Profeter och kungar kapitel 24. Från sida 293 | ren sida tillbaka |
(293)Guds ynnest mot Israel hade alltid varit beroende av deras lydnad. Vid foten av Sinai hade de slutit förbund med honom såsom hans ”dyrbara egendom framför alla andra folk.” Högtidligt hade de lovat att följa honom på lydnadens väg. ”Allt vad HERREN har talat vill vi göra”, hade de sagt. 2. Mos. 19:5, 8 När Guds lag, några dagar senare lästes upp från Sinai, och ytterligare stadgar och föreskrifter delgavs dem genom Mose, hade israeliterna med en röst på nytt svarat: ”Allt vad HERREN har sagt vill vi göra.” Då förbundet stadfästes, hade folket än en gång samstämmigt förklarat: ”Allt vad HERREN har sagt vill vi göra och lyda.” 2 Mos. 24:3, 7 Gud hade utvalt Israel till sitt folk, och de hade valt honom till sin kung. rätt (293)Nära slutet av ökenvandringen hade villkoren för förbundet upprepats. Vid Bet-Peor, precis på gränsen till det utlovade landet, där många föll offer för en lömsk frestelse, förnyade de som förblev trogna sina lydnadslöften. Genom Mose blev de varnade för de frestelser som häftigt skulle ansätta dem i framtiden. De förmanades också allvarligt att hålla sig avskilda från de kringboende folken och att endast tillbe Gud. ”Och nu Israel”, hade Mose undervisat Israel, ”lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, så att ni må leva och komma in i och ta i besittning i det land som HERREN, era fäders Gud, vill ge er. Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla HERRENS, er Guds, bud som jag ger er ... Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar skall de säga: ´I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk.´” 5 Mos. 4:1-6 rätt (294)Israeliterna hade särskilt förmanats att inte glömma Guds bud. I lydnad för dem skulle de finna kraft och välsignelse. ”Men tag dig till vara och akta dig väl”, hade varit Guds ord till dem genom Mose, ”så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan berättar för dina barn och barnbarn.” Vers 9 De vördnadsbjudande scener som hörde samman med överlämnandet av lagen vid Sinai skulle de aldrig glömma. De varningar som hade getts Israel mot de hedniska sedvänjor som tagit överhanden bland grannfolken var klara och bestämda. Ta er väl i akt, var det råd som gavs, ”så att ni inte försyndar er genom att ni gör åt er något beläte, någon slags avgudabild”. ”Och när du lyfter dina ögon upp till himlen och ser solen, månen och stjärnorna, himlens hela härskara, låt dig då inte förledas att tillbe dem och tjäna dem. Ty HERREN, din Gud, har gett dem åt alla folk under hela himlen till deras del.” ”Tag er till vara så att ni inte glömmer det förbund som HERREN, er Gud, har slutit med er, så att ni inte gör er en avgud, en bild tvärtemot vad HERREN, din Gud, har befallt dig.” Vers 15, 16, 19, 23 rätt (294)Mose beskrev de svåra missförhållanden, som skulle bli resultatet om man övergav Jehovas stadgar. Han kallade himmel och jord till vittne och förklarade, att om folket skulle införa förvrängda former av tillbedjan och tillbe bilder som de förfärdigat, och vägra att återvända till att tillbe den sanne Guden, skulle HERRENS vrede väckas, när de hade bott länge i det utlovade landet. De skulle då föras bort i fångenskap och skingras bland hedningarna. Han varnade dem genom att säga ”att ni snabbt kommer att utrotas ur det land dit ni går över Jordan för att ta det i besittning. Ni kommer inte att leva där länge utan kommer att helt förgöras. Och HERREN skall skingra er bland folken, och endast ett litet antal av er skall bli kvar bland de hednafolk som HERREN skall driva bort er till. Där skall ni tjäna gudar som blivit gjorda av människohänder, gudar av trä och sten. De kan varken se eller höra, äta eller lukta.” Vers 26-28 rätt (295)Denna profetia, som delvis uppfylldes under domartiden, fick en fullständigare och mer bokstavlig uppfyllelse i Israels fångenskap i Assyrien och Juda fångenskap i Babylon. rätt (295)Israels avfall hade utvecklats gradvis. Från generation till generation hade Satan gjort upprepade försök att förmå det utvalda folket att glömma ”de bud, stadgar och föreskrifter”, som de hade lovat att hålla för alltid. 5 Mos. 6:1 Han visste, att om han bara kunde leda Israel till att glömma Gud, så att de följde ”efter andra gudar, tjänar och tillber dem”, skulle de ”förvisso ... förgås.” 5 Mos. 8:19 rätt (296)Fienden till Guds kyrka på jorden hade emellertid inte helt och fullt räknat med hans medkännande väsen, som ”inte låter någon bli ostraffad” men vilkens ära det är att vara ”barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning”, och ”som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld.” 2 Mos. 34.6, 7 Trots Satans ansträngningar att omintetgöra Guds avsikt för Israel, uppenbarade sig HERREN på ett nåderikt sätt, just i en av historiens mörkaste timmar, när det såg ut som om ondskans makter skulle vinna seger. Han framhöll för dem sådant som var till välsignelse för folket. ”Jag har skrivit mycket till honom (Efraim) i min undervisning”, förklarade han genom Hosea, ”men den betraktas som något främmande.” ”Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem upp i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem.” Hos. 8:12; 11:3 På ett kärleksfullt sätt hade HERREN uppehållit sig hos dem, och genom sina profeter undervisat dem tankegång efter tankegång, föreskrift efter föreskrift. rätt (296)Om Israel hade beaktat profeternas budskap, skulle de ha sluppit den förödmjukelse som följde. Det var därför att de ständigt på nytt hade vänt sig från Guds lag, som Gud tvingades att låta dem gå i fångenskap. ”Mitt folk går under i brist på kunskap”, var hans budskap till dem genom Hosea. ”Eftersom du har förkastat kunskap, skall jag också förkasta dig: ... Du glömde din Guds undervisning.” Hos. 4:6 rätt (297)Under varje tidsepok har överträdelse av Guds lag lett till samma resultat. Under Noas dagar, då varje rätt princip kränktes, och ondskan blev så utstuderad och spridd att Gud inte längre kunde ha fördrag med den, utgick kungörelsen: ”Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta.” 1 Mos. 6:7 På Abrahams tid trotsade Sodoms invånare öppet Gud och hans lag. Detta ledde till samma ogudaktighet, samma moraliska fördärv och samma njutningslystnad, som hade utmärkt världen före syndafloden. Invånarna i Sodom överskred gränsen för det gudomliga tålamodet och elden från Guds hämnd upptändes mot dem. rätt (297)Tiden innan Israels tio stammar gick i fångenskap kännetecknades av en liknande olydnad och liknande gudlöshet. Guds lag räknades inte alls, och detta öppnade ondskans dammluckor över Israel. ”Ty HERREN går till rätta med dem som bor i landet”, förklarade Hosea, ”eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen kunskap om Gud finns i landet. Man svär och ljuger, mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott. Man far våldsamt fram, och blodsdåd följer på blodsdåd.” Hos. 4:1, 2 rätt (298)De domsprofetior som Amos och Hosea framförde åtföljdes av förutsägelser om framtida ära. Till de tio stammar, som länge varit upproriska och obotfärdiga, gavs inget löfte om en fullständig återställelse av deras tidigare makt i Palestina. Ända till tidens slut, skulle de vara ”spridda bland folken.” Genom Hosea gavs emellertid en profetia som för dem framställde privilegiet att få ha del i Guds folks slutliga återställelse vid slutet av jordens historia, när Kristus skall framträda som konungarnas Konung och herrarnas Herre. ”Ty under lång tid”, förklarade profeten, skulle de tio stammarna ”bli utan kung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar. Sedan”, fortsatte profeten, ”skall Israels barn vända om och söka HERREN, sin Gud, och David, sin kung. Med fruktan skall de söka HERREN och hans godhet i kommande dagar.” Hos. 3:4, 5 rätt (298)På ett symboliskt språk presenterade Hosea för de tio stammarna Guds frälsningsplan för varje människa, som ångrade sig och ville förena sig med hans församling på jorden. Han påminde om de välsignelser, som tillerkändes Israel under den tid de var lojala mot honom i det utlovade landet. Han hänvisade till Israel som en som han ville visa barmhärtighet mot, och förklarade: ”Därför skall jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala till hennes hjärta. Sedan skall jag ge henne tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Där skall hon sjunga som i sin ungdoms dagar, som på den dag då hon drog upp ur Egyptens land. Det skall ske på den dagen, säger HERREN, att du skall kalla mig: ´Min man´, och inte mer kalla mig ´Min Baal´. Baalernas namn skall jag ta bort ur hennes mun, så att man inte mer skall komma ihåg deras namn.” Hos. 2:14- 17 rätt (299)I de sista dagarna av denna jords historia, skall Guds förbund med det folk, som håller hans budord bli förnyat. ”På den dagen skall jag för deras räkning sluta ett förbund med djuren på marken, med fåglarna under himlen, och med kräldjuren på jorden. Båge och svärd och vad som hör till kriget skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet och låta dem bo i trygghet. Jag skall trolova dig med mig för evig tid, ja, jag skall trolova dig med mig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och barmhärtighet. Jag skall trolova dig med mig i trohet, och du skall så känna HERREN. rätt (299)Och det skall ske på den dagen, att jag skall bönhöra, säger HERREN, jag skall bönhöra himlen, och den skall bönhöra jorden, och jorden skall bönhöra säden, vinet och oljan, och de skall bönhöra Jisreel. Jag skall plantera henne åt mig i landet. Jag skall förbarma mig över Lo-Ruhama och säga till Lo-Ammi: ´Du är mitt folk´. Och de skall svara: ´Du är min Gud.´” Vers 18-23 rätt (299) ”På den dagen skall kvarlevan av Israel och de räddade av Jakobs hus ... stödja sig på HERREN, Israels Helige, i trohet.” Jes. 10:20 Från ”alla folk och stammar och språk och folkslag” skall det komma några som med glädje vill låta sig påverkas av budskapet, ”Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit.” De skall vända sig bort från varje avgud som binder dem till jorden, och skall ”tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.” De skall befria sig från allt som binder dem och stå inför världen som minnesmärken över Guds nåd. De är lydiga mot de gudomliga kraven och deras kännemärke inför både änglar och människor är, att de håller Guds bud och bevarar tron på Jesus. Upp. 14:6, 7 Se Upp 14:12 rätt (300) ”Se, dagar skall komma, säger HERREN, då plöjaren skall följa skördemannen i spåren och druvtramparen såningsmannen, då bergen skall drypa av druvsaft och alla höjder flöda över. Jag skall göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De skall bygga upp sina ödelagda städer och få bo i dem. De skall plantera vingårdar och få dricka vinet från dem. De skall anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras eget land. De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger HERREN, din Gud.” Amos 9: 13-15 rätt |