”Räddning undan Assyrien”.

(349)Under en tid rådde stor nationell fara för judarna. Assyriens härar invaderade Juda land och det såg ut som om ingenting kunde rädda Jerusalem från fullständig förstörelse. Hiskia samlade då sitt rikes styrkor till att med aldrig svikande mod stå emot sina hedniska förtryckare och lita på Jehovas kraft att befria. ”Var frimodiga och starka! Frukta inte och var inte förfärade för kungen i Assyrien och för hela den skara han har med sig, ty med oss är en som är ännu större än den som är med honom. Med honom är en arm av kött, men med oss är HERREN, vår Gud, och han skall hjälpa oss och föra våra krig.” 2 Krön. 32: 7, 8 rätt

(349)Det var inte utan orsak som Hiskia kunde tala om resultatet med sådan säkerhet. Även om Gud på grund av sin vrede under en tid hade använt det skrytsamma Assyrien som vredesris att bestraffa folken med, skulle det inte alltid vinna seger. Se Jes. 10:5 ”Frukta inte för Assur” hade HERRENS budskap varit genom Jesaja några år tidigare till dem som bodde i Sion, ”ty ännu en liten tid ... och min vrede skall vända sig till deras fördärv. HERREN Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, som när han slog Midjan vid Orebsklippan. Sin stav, som han räckte ut över havet, skall han åter höja, som han gjorde i Egypten. På den dagen skall hans börda tas bort ifrån din skuldra och hans ok ifrån din nacke. Ty oket skall brista på grund av fetman.” Vers 24-27 rätt

(350)I ett annat profetiskt budskap, gett ”i det år då kung Ahas dog”, förklarade profeten: ”HERREN Sebaot har svurit och sagt: Sannerligen, som jag har tänkt, så skall det ske, det jag har beslutat skall bli verklighet. Jag skall krossa Assur i mitt land, på mina berg skall jag trampa ner honom. Då skall hans ok lyftas av dem, hans börda lyftas från deras skuldror. Detta är det beslut som är fattat om hela jorden, detta är den hand som är uträckt över alla folk. Ty HERREN Sebaot har beslutat det, vem kan då göra det om intet? Hans hand är uträckt, vem kan då hindra den?” Jes. 14;28, 24-27 rätt

(350)Förtryckarens makt måste brytas. Ändå hade Hiskia under de tidigare åren av sin regering fortsatt att betala skatt till Assyrien, enligt den överenskommelse som ingåtts av Ahas. Under tiden ”rådgjorde han med sina furstar och sina tappra män”, och gjorde allt som var möjligt för att försvara sitt rike. Han hade säkerställt en riklig vattentillförsel inom Jerusalems murar, medan tillgången utanför staden skulle bli knapp. ”Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut, befäste Millo i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd. Och han tillsatte krigsbefäl över folket.” 2 Krön. 32:2, 5, 6 Inget hade lämnats ogjort, som kunde göras som förberedelse för en seger. rätt

(351)Då Hiskia tillträdde tronen i Juda, hade Assyrien redan fört bort ett stort antal av Israels barn från Nordriket som fångar. Några få år efter det att han hade börjat regera, medan han fortfarande höll på att stärka Jerusalems försvar, besegrade och erövrade assyrierna Samarien. De skingrade också de tio stammarna bland de många provinserna i kungariket Assyrien. Gränserna till Juda låg bara några få kilometer bort, med Jerusalem på mindre än på åtta mils avstånd. De rika krigsbyten som fanns också i templet skulle fresta fienden att återvända. rätt

(351)Kungen av Juda hade emellertid bestämt sig för att göra sin del då det gällde förberedelserna för att stå emot fienden. När han hade fullgjort allt som mänsklig påhittighet och uppfinningsrikedom kunde åstadkomma, hade han samlat sina styrkor och uppmuntrat dem att vara vid gott mod. ”Israels Helige är stor, han är mitt ibland er”, hade profeten Jesajas budskap till Juda varit, och kungen förklarade nu med orubblig tro: ”med oss är HERREN, vår Gud, och han skall hjälpa oss och föra våra krig.” Jes. 12:6, 2 Krön. 32:8 rätt

(351)Det finns inget som snabbare inspirerar vår tro än att utöva tro. Kungen i Juda hade förberett sig för den kommande stormen. Nu förhöll han sig stilla i sin tillit till Gud, övertygad om att profetian mot assyrierna skulle fullbordas. ”Och folket fick nytt mod genom det som Hiskia, Juda kung, hade talat.” 2 Krön. 32:8. Vad skulle kunna hända om fienderna från Assyrien nu vände sina styrkor mot Juda? Det hade sin seger över världens största folk i färskt minne och triumferade över Samarien i Israel. Vad skulle hända om det skulle skryta: ”Eftersom min hand har drabbat andra gudars riken, som hade fler gudabilder än Jerusalem och Samaria, skulle jag då inte göra med Jerusalem och dess gudabilder som jag har gjort med Samaria och dess gudar?” Jes. 10:10, 11 Juda hade ingenting att frukta, ty de satte sin tillit till Jehova. rätt

(352)Till sist kom den länge väntade krisen. Assyriens styrkor, som gick från seger till seger, visade sig i Judeen. Vissa om seger, delade ledarna upp sina styrkor i två arméer. Den ena skulle möta den egyptiska armén i söder, medan den andra skulle besegra Jerusalem. rätt

(352)Judas enda hopp stod nu till Gud. All hjälp Egypten kunde haft möjlighet att ge hade skurits av, och inga andra folk fanns i närheten för att räcka dem en vänlig hand. rätt

(352)De assyriska officerarna litade till styrkan hos sina disciplinerade styrkor. De ordnade med ett möte med Juda ledande män. Under denna bad de fräckt att staden skulle kapitulera. Denna begäran åtföljdes av hädiska smädelser mot hebréernas Gud. På grund av Israels och Juda svaghet och avfall, var Guds namn inte längre fruktat bland folken, utan hade blivit föremål för ständig vanära. Se Jes. 52:5 rätt

(352) ”Säg till Hiskia”, sade Rab-Sake, en av Sanheribs överbefälhavare: ”så säger den store kungen, kungen i Assyrien: Vad är det som gör dig så full av förtröstan? Du menar kanske att det bara behövs munväder för att veta råd och få makt att föra krig? Vem förtröstar du nu på, eftersom du har satt dig upp emot mig?” 2 Kung. 18:19, 20 rätt

(353)Officerarna rådslog utanför stadens portar, men inom hörhåll för vaktposterna uppe på muren. Den assyriske kungens ombud framlade högljutt sina förslag för Juda ledande män. Därför hade de ombetts att hellre tala arameiska än det judiska språket. På så sätt skulle de, som var uppe på muren, inte få kännedom om de förhandlingar som pågick under överläggningen. Rab-Sake hyste förakt för detta förslag. Därför höjde han sin röst ännu mer, och sade, medan han fortsatte att tala det judiska språket: ”Hör den store kungens, den assyriske kungens, ord. Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kan inte rädda er. Låt inte Hiskia få er att förtrösta på HERREN när han säger: rätt

(353)´HERREN skall förvisso rädda oss, och denna stad skall inte ges i den assyriske kungens hand.´ rätt

(353)Lyssna inte på Hiskia, för kungen i Assyrien säger: ´Gör upp i godo med mig och kom ut till mig, så skall ni få äta var och en av sin vinstock och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn, tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar.´ rätt

(354)Låt inte Hiskia förleda er, när han säger: ´HERREN skall rädda oss. Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt folk ur den assyriske kungens hand? Var är Hamats eller Arpads gudar? Var är Sefarvajims gudar? Eller har de räddat Samaria ur min hand? Vilken av dessa länders alla gudar har kunnat rädda sitt land ur min hand? Skulle då HERREN kunna rädda Jerusalem ur min hand?” Jes. 36: 13-20 rätt

(354)Om Juda barn står det, att ”de teg och svarade honom inte ett ord” på dessa smädelser. Överläggningen var slut. De judiska representanterna återvände till Hiskia ”med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.” Vers 21, 22 När kungen fick kännedom om de hädiska utmaningarna ”rev han sönder sina kläder, höljde sig i säcktyg och gick in i HERRENS hus.” 2 Kung. 19:1 rätt

(354)En budbärare sändes genast iväg till Jesaja för att informera honom om hur överläggningen hade slutat. ”Denna dag är en nödens, bestraffningens och föraktets dag”, var de ord kungen sänt. ”Kanske skall HERREN, din Gud, höra Rab-Sakes ord, som hans herre, kungen i Assyrien, har talat för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som HERREN, din Gud, har hört. Bed en bön för den kvarleva som ännu finns.” Vers 3, 4. rätt

(354) ”Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen ” 2 Krön. 32:20 rätt

(354)Gud besvarade sina tjänares böner. Jesaja erhöll ett budskap till Hiskia: ”Så säger HERREN: Frukta inte för de ord som du har hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med. Se, jag skall låta en ande verka i honom, så att han vänder tillbaka till sitt land, när han får höra ett rykte. Och jag skall låta honom falla för svärd i sitt eget land.” 2 Kung. 19:6, 7 rätt

(355)När de assyriska ombuden hade tagit avsked av Juda ledande män, satte de sig genast i kontakt med sin kung. Denne var tillsammans med den del av sin armé, som höll vakt mot ett angrepp från Egypten. När Sanherib lyssnat på deras rapport skrev han ”ett brev för att håna HERREN, Israels Gud, och sade om honom: ´Lika litet som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand.´” 2 Krön. 32:17 rätt

(355)Hans skrytsamma hot åtföljdes av budskapet: ”Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig så att du tänker: Jerusalem skall inte falla i den assyriske kungens hand. Du har ju hört vad kungarna i Assyrien har gjort med alla länder, hur de grundligt har förstört dem. Och du skulle bli räddad! Har de folk som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar? Var finns Hamats kung och Arpads kung och kungen över Sefarvajims stad, över Hena och Iva?” 2 Kung. 19: 10-13 rätt

(355)När Juda kung tog emot brevet med smädelserna, tog han det med sig till templet och ”bredde ut det inför HERRENS ansikte”, och bad med stark tro om hjälp från himlen, så att folken på jorden skulle få veta, att hebréernas Gud fortfarande levde och regerade. Vers 14 Jehovas ära stod på spel. Han ensam kunde åstadkomma befrielse. rätt

(356) ”Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna”, vädjade Hiskia, ”endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himmelen och jorden. HERRE, böj ditt öra och hör. HERRE, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord, som han har talat för att smäda den levande Guden. Det är sant, HERRE, att kungarna i Assyrien har ödelagt hednafolken och deras länder. Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. Men nu, HERRE, vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är HERREN Gud, endast du.” 2 Kung. 19: 15-19 rätt

(359) ”Lyssna, du Israels herde,
du som leder Josef som en hjord,
du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
Låt din makt vakna upp
till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse.
Kom till vår frälsning.
Gud upprätta oss, låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
HERRE Gud Sebaot,
hur länge skall du vredgas på ditt folks bön?
Du har låtit dem äta tårars bröd
och givit dem tårars dryck i fullt mått.
Du gör oss till ett stridsämne för våra grannar,
och våra fiender hånar oss.
Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
En vinstock flyttade du från Egypten,
du jagade bort hednafolken och planterade den.
Du röjde rum för den
och den slog rot och uppfyllde landet.
Bergen övertäcktes av dess skugga
och Guds cedrar av dess rankor.
Den bredde ut sina revor ända till havet
och sina skott ända till floden.
Varför har du brutit ner dess mur,
så att alla som går förbi kan plocka av den?
Vildsvinet från skogen frossar på den,
smådjuren på marken äter av den.
Gud Sebaot, vänd åter, blicka ner från himlen,
se till och vårda dig om denna vinstock!
Skydda den vinstock som din högra hand har planterat,
Den son som du har fostrat åt dig...
Behåll oss vid liv
Och vi skall åkalla ditt namn.
HERRE Gud Sebaot, upprätta oss,
låt ditt ansikte lysa så att vi blir frälsta.
Psalm 80:2-16, 19-20 rätt

(359)Hiskias förbön för Juda och dess Högste Härskares ära var i samklang med Guds sinne. Salomo hade i sin välsignelse vid tempelinvigningen bett Gud att skaffa rätt åt ”sitt folk Israel dag efter dag, för att alla folk på jorden skall veta att HERREN är Gud och ingen annan.” 1 Kung. 8:59, 60 I synnerhet skulle HERREN ge sitt beskydd när Israels ledande män, i tider av krig eller då en armé förtryckte dem, gick in i bönehuset och bönföll om befrielse. Vers 33, 34 rätt

(359)Hiskia lämnades inte utan hopp. Jesaja sände bud till honom och lät säga: ”Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Sanherib, kungen i Assyrien och detta är det ord som HERREN har talat om honom: rätt

(359)Hon föraktar dig och hånar dig, jungfrun, dottern Sion.
Hon skakar på huvudet åt dig, dottern Jerusalem.
Vem har du smädat och hädat,
mot vem har du upphävt din röst
och högmodigt hävt upp dina ögon?
Jo, mot Israels Helige! rätt

(360)Genom dina sändebud smädade du HERREN, när du sade: rätt

(360)´Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder,
till Libanons avlägsna trakter.
Jag högg ner dess höga cedrar och utvalda cypresser.
Jag trängde fram till dess yttersta boning och dess frodiga skog.
Jag grävde brunnar och drack främmande vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar.´
Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta,
att jag i forntidens dagar bestämde det,
och nu har jag låtit det komma.
Du fick makt att ödelägga befästa städer
och göra dem till ruinhögar.
Deras invånare blev maktlösa,
de blev förskräckta och stod med skam.
Det gick med dem som med gräset på marken och den späda grönskan,
som med gräset på taken och säden som förbränns innan det växer upp.
Jag vet om du sitter, om du går ut eller kommer in, och hur du rasar mot mig.
Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron,
skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun
och föra dig tillbaka samma väg som du kom.” 2 Kung. 19:20-28 rätt

(361)Juda rike hade lagts öde av ockupationsarmén, men Gud hade lovat att på ett mirakulöst sätt förse folket med vad det behövde. Hiskia fick budskapet: ”Detta skall för dig vara tecknet: Man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. Och de räddade av Juda hus som blivit kvar, skall på nytt skjuta rot nertill och bära frukt upptill. Ty från Jerusalem skall en kvarleva gå ut, de räddade från Sions berg. HERRENS nitälskan skall göra detta. Därför säger HERREN så om kungen i Assyrien: rätt

(361)Han skall inte komma in i denna stad eller skjuta någon pil ditin.
Han skall inte närma sig den bakom en sköld
eller kasta upp en vall mot den.
Han skall vända tillbaka samma väg som han kom.
In i denna stad skall han inte komma, säger HERREN.
Ty jag skall skydda och rädda denna stad
för min och min tjänare Davids skull.” Vers 29-34 rätt

(361)Just den natten kom befrielsen. ”Samma natt gick HERRENS ängel ut och slog 185. 000 i assyriernas läger, och när man steg upp tidigt följande morgon, se, då låg där fullt av döda kroppar. Vers 35 ”Då sände HERREN en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger.” 2 Krön. 32:21 rätt

(361)Rapporter om denna fruktansvärda straffdom över den armé, som hade sänts för att inta Jerusalem, nådde snart Sanherib. Han vaktade fortfarande vägen till Juda rike från Egypten. Slagen av fruktan, skyndade sig den assyriske kungen att ge sig därifrån ”så att han med skam vände tillbaka till sitt land.” Vers 21 Men han hade inte lång tid på sig att regera. I enlighet med den profetia som hade uttalats om hans plötsliga slut, lönnmördades han av sina egna söner. ”Och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.” Jes. 37:38 rätt

(361)Hebréernas Gud hade vunnit seger över det stolta Assyrien. Jehovas ära var bevisad i de omgivande folkens ögon. I Jerusalem var folkets hjärtan fyllda med helig glädje. Deras allvarligaste böner om befrielse hade blandats med bekännelser om synd och många tårar. I sin stora nöd hade de fullständigt litat på Guds makt att rädda, och han hade inte svikit dem. Nu genljöd tempelgårdarna av högtidliga lovsånger. rätt

(362) ”Gud är känd i Juda, i Israel är hans namn stort.
I Salem står hans hydda, hans boning på Sion.
Där bröt han sönder bågens blixtrande pilar,
sköld och svärd, krigets vapen. Sela.
Strålande är du, härligare än berg, rika på byte.
Modiga män ligger plundrade, de sover sin sista sömn,
ingen stridsman kan lyfta sin hand.
Genom sitt straffande ord, du Jakobs Gud,
ligger både häst och ryttare i dvala.
Du, endast du är värd fruktan.
Vem kan bestå inför dig när du är vred?
Från himlen låter du din dom höras.
Jorden förskräckes och blir stilla när Gud står upp till doms
för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.
Människors vrede skall då bli dig till pris,
vad som finns kvar av vrede skall du ikläda dig.
Ge löften och infria dem åt HERREN, er Gud!
Alla som är omkring honom skall bära fram gåvor åt den fruktansvärde.
Han kuvar furstarnas stolta ande,
fruktansvärd är han för kungarna på jorden.”
Psalm 76 rätt

(363)Det assyriska rikets uppgång och fall innehåller rika lärdomar för folken på jorden i dag. Guds ord har liknat Assyriens härlighet under dess glansperiod vid ett ädelt träd i Guds trädgård, som sträcker sig högt över de omgivande träden. rätt

(363) ”Se på Assyrien, en gång en ceder på Libanon,
med vackra grenar, skuggrik krona och hög stam,
som sträckte sin topp upp bland molnen.
Vattnen gav den växt, djupa källor gjorde den hög.
Källorna lät sina strömmar flyta runt platsen där den var planterad,
och sände ut sina flöden till alla andra träd på marken.
Därför fick den högre stam än alla träd på marken.
Den fick många kvistar och yviga grenar
på grund av det myckna vattnet när den sköt skott.
Alla himlens fåglar byggde sina bon bland grenarna,
alla markens djur födde sina ungar under dess grenar,
och i skuggan av det bodde alla de stora folken.
Den var vacker genom sin storhet och genom sina grenars längd,
ty den hade sin rot vid stora vatten.
Ingen ceder i Guds lustgård gick upp mot den,
ingen cypress hade grenar som kunde jämföras med den,
ingen lönn bar kvistar som den.
Nej, inget träd i Guds lustgård liknade den i skönhet…
att alla Edens träd i Guds lustgård avundades den.
Hes. 31: 3-9 rätt

(363)I stället för att använda sina ovanliga välsignelser till mänsklighetens nytta, blev emellertid Assyriens härskare många folkslags gissel. Obarmhärtigt, utan tanke på Gud eller sina medmänniskor, fullföljde de som sin fastställda politik att förmå alla folk att erkänna överhögheten hos Nineves gudar, som de upphöjde över den Allrahögste. Gud hade sänt Jona till dem med ett varningsbudskap, och för en tid ödmjukade de sig inför HERREN Sebaot och bad om förlåtelse. Snart inriktade de sig emellertid åter på avgudadyrkan och till världserövring. rätt

(364)Profeten Nahum utropade, då han anklagade dem som gjorde ont i Nineve:
”Ve dig, du blodstad, full av lögn, uppfylld av våld,
du som aldrig upphör att plundra!
Hör, piskor smäller! Hör, vagnshjul dånar!
Hästar jagar fram, vagnar rullar i väg.
Ryttare stormar fram, svärden ljungar och spjuten blixtrar.
Slagna i mängd och högar av lik,
det är ingen ände på döda, man stupar över döda kroppar.
Allt detta på grund av det myckna horeri hon bedrev,
den vackra horan, trolldomskonsternas mästarinna,
hon som sålde folken genom sitt horeri
och folkstammar genom sin trolldom.
Se, jag skall vända mig mot dig, säger HERREN Sebaot.
Jag skall lyfta upp ditt mantelsläp över ditt ansikte
och låta folken se din nakenhet och kungariken din skam.
Nahum 3:1-5 rätt

(364)Med ofelbar noggrannhet bokför den Oändlige fortfarande folkens räkenskaper. Så länge hans barmhärtighet erbjuds och han manar till ånger, är denna bokföring inte avslutad. Men när räkenskaperna når upp till en viss mängd som Gud har fastställt, börjar hans vrede att råda. Räkenskaperna avslutas. Guds tålamod upphör. Nåden vädjar inte längre till deras fördel. ”HERREN är sen till vrede men stor i kraft,
han låter ingen gå ostraffad.
HERREN har sin väg i storm och oväder,
och molnen är dammet under hans fötter.
Han straffar havet och låter det torka ut, alla floder låter han sina.
Då tynar Basan och Karmel bort och Libanons grönska vissnar.
Bergen darrar för honom och höjderna smälter ner.
Jorden bävar för hans ansikte, världen och alla som bor där.
Vem kan bestå inför hans förbittring, vem kan uthärda hans vredes glöd?
Hans vrede brinner som eld och klipporna rämnar inför honom. Nahum 1:3-6 rätt

(364)Det var på så sätt som Nineve, ”den jublande staden som satt så trygg och tänkte för sig själv: ´Jag och ingen annan!´”, blev en öken. ”Tom, tömd, förödd!” ”Den plats där de unga lejonen åt sitt byte, där lejonet och lejoninnan och lejonungen strövade omkring, utan att någon skrämde dem.” Sef. 2:15 Nahum 2:10, 11 Genom att se framåt mot den tid då Assyriens stolthet skulle vara bruten, profeterade Sefanja om Nineve: ”Där skall hjordar lägra sig, alla slags vilda djur. Både pelikaner och hägrar skall om natten bo på dess pelarhuvuden. En röst skall eka i fönstren och förödelse skall vara på trösklarna, ty cederpanelen är bortriven.” Sef. 2:14 rätt

(365)Det assyriska kungarikets härlighet var stor, och stort var dess fall. Profeten Hesekiel utvecklade bilden av ett ädelt cederträd ytterligare och förutsade tydligt Assyriens fall på grund av dess stolthet och grymhet. Han förklarade: rätt

(365) ”Därför säger Herren, HERREN så: ´Eftersom den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, därför skall jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han skall behandla den som den förtjänar, ty för dess ogudaktighets skull har jag röjt den ur vägen. Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur. Detta sker för att inget träd som växer vid vatten skall yvas på grund av sin höjd ... rätt

(365)Så säger Herren, HERREN: ´På den dag då cedern for ner i dödsriket, lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull ... och alla träd på marken vissnade i sorg över den. Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven.´” Hes. 31:10-16 rätt

(365)Assyriens stolthet och fall skall tjäna som lärdom för den sista tiden. När det gäller de länder på jorden i vår tid, som i högmod och stolthet ställer upp sig till strid mot honom, frågar Gud: ”Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå skall du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd.” Vers 18 rätt

(365) ”God är HERREN, en tillflykt på nödens dag, han känner dem som flyr till honom. Men med en störtflod förintar han platsen där Nineve står.” Nahum 1:7-8 Han kommer att göra slut på alla som strävar efter att upphöja sig över den Högste. rätt

(366) ”Assurs stolthet skall brytas ner och spiran tas ifrån Egypten.” Sak. 10:11 Detta är inte bara sant när det gäller de folk, som i gamla tider upphöjde sig över Gud, utan också när det gäller folk som i dag misslyckas med att fullfölja Guds avsikt. När hela jordens rättfärdige domare på den yttersta dagen skall ”sålla hednafolken” (Jes. 30:28), och de som har hållit fast vid sanningen skall få lov att gå in i Guds stad, skall himlavalven genljuda av de återlöstas triumferande sånger. ”Då skall ni sjunga”, förklarar profeten, ”som under en natt då man firar helig högtid, och era hjärtan skall glädja sig som när man under flöjtspel tågar upp på HERRENS berg, upp till Israels klippa. Och HERREN skall låta sin majestätiska röst höras ... Ty för HERRENS röst skall Assur gripas av skräck, när han slår honom med sin stav. Och så ofta staven far fram och HERREN efter sitt rådslut låter den falla på honom, skall pukor och harpor ljuda.” Vers 29-32 rätt

nästa kapitel