Naaman.

(244)Detta kapitel grundar sig på 2 Kung. 5. rätt

(244) ”Naaman, den arameiske kungens högste befälhavare, hade stort anseende hos sin herre och var mycket aktad, ty genom honom hade HERREN givit seger åt Aram. Han var en modig stridsman, men spetälsk.” rätt

(244)Ben-hadad, kung av Syrien, hade besegrat Israels arméer i den strid som resulterade i Ahabs död. Sedan dess hade syrierna fortsatt med ständiga gränsstrider mot Israel, och på ett av sina plundringståg hade de fört bort en ung flicka, som ”kom i tjänst hos Naamans hustru” i det land där hon befann sig i fångenskap. Hon var slav, långt borta från sitt hem, men inte desto mindre var hon ett av Guds vittnen, som omedvetet uppfyllde det syfte, för vilket Gud hade utvalt Israel till sitt folk. När hon arbetade i detta hedniska hem, väcktes hennes sympatier för hennes herre. När hon påminde sig de beundransvärda under av tillfrisknande som Elisa hade utfört, sade hon till sin härskarinna: ”Tänk om min herre vore hos profeten i Samaria, då skulle han befria honom från hans spetälska.” Hon visste att kraft från himlen var med Elisa, och hon trodde att Naaman kunde blir frisk genom denna kraft. rätt

(245)Den upplysning som den tillfångatagna flickan gav och det sätt på vilket hon uppträdde i detta hedniska hem, är ett starkt vittnesbörd om det inflytande som tidig fostran i hemmet ger. Det finns inget större förtroendeuppdrag, än det som ges till fäder och mödrar då de vårdar och fostrar sina barn. Föräldrar har till uppgift att lägga själva grunden för vanor och karaktär. Genom deras exempel och undervisning avgörs till stor del deras barns framtid. rätt

(245)De föräldrar är lyckliga vilkas liv troget återspeglar det gudomliga, så att Guds löften och befallningar väcker tacksamhet och vördnad hos barnet. De föräldrar vilkas ömhet och rättvisa och tålamod tolkar Guds ömhet och rättvisa och långmodighet åt barnet, och som genom att lära barnet att älska dem och lita på dem och lyda dem, lär det att älska och lita på och lyda sin Far i himlen. De föräldrar som ger sitt barn en sådan gåva har utrustat det med en dyrbarare skatt än alla tidsåldrars rikedom, en skatt som är lika varaktig som evigheten. rätt

(245)Vi vet inte på vilket sätt våra barn kan bli kallade att tjäna. De kan komma att tillbringa sina liv inom familjekretsen. De kan sysselsätta sig i livets vanliga yrken eller bege sig som evangelister till icke-kristna länder. Men alla är på samma sätt kallade till att vara missionärer för Gud, att vara nådens förkunnare åt världen. De måste få en uppfostran, som skall hjälpa dem att stå vid Kristus sida i osjälvisk tjänst. rätt

(246)När denna hebreiska flickas föräldrar lärde henne om Gud, visste de inte vilket öde som skulle bli hennes. Men de var plikttrogna i sin uppgift och i hemmet hos den syriska härens befälhavare, bar deras barn vittne om den Gud hon hade lärt sig att ära. rätt

(246)Naaman fick höra talas om de ord som flickan hade sagt till sin matmor och sedan han fått tillåtelse av kungen, reste han bort för att söka hjälp att bli frisk. Han tog med sig ”tio talenter silver och 6 000 siklar guld och dessutom tio högtidsdräkter.” Han förde också med sig ett brev till Israels kung från Syriens kung, i vilket följande budskap stod skrivet: ”Samtidigt med det här brevet har jag sänt min tjänare Naaman till dig, för att du skall befria honom från hans spetälska.” När kungen hade läst brevet, ”rev han sönder sina kläder och sade: ´Är jag då Gud, så att jag skulle kunna döda och göra levande, eftersom denne sänder bud till mig att jag skall befria en man från hans spetälska? Lägg nu märke till och se hur man söker strid med mig.´” rätt

(246)Underrättelser om denna händelse nådde Elisa, och han sände bud till kungen, och lät säga: ”Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så skall han förstå att det finns en profet i Israel.” rätt

(246) ”Så kom Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elisas hus. Då sände Elisa ut ett bud till honom och lät säga: ´Gå iväg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så skall ditt kött bli friskt igen och du bli ren.´” rätt

(249)Naaman hade väntat sig att få se någon märklig maktdemonstration från himlen. ”Jag trodde, att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla HERRENS, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så ta bort spetälskan”, sade han. När han ombads tvätta sig i Jordan, blev hans stolthet sårad, och i sin missräkning och besvikelse utropade han: ”´Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren´. Så vände han om och for sin väg i vrede.” rätt

(249)Naamans stolta ande värjde sig mot att följa den kurs Elisa hade utstakat. De floder som nämndes av den syriske befälhavaren var prydda av omgivande lunder, och många samlades vid dessa angenäma floders stränder för att tillbe sina avgudar. Det skulle inte ha känts förödmjukande för Naaman att stiga ner i någon av dessa floder. Det var emellertid bara genom att följa profetens särskilda anvisningar, som han kunde bli botad. Endast villig lydnad kunde föra med sig det önskade resultatet. rätt

(249)Naamans tjänare bönföll honom att tillämpa Elisas anvisningar: ”Om profeten hade begärt något svårt av dig”, sade de ivrigt, ”skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu då han endast har sagt till dig: ´Tvätta dig, så blir du ren!´” Naamans tro prövades, eftersom hans stolthet kämpade om herraväldet. Men tron segrade och den högmodige syriern övergav sin stolthet och böjde sig i underkastelse under Jehovas uppenbarade vilja. Sju gånger doppade han sig i Jordan, ”så som gudsmannen hade sagt.” Hans tro togs emot. ”Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.” rätt

(250)Tacksam ”vände han tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe”, och erkände, ”Se, nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel.” I enlighet med den tidens sed, bad nu Naaman Elisa att ta emot en dyrbar gåva. Men profeten vägrade. Det tillkom inte honom att ta emot betalning för en välsignelse som Gud i sin nåd hade gett. ”Så sant HERREN lever”, sade han, ”... jag vill inte ta emot något.” Fastän syriern ”om och om igen bad honom att ta emot, så ville han inte”. rätt

(250) ”Då sade Naaman: ´Om du inte vill det, så låt din tjänare få så mycket jord, som ett par mulåsnor kan bära. Ty din tjänare vill inte mer offra brännoffer och slaktoffer åt andra gudar, utan endast åt HERREN. Detta må dock HERREN förlåta din tjänare: När min herre går in i Rimmons tempel för att där böja knä och han då stöder sig vid min hand och jag också böjer knä där i Rimmons tempel, må då HERREN förlåta din tjänare när jag böjer knä i Rimmons tempel´. rätt

(250)Elisa sade till honom: ´Gå i frid.” Så lämnade han honom och begav sig en bit på väg. rätt

(250)Gehasi, Elisas tjänare, hade under åren haft tillfälle att utveckla den självförnekelsens ande som karaktäriserade hans mästares livsverk. Det hade varit hans privilegium att bli en ädel fanbärare i HERRENS armé. Himlens bästa gåvor hade länge funnits inom räckhåll för honom. Medan han emellertid vände sig bort från dessa, hade han i stället eftertraktat den falska trygghet som världslig rikedom kan ge. Nu förledde honom hans giriga andes dolda begär till att ge efter för en övermäktig frestelse. ”Se”, resonerade han för sig själv, ”min herre har släppt iväg denne Naaman från Aram utan att ta emot vad han hade fört med sig. Så sant HERREN lever, jag skall springa efter honom och försöka få något av honom.” Alltså gav sig Gehasi iväg efter Naaman. rätt

(251) ”När Naaman såg någon komma springande efter sig, steg han genast ner ifrån vagnen och gick emot honom och sade: ´Allt står väl rätt till?´” Då ljög Gehasi avsiktligt. Han sade: ”Ja, men min herre har sänt mig och låter säga: ´Just nu har två unga män, två profetlärjungar, kommit till mig från Efraims bergsbygd. Ge dem en talent silver och två högtidsdräkter.´” Naaman samtyckte med glädje till hans begäran och bad enträget Gehasi att ta emot två talenter silver i stället för en ”och tog fram två högtidsdräkter”, och gav tjänare i uppdrag att bära tillbaka dyrbarheterna. rätt

(251)När Gehasi närmade sig Elisas hem, skickade han iväg tjänarna och gömde silvret och klädnaderna i förvar i huset. När han hade gjort det, ”gick han och trädde fram inför sin herre”, och för att skydda sig mot förebråelse ljög han än en gång. Som svar på profetens fråga. ”Varifrån kommer du?” svarade Gehasi, ”Din tjänare har inte varit någonstans.” rätt

(251)Därpå följde den stränga förkastelsedom, som visade att Elisa visste allt. ”Menar du att jag i min ande inte var med när en man vände om från sin vagn och gick emot dig?” frågade han. ”Är det dags att du skaffar dig silver och kläder, olivplanteringar, vingårdar, får och nötboskap, tjänare och tjänarinnor, nu när Naamans spetälska kommer att drabba dig och dina efterkommande för evigt?” Snabb var den vedergällning som drabbade den skyldige mannen. Han lämnade Elisa ”vit som snö av spetälska.” rätt

(252)De lärdomar, som man kan dra av denna erfarenhet som gjorts av en som fått stora och heliga privilegier, är djupa och allvarliga. Gehasis handlingssätt var som en stötesten på Naamans väg. Ett underbart ljus hade trängt in i hans sinne, och gjort honom välvillig till tanken att tjäna den levande Guden. Det fanns ingen ursäkt för det bedrägeri Gehasi gjort sig skyldig till. Han förblev en spetälsk fram till sin dödsdag, förbannad av Gud och avskydd av sina medmänniskor. rätt

(252) ”Ett falskt vittne blir inte ostraffat, den som främjar lögn kommer inte undan.” Ordspr. 19:5 Människor må tro att de kan dölja sina orätta handlingar inför andra människor, men de kan inte bedra Gud. ”Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.” Hebr. 4:13 Gehasi trodde han kunde bedra Elisa, men Gud uppenbarade för sin profet vilka ord Gehasi hade sagt till Naaman, och varje detalj av vad som tilldragit sig mellan de två männen. rätt

(252)Sanningen kommer från Gud. Bedrägeri i alla dess oräkneliga former kommer från Satan, och var och en som avviker från sanningens raka linje överlämnar sig själv till den ondes makt. De som har undervisats av Kristus skall inte ha något att göra ”med mörkrets ofruktbara gärningar.” Ef. 5:11 I sitt tal, liksom i sin livsföring, skall de vara enkla, rättskaffens och sanna, för de förbereder sig för gemenskapen med de heliga, i vilkas mun ”det inte funnits någon lögn.” Upp. 14:5 rätt

(252)Århundraden efter det att Naaman hade återvänt till sitt hem i Syrien, fysiskt frisk och andligt omvänd, hänvisade Frälsaren till hans underbara tro och anbefallde den som en förebild för alla som påstår sig tjäna Gud. ”Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid,” förklarade Frälsaren, ”blev ingen av dem renad utan endast Naaman från Syrien.” Luk. 4:27 Gud förbigick de många spetälska i Israel på grund av att deras otro stängde dörren till det goda för dem. En hednisk adelsman som hade varit trofast i sin övertygelse om vad som var rätt, och som kände sitt behov av hjälp, var i Guds ögon mer värdig hans välsignelse än de spetälska i Israel, som hade ringaktat och föraktat de privilegier som Gud hade gett dem. Gud arbetar för dem som uppskattar hans ynnest och låter sig påverkas av det ljus han ger dem. rätt

(253)Det finns i dag i alla länder sådana som är ärliga och himlens ljus lyser på dem. Om de fortsätter att troget följa det som de förstår är deras plikt, skall de få mer ljus, tills de, liksom Naaman en gång, tvingas erkänna att ”det inte finns någon Gud på hela jorden” utom den levande Guden, Skaparen. rätt

(253)Till varje uppriktig människa, som ”vandrar i mörkret, och inte ser någon ljusning”, ges en inbjudan: Han skall ”förtrösta på HERRENS namn och stödja sig på sin Gud.” ”Aldrig någonsin har man hört, aldrig har något öra uppfattat, aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem som väntar på honom. Du kom för att hjälpa dem som övade rättfärdighet med fröjd, dem som på dina vägar tänkte på dig.” Jes. 50:10. 64:4, 5 rätt

nästa kapitel