vara upphöjd på den dagen.” Jes. 2:11 Tvivel må behandla Guds lags krav med gyckel, hån och förnekelse. Världens ande må förorena de många och kontrollera de få, Guds sak må hävda sin ståndpunkt endast genom stor ansträngning och ständig uppoffring, men till sist skall sanningen triumfera på ett underbart sätt. rätt

(187)Då Guds verk avslutas på jorden, kommer hans lags normer att bli upphöjda på nytt. Falsk religion kan ha framgång, ondska kan nog finnas i överflöd, kärleken hos många kan kallna alltmer, korset på Golgata kan förloras ur sikte, och mörker kan kanske komma att spridas ut över världen som ett bårtäcke. Hela styrkan hos den offentliga trenden kan komma att vändas mot sanningen. Plan efter plan kan utarbetas för att tillintetgöra Guds folk. Men i den största farans timme kommer Elias Gud att uppväcka mänskliga redskap till att föra ut ett budskap som inte kan tystas ned. I landets folkrika städer och på de platser där människor har gått längst, när det gäller att tala mot den Högste, kommer den stränga tillrättavisningens röst att höras. Oförskräckt kommer människor som Gud kallat att skarpt gå tillrätta med kyrkans förening med världen. Med djupt allvar kommer de att kalla män och kvinnor att vända sig från en vilodag som instiftats av människor och att i stället iaktta den sanna sabbaten. ”Frukta Gud och ge honom äran”, kommer de att förkunna för varje land, ”ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna ... Den som tillber vilddjuret och dess bild och tar dess märke på sin panna eller sin hand, han skall själv få dricka av Guds vredes vin, som oblandat hälls i Guds vredes bägare.” Upp. 14:7, 9, 10 rätt

(187)Gud kommer inte att bryta sitt förbund och inte heller att ändra det som har utgått från hans mun. Hans ord kommer att stå fast för alltid lika oföränderligt som hans tron. Vid domen skall hans förbund föras fram, tydligt skrivet med Guds finger, och världen skall anklagas inför den oändliga rättvisans domstol för att ta emot sin dom. rätt

(188)Gränslinjen mellan Guds folk, som håller buden, och de falska gudarnas tillbedjare är i dag liksom på Elias tid klart dragen. ”Hur länge skall ni halta på båda sidor?” utropade Elia. ”Om det är HERREN som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.” 1 Kung. 18:21 Budskapet för i dag lyder: ”Fallet, fallet är det stora Babylon ... Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott.” Upp. 18:2, 4, 5 rätt

(188)Den tid är inte långt borta när prövningen skall komma till varje människa. Vi kommer att uppmanas att hålla den falska sabbaten. Striden kommer att stå mellan Guds bud och människors bud. De, som steg för steg har gett efter för världsliga krav och anpassat sig till världsliga vanor, kommer då hellre att böja sig för de myndigheter som finns, än att utsätta sig för hån, skymf, hot om fängelse och död. Vid den tiden kommer guldet att skiljas från slagget. Sann rättfärdighet kommer tydligt att skiljas från dess yttre sken. Mången stjärna, som vi har beundrat för dess glans, kommer då att försvinna ut i mörkret. De, som har klätt sig i helgedomens utsmyckning, men inte är klädda i Kristi rättfärdighet, kommer då att framträda i sin egen nakenhets skam. rätt

(189)Bland jordens invånare, skingrade i alla länder, finns det de som inte har böjt knä för Baal. Liksom himlens stjärnor, som bara syns på natten, kommer dessa trogna att skina, när mörker täcker jorden och stor okunnighet vilar över folken. I det hedniska Afrika, i Europas och Sydamerikas katolska länder, i Kina, i Indien, på öarna i havet, och i alla mörka hörn på vår jord har Gud ett fäste av utvalda i reserv, som skall lysa fram mitt i mörkret. För en fallen värld skall de uppenbara den omvandlande kraft, som kommer av lydnad för hans lag. Även nu framträder de i varje land, i varje språk och folk. Under tiden för djupaste avfall kommer Satans största ansträngning att göras för att förorsaka ”alla, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar” att under dödshot ta emot tecknet på lojalitet mot en falsk vilodag. Då kommer dessa trogna, ”fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn”, att lysa som stjärnor i världen. Upp. 13:16 Fil. 2:15 Ju mörkare natten är, desto klarare kommer de att lysa. rätt

(189)Vilket märkligt arbete Elia skulle ha utfört, om han skulle ha försökt räkna Israel vid den tid då Guds dom föll över det avfälliga folket! Han kunde bara räkna en enda på Guds sida. Men då han sade: ”Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv”, överraskade honom HERRENS ord: ”Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal.” 1 Kung. 19:14, 18 Måtte ingen människa försöka räkna Israel i dag, utan måtte var och en ha ett hjärta av kött, ett hjärta med öm sympati, ett hjärta, som liksom Kristi hjärta, når ut för att rädda en förlorad värld. rätt

nästa kapitel