Hiskia.

(331)I skarp kontrast till Ahas hänsynslösa ledarskap stod den reformation, som genomfördes under hans sons lyckosamma regering. Hiskia kom till tronen, fast besluten att göra allt som stod i hans makt för att rädda Juda från det öde, som höll på att drabba Nordriket. Profeternas budskap uppmuntrade inte till att vidta några halvhjärtade åtgärder. De hotande straffdomarna kunde bara avvärjas genom en mycket beslutsam reformation. rätt

(331)Under dessa svåra förhållanden visade sig Hiskia vara rätt man för detta tillfälle. Han hade inte väl hunnit tillträda tronen, förrän han började planera och verkställa. Först riktade han sin uppmärksamhet mot att återinföra förrättningarna i templet, som hade försummats så länge. I detta arbete anhöll han med stort allvar om samarbete med en grupp präster och leviter, som hade förblivit trogna mot sin heliga kallelse. Viss om deras lojala stöd, talade han öppet med dem angående sin önskan att påbörja omedelbara och långtgående reformer. ”Ty våra fäder var trolösa”, bekände han, ”och gjorde vad ont var i HERRENS, vår Guds, ögon, och övergav honom. De vände sitt ansikte bort ifrån HERRENS boning och vände honom ryggen.” ”Men nu har jag i sinnet att sluta förbund med HERREN, Israels Gud, för att hans vredes glöd skall vända sig från oss.” 2 Krön. 29:6, 10 rätt

(332)I några få väl valda ord gav kungen dem en överblick över den situation de befann sig i. Templet var stängt och alla förrättningar inom dess område hade upphört. Uppenbar avgudadyrkan praktiserades på stadens gator och utöver riket. De folkmassor, som skulle ha förblivit trogna mot Gud om rikets ledare hade gett dem rätt exempel, hade avfallit. Riket hade förfallit och förlorat prestige från de omgivande folken. Nordriket befann sig i snabb upplösning. Många omkom genom svärd och en mängd hade redan förts bort i fångenskap. Snart skulle Israel fullständigt falla i händerna på assyrierna, och gå en fullständig undergång till mötes. Detta öde skulle säkerligen drabba även Juda, såvida inte Gud skulle vara mäktigt verksam genom utvalda representanter. Hiskia vädjade direkt till prästerna att förena sig med honom i genomförandet av de nödvändiga reformerna. ”Så var nu inte försumliga, mina barn”, förmanade han dem, ”för HERREN har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom, till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom.” ”Helga nu er själva och helga HERRENS, era fäders Guds, hus.” Vers 11, 5 rätt

(332)Det var en tid, då man måste handla snabbt. Prästerna började genast. Genom att söka vinna samarbete med andra ur sina led, som inte hade varit med under denna överläggning, satte de av hela sitt hjärta i gång med uppgiften att rensa och helga templet. Eftersom templet under många år hade vanhelgats och försummats, var detta förenat med många svårigheter. Prästerna och leviterna arbetade emellertid outtröttligt. Inom en anmärkningsvärt kort tid kunde de meddela att deras uppgift var avslutad. Dörrarna till templet hade reparerats och öppnats. De heliga kärlen hade samlats ihop och ställts på plats. Allt var färdigt för att återinföra gudstjänsterna i helgedomen. rätt

(332)Då första gudstjänsten hölls, förenade sig stadens ledare med kung Hiskia och med prästerna och leviterna och sökte förlåtelse för folkets synder. På altaret placerades syndoffer ”till försoning för hela Israel.” ”När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad.” Än en gång genljöd tempelgårdarna av ord, som uttryckte lovsång och tillbedjan. Davids och Asafs sånger sjöngs med glädje, eftersom de som tillbad insåg att de nu befriades från syndens och avfallets slaveri. ”Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för plötsligt hade detta hänt.” Vers 24, 29, 36 rätt

(333)Gud hade verkligen förberett Juda ledande män att gå i spetsen för en avgjord förnyelseprocess, så att avfallets flod kunde hejdas. Genom sina profeter hade han sänt budskap på budskap till sitt utvalda folk med enträgen bön. Dessa budskap hade föraktats och förkastats av Israels rikes tio stammar, som nu hade överlämnats åt fienden. Men i Juda återstod en rätt stor kvarleva. Denna fortsatte profeterna att vädja till. Lyssna till Jesajas förmaning: ”Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn.” Jes. 31:6 Hör hur Mika med förtröstan förklarar: ”Men jag, jag skall skåda efter HERREN, jag skall hoppas på min frälsnings Gud. Min Gud skall höra mig. Gläd dig inte över mig, du min fiende. Om jag har fallit, skall jag resa mig igen. Om jag sitter i mörkret, är HERREN mitt ljus. Eftersom jag har syndat mot HERREN skall jag bära hans vrede, till dess att han tar sig an min sak och skaffar mig rätt.” Mika 7:7-9 rätt

(333)Dessa och andra liknande budskap visade Guds vilja att förlåta och acceptera dem, som helhjärtat vände om till honom. De hade förmedlat hopp till många svaga människor under de mörka år, då tempeldörrarna var stängda. Nu, när ledarna började genomföra en reform, var en mängd människor, som var trötta på syndens träldom, beredda till gensvar. rätt

(334)De, som gick in på tempelgårdarna för att söka förlåtelse och för att förnya sin trohetsed till Jehova, fann en underbar uppmuntran i de profetiska delarna av Skriften. De högtidliga varningar mot avgudadyrkan, som Mose hade uttalat inför hela Israel, hade åtföljts av profetior om Guds villighet att höra och förlåta dem som i tider med avfall skulle söka honom av hela sitt hjärta. ”När du är i nöd och allt detta händer dig i kommande dagar”, hade Mose sagt, ”skall du vända om till HERREN, din Gud, och lyda hans röst. Ty en barmhärtig Gud är HERREN, din Gud. Han skall inte överge dig eller förgöra dig. Han skall inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder.” 5 Mos. 4:30, 31 rätt

(334)Då Salomo bad sin profetiska bön vid invigningen av templet, vars förrättningar Hiskia och hans medarbetare nu hade återställt, hade Salomo bett: ”Om ditt folk Israel blir slaget inför fienden, därför att de har syndat mot dig, men de vänder om till dig och prisar ditt namn och ber och ropar till dig om nåd i detta hus, må du då höra det i himlen och förlåta ditt folk Israels synd och låta dem komma tillbaka till det land som du har givit åt deras fäder.” 1 Kung. 8:33, 34 Denna bön bar prägeln av gudomligt bifall. Då Salomo slutade be, hade nämligen eld kommit ned från himlen för att förtära brännoffren och slaktoffren och HERRENS härlighet hade uppfyllt templet. Se 2 Krön. 7:1 På natten hade HERREN visat sig för Salomo för att tala om för honom, att hans bön hade blivit hörd, att barmhärtighet skulle bevisas dem som skulle tillbe där. Följande barmhärtiga försäkran gavs: Men om ”mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.” Vers 14 rätt

(335)Dessa löften blev rikligt uppfyllda under reformationen på Hiskias tid. rätt

(335)Den goda början som inleddes vid templets renande följdes av en bredare rörelse, i vilken såväl Israel som Juda deltog. I sin iver att göra tempeltjänsten till en verklig välsignelse för folket, beslöt Hiskia att återuppliva den gamla seden, att samla israeliterna till ett gemensamt firande av påskhögtiden. rätt

(335)Påsken hade under många år inte blivit uppmärksammad som nationell högtid. Delningen av kungariket efter att Salomo hade avslutat sin regering hade fått detta att framstå som omöjligt att genomföra. De fruktansvärda straffdomar som drabbade de tio stammarna väckte emellertid i somligas hjärtan en önskan om bättre förhållanden. Profeternas väckande budskap hade också sin verkan. Genom kungliga kurirer utropades inbjudan till påskfirandet i Jerusalem nära och fjärran. ”Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon.” De som förde ut denna vänliga inbjudan blev som regel avvisade. De obotfärdiga vände sig likgiltigt bort. Inte desto mindre fanns det somliga, som var ivriga att söka Gud för att få en klarare kunskap om hans vilja och som ”ödmjukade sig och kom till Jerusalem.” 2 Krön. 30:10, 11 rätt

(336)I Juda rike var gensvaret allmänt, ty bland dem var ”Guds hand, så att han gav dem alla ett endräktigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av HERRENS ord.” Vers 12 rätt

(337)Tillfället var av särskilt stor nytta för de församlade folkmassorna. Stadens vanhelgade gator rensades från de avgudaaltaren, som placerats ut under Ahas regeringstid. På den utsatta dagen iakttogs påsken, och folket tillbringade veckan med att offra försoningsoffer och att lära sig vad Gud ville att de skulle göra. Leviterna förmedlade dagligen god kunskap om HERREN och de, som hade förberett sina hjärtan för att söka Gud, fick förlåtelse. ”Varje dag prisade leviterna och prästerna HERREN med mäktigt ljudande instrument, HERREN till ära.” Vers 21 Alla förenades i sin önskan att prisa honom, som visat sig vara så nådig och barmhärtig. rätt

(337)De sju dagar som vanligen anslogs till påskhögtiden gick alltför fort och de som tillbett fattade beslutet, att de skulle tillbringa ytterligare sju dagar med att lära känna HERRENS väg mer fullständigt. De undervisande prästerna fortsatte sitt arbete med att förmedla undervisning ur lagboken. Folket församlades dagligen i templet för lovsång och tacksägelse. När det stora mötet närmade sig slutet, var det tydligt att Gud på ett övernaturligt sätt varit verksam genom att omvända det avfälliga Juda och hejda den flod av avgudadyrkan, som hotade att svepa bort allt framför sig. Profeternas högtidliga varningar hade inte uttalats förgäves. ”Glädjen var stor i Jerusalem, ty alltsedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inte något sådant som detta skett i Jerusalem.” Vers 26 rätt

(337)Tiden hade kommit för dem som tillbett att återvända hem. ”Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.” Vers 27 Gud hade tagit emot dem, som med förkrossade hjärtan hade bekänt sina synder och som med beslutsamhet hade vänt om till honom för att få förlåtelse och hjälp. rätt

(338)Ett viktigt arbete återstod nu, som de som återvände hem måste ta aktiv del i. Utförandet av detta verk bar vittnesbörd om äktheten i den reformation som genomförts. Skriften säger: ”När allt detta var över, drog alla israeliter som hade varit där ut till Juda städer och slog sönder stoderna, högg ner aserorna och bröt ner offerhöjderna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse, till dess de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin besittning.” 2 Krön. 31.1 rätt

(338)Hiskia och hans medarbetare genomförde olika reformer för att bygga upp rikets andliga och timliga väl. ”Detta genomförde Hiskia i hela Juda, och han gjorde inför HERREN, sin Gud, vad som var gott, rätt och sant. Allt han företog sig när han sökte sin Gud, vare sig det gällde tjänstgöringen i Guds hus eller lagen eller budorden, gjorde han av hela sitt hjärta, och han var framgångsrik.” ”Hiskia förtröstade på HERREN, Israels Gud ... och vek inte av från honom, utan höll de bud som HERREN hade givit Mose.” Vers 20, 21 2 Kung. 18:5-7 rätt

(338)Hiskias regering utmärktes av en rad av Försynens skickelser, som för omgivande nationer uppenbarade att Israels Gud var med sitt folk. Assyriernas framgång, när de erövrade Samarien och när de skingrade de tio stammarnas splittrade kvarleva bland folken, under den tidigare delen av hans regering, ledde till att många ifrågasatte makten hos hebréernas Gud. Uppmuntrade av sina framgångar, hade invånarna i Nineve sedan lång tid tillbaka förkastat Jonas budskap och hade i sitt motstånd börjat trotsa himlens avsikter. Några år efter Samariens fall visade sig de segerrika härarna på nytt i Palestina. Denna gång inriktade de med viss framgång sina styrkor mot Juda befästa städer. De drog sig emellertid tillbaka för en tid på grund av problem som uppstod i andra delar av kungadömet. Först några år senare, mot slutet av Hiskias regering, skulle det stå klart för världens folk huruvida hedningarnas gudar slutligen skulle vinna seger. rätt

nästa kapitel