| Profeter och kungar kapitel 29. Från sida 340 | ren sida tillbaka |
(340)I mitten av sin framgångsrika regering drabbades Hiskia plötsligt av en ödesdiger sjukdom. Eftersom kungen var dödssjuk, stod det inte i mänsklig makt att hjälpa honom. Sista tillstymmelsen av hopp tycktes borta, när profeten Jesaja kom till honom med budskapet: ”Så säger HERREN: ´Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna´”. Jes. 38:1 rätt (340)Utsikterna såg ytterst mörka ut. Kungen kunde emellertid fortfarande be till den Ende som hittills hade varit hans ”tillflykt och ... starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.” Psalm 46:1 Han ”vände sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN: ´O, HERRE, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon´. Och Hiskia grät mycket.” 2 Kung. 20:2, 3 rätt (340)Sedan Davids dagar hade ingen kung regerat, som så kraftigt hade verkat för uppbyggandet av Guds rike i en tid med avfall och missmod, som Hiskia hade gjort. Den döende härskaren hade troget tjänat sin Gud, och hade stärkt folkets tillit till Jehova som deras högste ledare. Liksom David kunde han nu be: rätt (341) ”Låt min bön komma inför ditt ansikte, (341)Han vars barmhärtighet det inte är slut med, hörde sin tjänares bön. Se Klag. 3:22 ”Innan Jesaja hunnit ut ur den inte staden, kom HERRENS ord till honom. Han sade: ´Vänd om och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall göra dig frisk. I övermorgon skall du få gå upp till HERRENS hus. Jag skall lägga femton år till din livstid. Jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand. Jag skall beskydda denna stad för min skull och för min tjänare Davids skull.´” 2 Kung. 20:4-6 rätt (342)Fylld av glädje återvände profeten med dessa ord av tillförsikt och hopp. Jesaja gav anvisning om att en fikonkaka skulle läggas på den sjuka kroppsdelen, och överlämnade till kungen budskapet om Guds barmhärtighet och skyddande omsorg. rätt (342)Liksom Mose i Midjans land, liksom Gideon i närvaro av budbäraren från himlen och liksom Elia strax före sin himmelsfärd, bönföll Hiskia om ett tecken på att budskapet kom från himlen. ”Vad är tecknet på att HERREN skall göra mig frisk, så att jag i övermorgon får gå upp till HERRENS hus?” frågade han profeten. rätt (342) ”Detta skall för dig vara tecknet från HERREN, på att HERREN skall göra vad han har sagt”, svarade profeten: ”Skall skuggan gå tio steg framåt eller skall den gå tio steg tillbaka?” ”Det är lätt för skuggan att sträcka sig tio steg framåt. Nej, låt den i stället gå tio steg tillbaka.” rätt (342)Endast genom Guds direkta ingrepp, kunde skuggan på soluret förmås att gå tio steg tillbaka. Detta skulle för Hiskia vara tecknet på att HERREN hade hört hans bön. Följaktligen ”ropade profeten Jesaja till HERREN, och han lät skuggan gå tillbaka tio steg som den redan hade gått på Ahas trappa.” Vers 8-11 rätt (342)Återställd till sina vanliga krafter, gav kungen i sång uttryck för sin tacksamhet över Jehovas barmhärtighet, och lovade att använda resten av sina dagar åt villig tjänst åt Konungarnas Konung. Hans tacksamma erkännande av att Gud visat medlidande med honom är en inspiration för alla, som önskar använda sina år till sin Skapares ära. rätt (342) ”Jag sade: I mina bästa dagar (343)Jag sade: (344)I Tigris och Eufrats fruktbara dalar bodde ett gammalt folkslag, som var förutbestämt till världsherravälde, trots att det vid den här tiden var underlydande till Assyrien. Bland dess invånare fanns visa män, som ägnade mycket uppmärksamhet åt studiet av astronomi. När de gav akt på att solurets skugga hade vridits tio grader tillbaka, förundrade de sig i hög grad. Dess kung, Merodak- Baladan, fick veta att detta mirakel hade utförts för Juda kung som ett tecken på att himlens Gud hade beviljat honom ytterligare livstid. Då skickade han sändebud till Hiskia för att gratulera honom till hans tillfrisknande och för att om möjligt lära sig mer om den Gud, som hade förmåga att utföra ett så stort under. rätt (344)Besöket av dessa sändebud från en härskare från ett avlägset land gav Hiskia tillfälle att prisa den levande Guden. Hur lätt skulle det inte ha varit för honom att berätta för dem om Gud, uppehållaren av alla skapade ting, genom vilkens ynnest hans eget liv hade sparats, när allt annat hopp hade flytt! Vilka betydelsefulla förändringar skulle inte ha ägt rum om dessa sanningssökare från Kaldeens slätter hade letts till att erkänna den levande Gudens överhöghet! rätt (344)Men stolthet och fåfänga intog Hiskias hjärta. I självupphöjelse lade han för giriga ögon öppet fram de skatter med vilka Gud hade berikat sitt folk. Kungen ”visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem.” Jes. 39:2 Detta gjorde han inte för att ära Gud, utan för att framhäva sig själv inför de främmande furstarna. Han gav sig inte tid att tänka på att dessa män var representanter för en mäktig nation, som inte hyste vare sig fruktan för eller kärlek till Gud i sina hjärtan, och att det var obetänksamt att göra dem till sina förtrogna, när det gällde nationens jordiska rikedomar. rätt (346)Sändebudens besök hos Hiskia satte hans tacksamhet och trohet på prov. Skriften säger: ”När sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade skett i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.” 2 Krön. 32:31 Om Hiskia hade utnyttjat tillfället, som getts honom till att bära vittnesbörd om Israels Guds makt, godhet och medlidande, skulle sändebudens redogörelse ha blivit som ett ljus som genomtränger mörkret. Han förhärligade emellertid sig själv framför härskarornas HERREN. Han ”återgäldade inte det goda han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför kom vrede över honom och över Juda och Jerusalem.” Vers 25 rätt (346)Hur ödesdigra var inte de följder som blev resultatet av detta! För Jesaja uppenbarades det att de återvändande sändebuden bar med sig en redogörelse för de rikedomar de hade sett, och att Babylons kung och hans rådgivare skulle planera att berika sitt eget land med Jerusalems skatter. Hiskia hade handlat djupt orätt. ”Därför kom vrede över honom och över Juda och Jerusalem.” Vers 25 rätt (346) ”Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: ´Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?´ Hiskia svarade: ´De har kommit till mig från ett avlägset land, från Babel´. Jesaja frågade: ´Vad har de sett i ditt hus´? Hiskia svarade: ´De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se´. Då sade Jesaja till Hiskia: ´Hör HERREN Sebaots ord: Se, dagar skall komma, då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger HERREN. Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske konungens palats.´ rätt (346)Hiskia sade till Jesaja: ´Gott är det HERRENS ord du har talat.´” Jes. 39:3-8 ”När Hiskia”, fylld av ånger, ”ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade HERRENS vrede dem inte i Hiskias dagar.” 2 Krön. 32:26 Men den onda säden hade blivit sådd och skulle, när den tiden kom, skjuta upp och ge en skörd av ödeläggelse och olycka. Under sina återstående år skulle Juda kung äga stora rikedomar på grund av sin fasta avsikt att gottgöra det förflutna och att föra ära till den Guds namn, som han tjänade. Hans tro måste emellertid prövas på ett kännbart sätt. Han måste lära sig att det bara var genom att sätta sin fullständiga tillit till Jehova, som han kunde hoppas triumfera över de mörkrets makter, som planerade hans fall och hans folks fullständiga undergång. rätt (347)Berättelsen om Hiskias försummelse innehåller en viktig lärdom för oss alla. Han svek det, som hade anförtrotts honom och visade sig inte vara trogen. Vi behöver tala om de värdefulla kapitlen i vår erfarenhet, om Guds barmhärtighet och kärleksfulla godhet och om de oförlikneliga djupen i Frälsarens kärlek, betydligt mer än vi gör. När sinne och hjärta är uppfyllda av Guds kärlek, är det inte svårt att tala om det, som tillhör det andliga livet. Upphöjda tankar, ädel strävan, klara uppfattningar om sanningen, osjälviska avsikter och längtan efter fromhet och helighet kommer att finna uttryck i ord som avslöjar karaktären hos den skatt som finns i hjärtat. rätt (348)De som vi står i daglig kontakt med behöver vår hjälp och vår vägledning. De kan befinna sig i ett sådant sinnestillstånd att ett ord som sägs i rätt tid kommer att fungera som en spik på rätt plats. I morgon kan några av dessa människor befinna sig där vi aldrig mer kan nå dem. Vilket inflytande utövar vi på dessa medvandrare? rätt (348)Varje dag i vårt liv är fylld med ansvarsfyllda uppgifter, som vi måste gå in i. Varje dag gör våra ord och handlingar intryck på dem som vi umgås med. Hur stort behov har vi inte av att sätta en vakt för våra läppar och omsorgsfullt vakta våra steg! En enda obetänksam rörelse, ett enda oförsiktigt steg, och de svallande vågorna från någon stark frestelse kan svepa ner en människa på en sluttande väg. Vi kan inte samla ihop de tankar, som vi har planterat i människors sinnen. Om det har varit onda tankar, så kan vi ha satt ett tåg av omständigheter i rörelse, en flodvåg av ondska, som vi inte har kraft att stoppa. rätt (348)Om vi å andra sidan, genom vårt exempel hjälper andra att utveckla goda principer, ger vi dem kraft att göra gott. De utövar i sin tur samma välgörande inflytande på andra. På så sätt får hundratals och tusentals hjälp genom vårt omedvetna inflytande. Kristus trogna efterföljare stärker de goda avsikterna hos alla som de kommer i kontakt med. Inför en icke troende värld som älskar synd uppenbarar han Guds barmhärtighet och hans fullkomliga karaktär. rätt |