Profeter och kungar kapitel 27. Från sida 322 | ren sida tillbaka |
(322)Ahas tillträde till tronen ställde Jesaja och hans medarbetare inför förhållanden, som var mer skrämmande än några, som dittills hade existerat i kungariket Juda. Många, som förut hade motstått avgudadyrkans lockande inflytande, blev nu övertalade att delta i tillbedjan av de hedniska gudarna. Furstar i Israel visade sig vara otrogna inom sitt ansvarsområde. Falska profeter framträdde med vilseledande budskap. Även en del präster undervisade mot betalning. Ledarna för avfallet behöll emellertid fortfarande formerna för gudomlig tillbedjan och gjorde anspråk på att räknas bland Guds folk. rätt (322)Profeten Mika, som bar fram sitt vittnesbörd under denna svåra tid, förklarade att syndare i Sion vill göra gällande att de ”ändå ... stöder sig på HERREN” och skryter hädiskt. De säger: ”Är inte HERREN mitt ibland oss? Olycka skall inte drabba oss.”, samtidigt som de fortsätter att bygga upp ”Sion med blod och Jerusalem med ondska.” Mika 3:11, 10 Mot dessa svåra missförhållanden höjde profeten Jesaja sin röst med sträng tillrättavisning: ”Hör HERRENS ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk! Vad skall jag med era många slaktoffer till? säger HERREN. ... När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av er, att mina förgårdar trampas ner?” Jes. 1: 10-12 rätt (323)Skriften förklarar: ”De ogudaktigas offer är avskyvärt, särskilt när det bärs fram i ont syfte.” Ordspr. 21:27 Himlens Gud har ögon som ”är för rena för att se på det onda.” De står inte ut med att ”se någon orätt.” Hab. 1:13 Det är inte därför att han är ovillig att förlåta, som han vänder sig bort från överträdaren. Det beror på att den som överträtt Guds bud, vägrar att använda sig av Guds överflödande nåd, som Gud inte förmår befria honom från synd. ”Se, HERRENS hand är inte för kort, så att han inte kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra. Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.” Jes. 59: 1, 2 rätt (323)Salomo hade skrivit: ”Ve dig, du land, där kungen är ett barn.” Pred. 10:16 Så var det med Juda land. Genom fortsatt överträdelse hade dess härskare blivit som barn. Jesaja drog folkets uppmärksamhet till svagheten i deras ställning bland jordens folk, och han visade att detta var resultatet av gudlöshet i höga ämbeten. ”Se”, sade han: ”Herren, HERREN Sebaot skall ta bort ifrån Jerusalem och Juda både stöd och tillgång - all tillgång på bröd, all tillgång på vatten - hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste, underbefäl och högt uppsatta män, rådgivare och hantverkskunnigt folk och folk som är kunniga i besvärjelsekonst. Jag skall ge dem pojkar till furstar, nyckfullhet skall råda över dem.” ”Ty Jerusalem vacklar och Juda faller, därför att de med tal och gärningar står emot HERREN, upproriska mot hans härlighets ögon. Jes. 3:1-4, 8 rätt (324) ”O, mitt folk, dina ledare för dig vilse och fördärvar den väg du skulle gå.” Vers 12 Under Ahas regering var detta bokstavligt sant. Ty om honom står det skrivet: Han ”vandrade på samma vägar som Israels kungar. Han lät också sin son gå genom eld efter den avskyvärda seden hos de folk som HERREN hade fördrivit för Israels barn. Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.” 2 Kung. 16:3 rätt (324)Detta var verkligen en mycket farofylld tid för det utvalda folket. Bara några få korta år, och kungariket Israels tio stammar skulle skingras bland hednafolken. Även i Juda rike var framtidsutsikterna mörka. De goda krafterna minskade snabbt och de onda krafterna mångdubblades, Då profeten Mika såg situationen, var han tvungen att utropa: ”De fromma är försvunna från jorden, ingen bland människorna är ärlig.” ”Den bäste bland dem är som ett törnsnår, den ärligaste värre än en törnhäck.” Mika 7:2, 4 ”Om HERREN Sebaot inte hade lämnat kvar en liten återstod åt oss”, förklarade Jesaja, ”då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.” Jes. 1:9 rätt (324)I varje generation har Gud haft tålamod med de upproriska. Det har han haft för de trognas skull, men också på grund av sin gränslösa kärlek till dem som handlar fel. Han har uppmanat dem att överge sin onda väg och omvända sig till honom. ”Ty det är bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där!” Genom män som han utvalt, har han undervisat överträdarna om rättfärdighetens väg. Jes. 28:10 rätt (325)På det sättet förhöll det sig under Ahas regeringstid. Inbjudan efter inbjudan sändes till det felande Israel, att det skulle återvända till sitt förbund med Jehova. Profeternas vädjanden blev ömsinta, och när de stod inför folket, och allvarligt uppmanade dem till ånger och reformation, bar deras ord frukt till Guds ära. rätt (325)Genom Mika kom den underbara vädjan: ”Stå upp och gå till rätta inför bergen och låt höjderna höra din röst. Hör HERRENS anklagelser, ni berg, lyssna ni jordens fasta grundvalar! Ty HERREN anklagar sitt folk, med Israel vill han gå till rätta. rätt (325)Mitt folk, vad har jag gjort mot dig, och på vilket sätt har jag tröttat ut dig? Svara mig! Jag förde dig upp ur Egyptens land, ur träldomshuset befriade jag dig. Jag sände Mose, Aron och Mirjam framför dig. rätt (325)Mitt folk, kom ihåg vad Balak, kungen i Moab, hade i sinnet och vad han fick för svar av Bileam, Beors son. Kom ihåg hur det var mellan Sittim och Gilgal och lär dig förstå HERRENS rättfärdiga gärningar. Med vad skall jag komma inför HERREN och med vad skall jag böja mig för Gud i höjden?” Mika 6:1-5 rätt (325)Den Gud vi tjänar är långmodig. ”Det är inte slut med hans barmhärtighet.” Klag. 3:22 Under hela nådatiden bönfaller hans Ande människor att ta emot livets gåva. ”Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?” Hes. 33:11 Det är Satans speciella plan, att leda människan in i synd och sedan lämna henne där, hjälplös och utan hopp, rädd för att be om förlåtelse. Men Gud inbjuder: Må han söka ”skydd hos mig för att sluta fred med mig. Ja, fred må man sluta med mig.” Jes. 27:5 Genom Jesus är all omsorg tillgänglig, all uppmuntran given. rätt (326)Under avfallets dagar i Juda och Israel frågade många: ”Med vad skall jag komma inför HERREN och med vad skall jag böja mig inför Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar? Gläds HERREN åt bockar i tusental, åt oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ? Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl HERREN av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?” Mika 6:6-8 rätt (326)Då profeten fäste uppmärksamheten på värdet av praktisk fromhet, upprepade han bara de råd, som hade getts till Israel århundraden tidigare. När de var på väg att gå in i det utlovade landet, hade HERRENS ord genom Mose varit: ”Och nu, Israel, vad begär HERREN, din Gud, av dig annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ, så att du håller HERRENS bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig för att det skall gå dig väl.” 5 Mos. 10:12, 13 Dessa ord upprepades från århundrade till århundrade av Jehovas tjänare till dem, som befann sig i fara att fastna i stelnade former och glömma bort att visa barmhärtighet. När Kristus själv, under sin tjänst på jorden, blev tillfrågad av en skriftlärd: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” sade Jesus till honom: ”Du skall älska HERREN din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” Matt. 22:36-40 rätt (327)Dessa klara yttranden av profeterna och av Mästaren själv, borde tas emot av oss som Guds röst till varje människa. Vi borde inte gå miste om något tillfälle att utföra barmhärtiga gärningar av öm omtänksamhet och kristet tillmötesgående för dem, som är nedtyngda och betryckta. Om vi inte kan göra något mer, bör vi tala uppmuntrande och hoppfullt till dem som är okunniga om Gud och som man mycket lätt kan närma sig genom deltagande och kärlek. rätt (327)De löften som getts till dem, som är uppmärksamma på att när tillfälle ges föra med sig glädje och välsignelse in i andra människors liv, är överflödande rika. ”Om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och HERREN skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.” Jes. 58:10, 11 rätt (327)Den avgudadyrkan, som Ahas höll på med trots profeternas mycket allvarliga vädjanden, kunde inte ha mer än ett resultat. ”Därför har HERRENS vrede kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till ett avskräckande exempel, till häpnad och förakt, som ni ser med egna ögon.” 2 Krön. 29:8 Kungariket genomgick ett snabbt förfall. Själva dess existens äventyrades snart av invaderande arméer. ”På den tiden drog Resin, kungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels kung, upp för att erövra Jerusalem. De belägrade Ahas men kunde inte erövra staden.” 2 Kung. 16:5 rätt (328)Om Ahas och de ledande männen i hans rike hade varit den Högstes trogna tjänare, skulle de inte ha känt någon fruktan för en så onaturlig allians, som den som hade bildats mot dem. Upprepade överträdelser hade emellertid berövat dem styrka. Drabbade av en namnlös fruktan för en kränkt Guds vedergällande straffdomar, ”skälvde Ahas och hans folks hjärtan som skogens träd skälver för vinden.” Jes. 7:2 I denna nödsituation kom HERRENS ord till Jesaja och bad honom möta den skälvande kungen och säga: rätt (329) ”Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede. Aram med Efraim och Remaljas son har gjort upp onda planer mot dig och sagt: Låt oss dra upp mot Juda och slå det med skräck och erövra det åt oss och insätta Tabals son till kung där. Men så säger Herren, HERREN: Det skall inte inträffa, det skall inte ske.” Profeten förklarade att Israels kungarike liksom Syrien snart skulle upphöra att existera. ”Om ni inte är fasta i tron, har ni inget fäste.” Vers 4-7, 9 rätt (329)Det hade varit bra för kungadömet Juda om Ahas hade tagit emot dessa ord, som ett budskap från himlen. Han valde emellertid att stödja sig på en köttslig arm och sökte hjälp hos hedningarna. I förtvivlan sände han bud till Tiglat-Pileser, Assyriens kung: ”Jag är din tjänare och din son. Drag upp hit och rädda mig från Arams kung och från Israels kung, för de har överfallit mig.” 2 Kung. 16:7 Begäran åtföljdes av en dyrbar gåva från kungens skattkammare och från HERRENS hus. rätt (329)Den hjälp han bad om sändes och kung Ahas fick tillfällig undsättning, men till vilket pris för Juda! Det bevis på tacksamhet som erbjöds, väckte Assyriens vinningslystnad, och denna opålitliga nation hotade snart att översvämma och fördärva Juda. Ahas och hans olyckliga undersåtar plågades nu av fruktan för att fullständigt falla i händerna på de grymma assyrierna. ”Ty HERREN ville förödmjuka Juda” på grund av fortsatt överträdelse. I stället för att ångra sig under denna tid av tuktan, syndade Ahas ”ännu mer genom trolöshet mot HERREN. Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus.” ”Eftersom de arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem”, sade han, ”vill jag offra åt dem, så att de hjälper mig.” 2 Krön. 28:19, 22, 23 rätt (330)När den avfallne kungen närmade sig slutet på sin regeringstid, lät han stänga dörrarna till templet. De heliga förrättningarna avbröts. Ljusstakarna framför altaret hölls inte längre brinnande. Offer förrättades inte längre för folkets synder. Söt rökelse steg inte längre upp vid tiden för morgon- och kvällsoffret. Invånarna i den gudlösa staden övergav gårdarna i Guds hus och låste ordentligt igen dörrarna till dem och satte djärvt upp altaren för tillbedjan av hedniska gudar i gathörnen i hela Jerusalem. Hedendomen såg ut att ha segrat och mörkrets makter hade nästan fått överhanden. rätt (330)I Juda bodde emellertid några som höll fast vid sitt förbund med Jehova. De höll orubbligt fast vid sin vägran att låta sig föras in i avgudadyrkan. Det var till dessa som Jesaja och Mika och deras samarbetare satte sitt hopp, när de såg det förfall som åstadkommits under Ahas sista regeringsår. Deras helgedom var stängd, men de som var trogna ägde en visshet om att ”Gud är med oss.” ”Håll HERREN Sebaot helig. Låt honom vara er fruktan och den ni bävar för. Han skall vara en helgedom.” Jes. 8:10, 13, 14 rätt |