Kung Ahabs hus´ undergång.

(204)Detta kapitel bygger på 1 Kung. 21 och 2 Kung 1. rätt

(204)Det onda inflytande, som Isebel från första början hade utövat över Ahab, fortsatte under de senare åren av hans liv och bar frukt i skamliga handlingar och våldsdåd vilka sällan har funnit sin like i helig historia. ”Det har aldrig funnits någon som Ahab, han som sålde sig till att göra det som var ont i HERRENS ögon, när hans hustru Isebel eggade honom till det.” 1 Kung. 21:25 rätt

(204)Ahab var girig av naturen och Isebel stärkte och stödde honom i att göra det som var orätt. Han gav efter för sina onda impulser så länge, att han blev fullständigt kontrollerad av själviskhetens anda. Han kunde inte tåla att någon av hans önskningar avslogs. De saker som han önskade sig skulle, kände han, med rätta bli hans. rätt

(204)Detta dominerande drag hos Ahab, som så ödesdigert påverkade rikets och hans tronföljares välstånd, röjdes i en händelse som ägde rum medan Elia fortfarande var profet i Israel. Alldeles nära kungens palats fanns en vingård som tillhörde Nabot, en israelit. Ahab insisterade på att få äga denna vingård, och han föreslog att han skulle få köpa den eller ge ett annat stycke jord i utbyte för den. ”Ge mig din vingård”, sade han till Nabot. ”Jag vill göra den till en köksträdgård åt mig, eftersom den ligger så nära mitt hus. Jag skall ge dig en bättre vingård i stället, eller om du hellre vill det, ger jag dig pengar för den”. rätt

(205)Nabot värderade sin vingård högt, eftersom den hade tillhört hans fäder, och han vägrade att göra sig av med den. ”Må HERREN låta det vara fjärran från mig”, sade han till Ahab, ”att jag skulle ge dig vad jag har fått i arv från mina fäder.” 1 Kung 22: 2, 3 I enlighet med den levitiska lagen kunde ingen ägd mark permanent överlåtas genom försäljning eller byte. Var och en av Israels barn måste ”behålla var och en sin fädernestams arvedel.” 4. Mos. 36:7 rätt

(205)Nabots vägran gjorde den själviske monarken sjuk. ”Då gick Ahab hem till sitt, missmodig och arg på grund av det svar som jisreeliten Nabot hade givit honom ... Ahab lade sig på sin säng och vände bort asiktet och åt ingenting.” rätt

(205)Isebel fick snart lyssna till omständigheterna, och upprörd över att någon skulle avslå kungens begäran, försäkrade hon Ahab att han inte längre behövde vara ledsen. ”Är det du som regerar över Israel?” sade hon. ”Stig upp, ät och var glad. Jag skall skaffa dig jisreeliten Nabots vingård.” rätt

(205)Ahab brydde sig inte om vilka medel hans hustru tänkte använda sig av för att uppfylla hans önskan, och Isebel grep sig omedelbart an med att utföra sin onda avsikt. Hon skrev brev i kungens namn, satte sigill på dem med hans signetring, och skickade dem till de äldste och förnämsta i den stad där Nabot bodde. I brevet stod det: ”Utlys en fasta och låt Nabot sitta längst fram bland folket. Låt sedan två onda män sätta sig mitt emot honom och låt dem vittna mot honom och säga: ´Du har förbannat Gud och kungen´. För sedan ut honom och stena honom till döds.” rätt

(206)Befallningen åtlöds. ”De äldste och de förnämsta männen ... gjorde ... just som det var skrivet i de brev hon sänt till dem.” Sedan gick Isebel till kungen och bad honom stå upp och ta över vingården. Ahab följde blint hennes råd och gick ner och tog den eftertraktade egendomen i besittning utan att bekymra sig om konsekvenserna. rätt

(206)Kungen fick inte lov att utan tillrättavisning njuta av det som han hade samlat genom bedrägeri och blodsutgjutelse . ”HERRENS ord kom till tisbiten Elia. Han sade: ´Stå upp och gå ner och möt Ahab, Israels kung, som bor i Samaria. Du träffar honom i Nabots vingård, dit han har gått ner för att ta den i besittning. Och du skall säga till honom: ´Så säger HERREN. Har du redan hunnit både mörda och ta arvet i besittning?´” Och HERREN undervisade Elia ytterligare om att uttala en fruktansvärd dom över Ahab. rätt

(206)Profeten skyndade sig att utföra Guds befallning. När den skyldige regenten mötte Jehovas stränge budbärare ansikte mot ansikte i vingården, gav han uttryck för sin fruktan med orden: ”Så du har funnit mig, du min fiende.” rätt

(207)Utan tvekan svarade HERRENS budbärare: ”Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har sålt dig till att göra det som är ont i HERRENS ögon, skall jag också låta det som är ont komma över dig ... och av Ahabs hus skall jag utrota alla av mankön.” Ingen barmhärtighet skulle visas. Ahabs hus skulle fullständigt utrotas, ”som jag gjorde med Jerobeams, Nebots sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus”, förklarade HERREN genom sin tjänare, ”därför att du har väckt min vrede och kommit Israel att synda.” rätt

(207)Och om Isebel förklarade HERREN: ”Hundarna skall äta upp Isebel vid Jisreels murar. Den av Ahabs hus som dör i staden skall hundarna äta upp, och den som dör ute på marken, skall himlens fåglar äta upp.” rätt

(207)När kungen hörde detta fruktansvärda budskap, ”rev han sönder sina kläder, och svepte säcktyg om sig och fastade. Han låg klädd i säcktyg och gick tyst omkring.” rätt

(207) ”Då kom HERRENS ord till tisbiten Elia. Han sade: ´Har du sett, hur Ahab ödmjukar sig inför mig? Därför att han ödmjukar sig inför mig, skall jag inte låta olyckan komma i hans tid. Först i hans sons tid skall jag låta olyckan komma över hans hus.´”. rätt

(207)Det var mindre än tre år senare som kung Ahab mötte döden genom syriernas händer. Ahasja, hans efterföljare, ”gjorde det som var ont i HERRENS ögon och vandrade på sin fars och sin mors väg och på Nebats son Jerobeams väg.” ”Och Ahasja tjänade Baal och tillbad honom och uppväckte HERRENS, Israels Guds, vrede, alldeles så som hans far hade gjort.” 1 Kung. 22: 53, 54 Men straffdomar följde omedelbart den upproriske kungens orätta handlingar. Ett förödande krig med Moab, och därefter en olyckshändelse vid vilken hans eget liv hotades, vittnade om Guds vrede mot honom. rätt

(207)Efter att ha fallit ”genom gallret i sin övre sal” sände Ahasja, som var allvarligt skadad och full av farhågor över vad resultatet kunde bli, några av sina tjänare för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, om han skulle tillfriskna eller inte. Guden i Ekron påstods ge information om kommande händelser genom förmedling av sina präster. Stora folkskaror gick till denne gud för att ställa frågor, men de förutsägelser som lämnades där och den information, som gavs kom från mörkrets furste. rätt

(208)Ahasjas tjänare möttes av en gudsman, som ledde dem till att återvända till kungen med budskapet: ”Är det därför att det inte finns någon Gud i Israel som ni går och frågar Baal-Sebub, guden i Ekron? Därför säger Herren så: Du skall inte komma upp ur den säng där du har lagt dig, ty du måste dö”. Efter att ha lämnat sitt budskap, gick profeten. rätt

(208)De förvånade tjänarna skyndade tillbaka till kungen, och upprepade gudsmannens ord för honom. Kungen frågade: ”Hur såg den mannen ut?” De svarade: ”Mannen bar en hårmantel och hade en lädergördel om höfterna.” ”Det var tisbiten Elia”, utropade Ahasja. Han visste att om den främling som hans budbärare hade mött verkligen var Elia, skulle de domsord han uttalat med säkerhet inträffa. Angelägen att om möjligt avvärja den hotande domen, beslöt han att sända efter profeten. rätt

(208)Två gånger sände Ahasja en trupp soldater för att skrämma profeten, och två gånger föll Guds vredesdom över dem. Den tredje truppens soldater ödmjukade sig själva inför Gud. När deras kapten närmade sig HERRENS budbärare, ”föll han ner på sina knän för Elia och bad honom: ´Du gudsman, låt mitt liv och dessa dina femtio tjänares liv vara värt något i dina ögon.´” rätt

(209) ”HERRENS ängel sade till Elia: ´Gå ner med honom och var inte rädd för honom´. Då reste sig Elia och gick med honom ner till kungen. Han sade till denne: ´Så säger HERREN: Eftersom du skickade sändebud för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, som om det inte fanns någon Gud i Israel som du kunde fråga, därför skall du inte komma upp ur den säng som du har lagt dig i, ty du måste dö.´” rätt

(209)Under sin fars regering hade Ahasja varit vittne till den Allrahögstes beundransvärda gärningar. Gud hade gett det avfälliga Israel fruktansvärda bevis för, hur han ser på dem som åsidosätter hans lags bindande anspråk. Detta hade han sett. Ahasja hade handlat som om dessa fruktansvärda verkliga händelser inte var något annat än meningslösa sagor. I stället för att ödmjuka sitt hjärta inför Gud, hade han följt efter Baal, och till sist hade han dristat sig att utföra denna sin mest vågade gudlösa handling. Upprorisk och ovillig att ångra sig, dog Ahasja, ”enligt det ord som HERREN hade talat genom Elia.” rätt

(209)Historien om kung Ahasjas överträdelser av Guds lag och straffet för dem innehåller en varning som ingen ostraffat kan se bort från. Människor i dag betygar väl inte sin vördnad för hedniska gudar, ändå tillber tusentals vid Satans altare i lika hög grad som Israels kung gjorde. Avgudadyrkans ande är fortfarande mycket utbredd, även om den under inflytande av vetenskap och undervisning har antagit former, som är mer raffinerade och attraktiva än under de dagar då Ahasja sökte guden i Ekron. Varje dag ger ett nytt sorgligt bevis för att tilliten till profetians säkra ord minskar, och att vanföreställningar och satanisk trollmakt fångar mångas sinnen. rätt

(210)I vår tid ersätts mysterierna i den hedniska tillbedjan av de hemliga sällskapen och seanserna, av de spiritistiska mediernas ljusskygga hemligheter och under. Dessa mediers avslöjanden tas ivrigt emot av tusentals, som vägrar att acceptera ljuset från Guds ord eller genom hans Ande. De som tror på spiritism kan med förakt tala om gamla tiders magiker, men den store bedragaren skrattar triumferande när de ger vika för hans förförelsekonster i en annan form. rätt

(210)Det finns många som ryggar tillbaka av skräck vid tanken på att söka råd från andar genom medier, men som attraheras av andra mer tilltalande former av spiritism. Andra vilseleds av undervisning från Christian science och av teosofins mystik och andra orientaliska religioner. rätt

(210)Företrädarna för nästan alla former av spiritism gör anspråk på att kunna hela. Denna förmåga tillskriver de elektricitet, magnetism, de s.k. ”mystiska läkemedlen” eller latenta krafter i människans sinne. Det är heller inte få, ens i denna kristna tid, som går till dessa helare, i stället för att lita på den levande Gudens kraft och välutbildade läkares förmåga. Mamman, som vakar vid sitt barns sjukbädd, utropar: ”Jag kan inte göra något mer. Finns det ingen läkare som kan ge mitt barn hälsan tillbaka?” Någon berättar för henne om de märkliga helanden, som utförts av någon klärvoajant eller magnetisör, och hon anförtror sitt kära barn i hans vård och placerar det verkligen i Satans händer som om han stod vid hennes sida. I många fall är barnets framtida liv kontrollerat av en satanisk kraft som det verkar omöjligt att bryta. rätt

(211)Gud hade orsak att vara missnöjd med Ahasjas ogudaktighet. Vad hade han inte gjort för att vinna israeliternas hjärtan och för att inspirera dem till förtröstan på honom själv? Under generationer hade han gett sitt folk bevis på enastående välvilja och kärlek. Från begynnelsen hade han visat att han ”gladdes över människorna.” Ordspr. 8:31 Han hade varit en mycket närvarande hjälp för alla som uppriktigt sökte honom. Ändå vände sig nu Israels kung bort från Gud för att be sitt folks värste fiende om hjälp och tillkännagav därmed för hedningarna, att han hyste större tillit till deras avgudar än till himlens Gud. På samma sätt vanärar män och kvinnor honom, när de vänder sig bort från kraftens och visdomens källa till att be om hjälp eller råd från mörkrets makter. Om Guds vrede blev upptänd av Ahasjas handling, hur ser han då på dem som väljer att följa en liknande kurs, trots att de har fått ännu större ljus? rätt

(211)De som överlämnar sig själva åt Satans trolldom, kan kanske vara stolta över att de haft stor nytta av det, men bevisar det att deras väg är vis och trygg? Vad spelar det för roll om deras liv förlängs genom detta eller om de tillförsäkras en tillfällig vinst? Kommer det att kunna väga upp slutresultatet för att de inte brytt sig om Guds vilja? All sådan skenbar vinst kommer till sist att visa sig vara en oersättlig förlust. Vi kan inte ostraffat bryta ner en enda skyddsmur som Gud har rest upp för att skydda sitt folk mot Satans makt. rätt

(212)Eftersom Ahasja inte hade någon son, efterträddes han av Joram, sin bror, som härskade över de tio stammarna under tolv år. Under dessa år levde fortfarande hans mor, Isebel, och hon fortsatte att utöva sitt onda inflytande över rikets affärer. Många i folket utövade fortfarande avgudatrons sedvänjor. Joram själv ”gjorde det som var ont i HERRENS ögon men inte som hans far och mor, ty han skaffade bort den baalsstaty som hans far hade låtit göra. Men han höll fast vid de synder genom vilka Jerobeam, Nebats son, hade kommit Israel att synda. Från dessa avstod han inte.” 2 Kung. 3:2-3 rätt

(212)Det var medan Joram härskade över Israel som Josafat dog, och Josafats son, som också hette Joram, besteg Juda rikes tron. Genom hans äktenskap med Ahabs och Isebels dotter, blev Joram av Juda nära förbunden med Israels kung. Under sin regeringstid följde han Baal ”så som Ahabs hus hade gjort.” Också han uppförde offerhöjder på bergen i Juda och förledde så Jerusalems invånare till rolöshet och förförde Juda.”2 Krön. 21:6, 11 rätt

(212)Juda kung tilläts inte fortsätta sitt fruktansvärda avfall utan tillrättavisning. Profeten Elia hade ännu inte blivit upptagen till himlen och han kunde inte förbli tyst, medan Juda rike följde samma kurs som hade fört det norra riket till ruinens rand. Profeten sände honom ett skrivet meddelande, i vilket den gudlöse kungen läste de fruktansvärda orden: rätt

(213) ”Så säger HERREN, din fader Davids Gud: ´Du har inte vandrat på din fader Josafats vägar eller på Asas, Juda kungs, vägar, utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder, dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du. Se, HERREN skall straffa ditt folk, dina barn och dina hustrur, ja, allt vad du äger, med en stor olycka. Och du skall själv drabbas av en sjukdom”. rätt

(213)Vid uppfyllandet av denna profetia uppeggade HERREN mot Joram ”filisteerna och de araber som bodde närmast nubierna. De drog upp mot Juda och bröt in där och förde bort alla dyrbarheter som fanns i kungshuset, dessutom hans söner och hustrur, så att han inte hade kvar någon av sina söner utom Joahas, sin yngste son. rätt

(213)Efter detta slog HERREN honom med en obotlig sjukdom i inälvorna. Och efter en tid, när två år hade gått, föll hans inälvor ut till följd av sjukdomen, och han dog i svåra plågor.” ”Hans son Ahasja blev kung efter honom.” 2 Krön. 21:12-19. 2 Kung. 8:24 rätt

(213)Ahabs son Joram styrde fortfarande i Israels rike när hans brorson, Ahasja, kom på tronen i Juda rike. Ahasja härskade bara ett år. Under denna tid präglades han av inflytandet från sin mor, Atalja. ”Hans mor förledde honom till att leva ogudaktigt.” ”Han gjorde det som var ont i HERRENS ögon liksom Ahabs hus hade gjort.” 2 Krön. 22:3, 4. 2 Kung. 8:27 Isebel, hans mormor, levde fortfarande och djärvt ingick han förbund med sin morbror Joram i Israel. rätt

(214)Ahasja från Juda gick snart ett tragiskt slut till mötes. Han tog faktiskt ”till sitt eget fördärv” de överlevande medlemmarna av Ahabs hus till sina rådgivare efter sin fars död. 2 Krön. 22: 3, 4 Medan Ahasja besökte sin morbror i Jisreel, blev profeten Elisa gudomligt beordrad att sända en av profetlärjungarna till Ramot i Gilead för att smörja Jehu till kung över Israel. Juda och Israels förenade styrkor var vid den här tidpunkten sysselsatta med ett militärt fälttåg mot syrierna i Ramot i Gilead. Joram hade blivit sårad i strid och hade återvänt till Jisreel, efter att ha gett Jehu befälet över de kungliga arméerna. rätt

(214)Då Jehu smordes förklarade Elisas budbärare: ”Jag har smort dig till kung över Guds folk, över Israel.” Sedan gav han högtidligt Jehu ett speciellt uppdrag från himlen. ”Du skall förgöra Ahabs, din herres, hus”, förklarade HERREN genom sin budbärare. ”Ty jag skall på Isebel hämnas mina tjänare profeternas blod, ja, alla HERRENS tjänares blod. Hela Ahabs hus skall utrotas.” 2 Kung. 9:6-8 rätt

(214)Efter det att armén hade utropat Jehu till kung av Israel, skyndade sig denne till Jisreel, där han började utförandet av sitt verk med att avrätta dem, som med berått mod hade valt att fortsätta att bryta mot Guds lag och förleda andra till synd. Joram av Israel, Ahasja av Juda och drottningens mor Isebel, tillsammans med ”alla som fanns kvar av Ahabs hus i Jisreel, även alla hans förnämsta män, hans förtrogna och hans präster” utrotades. ”Alla Baals profeter, alla hans tjänare, och alla hans präster”, som bodde i baalsdyrkans centrum nära Samaria, dödades genom svärd. Avgudabilderna bröts sönder och brändes upp, och Baals tempel lades i ruiner. ”Så utrotade Jehu Baal ur Israel.” 2 Kung. 10:11, 19, 28. rätt

(215)Underrättelser om denna allmänna avrättning nådde Atalja, Isebels dotter, som fortfarande innehade en dominerande ställning i Juda rike. När hon fick veta att hennes son, Juda kung, var död. ”stod hon upp och förgjorde hela kungasläkten i Juda.” I denna massaker utrotades alla Davids ättlingar, som var valbara för tronen, utom en, ett barn vid namn Joas, som hustrun till översteprästen Jojada gömde inom tempelområdet. I sex år hölls barnet gömt, ”medan Atalja regerade i landet.” 2 Krön. 22: 10, 12 rätt

(215)Vid slutet av denna tid, förenade sig ”leviterna och hela Juda med översteprästen Jojada för att kröna och smörja barnet Joas och utropa honom till deras kung. (2 Krön. 23:8) ”Och de klappade i händerna och ropade: ´Leve konungen!´” 2 Kung. 11: 12. rätt

(215) ”När Atalja hörde folkets rop, då de skyndade fram och hyllade kungen, gick hon in i HERRENS hus till folket.” 2 Krön. 23:12 ”Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna.” rätt

(216) ”Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: ´Sammansvärjning! Sammansvärjning!´” 2 Krön. 23:13 Men Jojada gav befälen order att gripa Atalja och alla som följde henne och leda dem ut från templet till en avrättningsplats, där de skulle avrättas. rätt

(216)Så omkom Atalja, den sista medlemmen av Ahabs hus. Den fruktansvärda ondska, som Ahab hade frammanat genom sitt äktenskap med Isebel, fortsatte tills den sista av hans ättlingar hade utrotats. Även i Juda rike, där tillbedjan av den sanne Guden aldrig formellt hade åsidosatts, hade Atalja lyckats förföra många. Omedelbart efter avrättningen av den förhärdade drottningen begav sig ”allt folket i landet till Baals tempel och rev ner det och förstörde dess altaren och bilder helt och hållet, och Mattan, Baals präst, dödade de framför altarna.” 2 Kung 11: 18 rätt

(216)En reformation följde. De som deltog i att utropa Joas till kung, hade högtidligt förbundit sig att ”de skulle vara ett HERRENS folk.” Nu hade det onda inflytandet från Isebels dotter avlägsnats från Juda rike, baalsprästerna hade utrotats och deras tempel förstörts och ”allt folket i landet gladde sig, och staden var lugn.” 2 Krön. 23:16, 21 rätt

nästa kapitel