| Profeter och kungar kapitel 38. Från sida 464 | ren sida tillbaka |
(464)De mörka åren med tillintetgörelse och död, som utmärkte slutet av Juda kungarike, skulle ha fått det tappraste hjärta att förtvivla, om det inte hade varit för Guds budbärares uppmuntran genom profetiska uttalanden. Genom Jeremia i Jerusalem, genom Daniel vid hovet i Babylon och genom Hesekiel vid Kebars stränder, hade HERREN i barmhärtighet klargjort sina eviga syften. Han försäkrade, att han ville uppfylla de löften till sitt utvalda folk, som står nedskrivna i Mose skrifter. Det som han hade sagt, att han skulle göra mot dem som visade sig vara trogna mot honom, skulle han med säkerhet förverkliga. ”Guds levande ord ... består.” 1 Petr. 1:23 rätt (464)Under ökenvandringen hade HERREN i rikligt mått sörjt för att hans barn i sitt minne skulle bevara orden i hans lag. Efter bosättningen i Kanaan skulle de gudomliga föreskrifterna dagligen upprepas i varje hem. Man skulle tydligt skriva dem över dörrposterna och portarna, och sprida dem på minnestavlor. Man skulle sätta musik till dem och de skulle sjungas av ung och gammal. Präster skulle lära ut dessa heliga föreskrifter i offentliga samlingar, och landets härskare skulle dagligen studera dem. ”Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång.” Jos. 1:8 rätt (465)Mose skrifter lärde Josua ut till hela Israel. ”Inte ett ord av det som Mose hade befallt underlät Josua att läsa upp inför Israels hela församling med kvinnor och barn och de främlingar som följde dem.” Josua 8:35. Detta var i harmoni med Jehovas uttryckliga befallning om att vidta åtgärder för att vart sjunde år, under lövhyddohögtiden, offentligt läsa upp orden i lagboken. ”Samla folket, män, kvinnor och främlingen som är hos dig inom dina portar”, hade Israels andliga ledare fått anvisning om, ”så att de får höra och så lär sig frukta HERREN, er Gud, och noggrant följer alla ord i denna lag. Också deras barn, som ännu inte känner den, skall höra och lära sig den så att de fruktar HERREN, er Gud, så länge ni lever i det land dit ni drar över Jordan för att ta det i besittning.” 5 Mos. 31: 12, 13 rätt (466)Hur annorlunda hade inte Israels historia blivit, om man under de århundraden som följde hade fäst avseende vid detta råd! Bara när folket i sina hjärtan hyste en aktning för Guds heliga Ord, kunde de hoppas att leva upp till vad Gud avsett. Det var aktning för Guds lag, som gav Israel styrka under Davids regering och under Salomos tidigare regeringsår. Det var genom tro på det levande ordet, som en reformation kom till stånd under Elias och Josias dagar. Det var också dessa sanningsfyllda skrifter, Israels dyrbaraste arv, som Jeremia hänvisade till i sina ansträngningar att få till stånd en reformation. Var han än tjänade, mötte han folket med den allvarliga vädjan: ”Hör detta förbunds ord”, ord som skulle ge dem en fullständig förståelse för Guds avsikt att till alla folk sprida en kunskap om frälsande sanning. Jer. 11:2 rätt (466)Under de sista åren av Juda avfall verkade profetens förmaningsord bara ha liten effekt. När sedan kaldeernas arméer för tredje och sista gången kom för att belägra Jerusalem, greps alla av modlöshet. Jeremia förutsade fullständig undergång. Det var på grund av att han fortsatte att uppmana till kapitulation, som han till sist kastades i fängelse. Gud lämnade emellertid inte den trogna kvarleva, som fortfarande fanns i staden i hopplös förtvivlan. Även medan Jeremia hölls under sträng bevakning av dem, som föraktade hans budskap, kom nya uppenbarelser till honom om Guds vilja att förlåta och rädda. Detta har varit en osviklig källa till tröst för Guds församling från den dagen till vår tid. rätt (466)Eftersom Jeremia stadigt höll fast vid Guds löften, visade han, med hjälp av en liknelse som han framställde i handling, invånarna i den till undergång dömda staden sin starka tro på en fullständig uppfyllelse av Guds syfte för hans folk. I närvaro av vittnen och med noggrant iakttagande av alla nödvändiga lagliga former, inköpte han för sjutton siklar silver en fäderneärvd åker, som var belägen i Anatots grannby. rätt (469)Ur varje mänsklig synpunkt sett föreföll detta inköp av land på ett område, som redan stod under babyloniernas kontroll, vara en dåraktig handling. Profeten hade själv förutsagt Jerusalems förstörelse, ödeläggelse av Juda, och rikets fullständiga undergång. Han hade under en lång tidsperiod profeterat om fångenskap i det avlägsna Babylon. Eftersom han redan var gammal, kunde han aldrig hoppas på att få personlig nytta av det köp han hade gjort. Hans studier av profetiorna som fanns nedskrivna i Skrifterna hade emellertid gett honom den fasta övertygelsen, att HERREN hade för avsikt att till de tillfångatagna återställa deras gamla egendom, Löftets land. Med trons öga såg Jeremia de landsflyktiga återvända vid slutet av hemsökelsens år och på nytt ta sina fäders land i besittning. Genom köpet av egendomen i Anatot ville han göra vad han kunde för att inge andra det hopp, som gav hans eget hjärta så mycket tröst. rätt (469)Efter att ha undertecknat köpehandlingarna och försäkrat sig om vittnenas underskrifter, gav han sin sekreterare Baruk i uppdrag: ”Tag dessa brev, både detta förseglade köpebrev och detta öppna brev, och lägg dem i ett lerkärl, så att de kan bevaras under lång tid. Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Än en gång skall man kunna köpa hus och åkrar och vingårdar i detta land.” Jer. 32: 14,15 rätt (469)Framtidsutsikterna för Juda var så avskräckande vid tiden för denna ovanliga transaktion, att Jeremias tro utsattes för en svår prövning, trots att den varit orubblig. Detta skedde omedelbart efter det att formaliteterna kring köpet var avklarade och man ordnat med förvaring av underskrifterna. Hade han, i sin iver att inge Juda mod, handlat övermodigt? Hade han, i sin önskan att stärka tron på löftena i Guds ord, lagt grunden till en falsk förhoppning? De som hade ingått förbund med Gud, hade sedan länge föraktat de åtgärder som vidtagits för deras skull. Kunde löftena till det utvalda folket någonsin uppfyllas fullständigt? rätt (470)Profeten var förvirrad och nedtryckt av oro för de lidanden, som de botfärdiga måste genomgå. Han bönföll Gud om ytterligare upplysning om det gudomliga syftet för mänskligheten. rätt (470) ”O, Herre, HERRE”, bad han, ”se, du har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. Du visar nåd mot tusenden och vedergäller fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: HERREN Sebaot är hans namn. Du är stor i nåd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar, så att du ger åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar. Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor och du har gjort dig ett namn, som är detsamma än i dag. Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och uträckt arm och genom stor skräck. Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras fäder att ge dem, ett land som flödar av mjölk och honung. De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.” Verserna 17-23 rätt (471)Nebukadnessars arméer stod i begrepp att inta Sions murar med storm. Tusentals omkom i ett sista desperat försök att försvara staden. Ytterligare många tusen dog av hunger och sjukdom. Jerusalems öde var redan beseglat. Fiendestyrkornas belägringstorn kunde redan ses över muren. ”Se, hur belägringsvallarna redan går så långt fram mot staden att man kan inta den”, fortsatte profeten sin bön till Gud, ”och genom svärd, hunger och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du kan själv se det. Men fastän staden är given i kaldeernas hand, säger du, Herre, HERRE, till mig: Köp dig åkern för pengar och tag vittnen på det!” Verserna 24, 25 rätt (471)Profetens bön blev nådigt besvarad: I den tid av nöd, då tron hos sanningens budbärare prövades som av eld ”kom HERRENS ord till Jeremia”. Han sade: ´Se, jag är HERREN, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig?´” Verserna 26, 27 Staden skulle snart falla i kaldeernas händer. Dess portar och palats skulle snart stickas i brand och brinna ner. Trots att undergången var nära förestående och Jerusalems invånare skulle föras bort i fångenskap, skulle emellertid Jehovas eviga avsikt för Israel ändå uppfyllas. Som ytterligare svar på sin tjänares bön, förklarade HERREN beträffande dem som hans straff drabbade: ”Se, jag skall samla ihop dem ur alla de länder dit jag i min harm, vrede och stora förbittring har fördrivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. Och de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. Jag skall ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det skall gå väl för dem och deras barn efter dem. Jag skall sluta ett evigt förbund med dem, så att jag inte vänder mig ifrån dem och upphör att göra dem gott, och jag skall lägga fruktan för mig i deras hjärtan, så att de inte viker av från mig. Jag skall glädja mig över dem och göra dem gott och jag skall plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ. rätt (472)Ty så säger HERREN: Liksom jag har låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så skall jag också låta komma över dem allt det goda som jag har lovat dem. Man skall köpa åkrar i detta land som ni säger är en ödemark utan människor och djur, och givet i kaldeernas hand. Åkrar skall man köpa för pengar och man skall skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Juda städer, liksom i Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, ty jag skall göra slut på deras fångenskap, säger HERREN.” Verserna 37-44 rätt (472)Som bekräftelse på dessa försäkringar om befrielse och återställelse, kom Herrens ord ”till Jeremia för andra gången medan han ännu var inspärrad på vaktgården. Han sade: Så säger Herren, han som utför sitt verk, HERREN som formar och verkställer det, HERREN är hans namn: Ropa till mig, så vill jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till. Ty så säger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda kungars hus, som nu rivs för belägringsvallarna och svärden ... Se, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och bota dem, och jag skall låta dem se frid och trofasthet i överflöd. Jag skall göra slut på fångenskapen för Juda och Israel och bygga upp dem som de var tidigare. Jag skall rena dem från all den missgärning de har begått mot mig och förlåta dem alla deras missgärningar... Staden skall bli mig till berömmelse, glädje, pris och ära inför alla jordens hednafolk, när de får höra allt det goda jag gör för dem, och de skall förskräckas och darra när de ser allt det goda och all den välgång jag ger den. rätt (473)Så säger HERREN: Än en gång skall man på denna plats som ni säger vara öde, utan vare sig människor eller djur, här i Juda städer och på Jerusalems gator, ... här skall man åter höra rop av fröjd och rop av glädje, rop för brudgum och för brud, och röster av dem som säger: ´Tacka HERREN Sebaot, ty HERREN är god och hans nåd varar i evighet´, och från människor som bär fram gemenskapsoffer i HERRENS hus. Ty jag skall åter göra slut på landets fångenskap, så att det blir som det var tidigare, säger HERREN. rätt (473)Så säger HERRENS Sebaot: På denna plats som nu är öde, utan vare sig människor eller djur, ja, också i alla andra städer som hör hit, skall det på nytt finnas betesmarker, där herdar låter sina hjordar lägga sig att vila. I Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i andra Juda städer skall än en gång hjordar gå förbi herdar som räknar dem, säger HERREN. rätt (474)Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall uppfylla det löfte som jag har talat om Israels hus och Juda hus.” Jer. 33:1-14 rätt (474)På detta sätt fick Guds församling tröst under en av de mörkaste timmarna i dess långa strid mot ondskans krafter. Det såg ut som om Satan hade segrat i sina ansträngningar att förstöra Israel. HERREN behärskade emellertid de nu pågående händelserna och under de efterföljande åren, skulle hans folk få tillfälle att gottgöra det förflutna. Hans budskap till församlingen var: rätt (474) ”Så frukta inte, du min tjänare Jakob ... och var inte förskräckt, du Israel, ty jag skall rädda dig ur landet i fjärran och dina efterkommande ur det land där de hålls fångna. Jakob skall komma tillbaka och leva i fred och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom. Ty jag är med dig, säger HERREN, för att rädda dig.” ”Ty jag skall låta dig tillfriskna och läka dina sår”. Jer. 30:10, 11, 17 rätt (474)På upprättelsens glada dag skulle det delade Israels stammar på nytt förenas till ett folk. HERREN skulle bli erkänd som härskare över ”alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk”, förklarade han. ”Brist ut i lovsång och säg: ´Fräls, HERRE, ditt folk, de som finns kvar av Israel´. Se, jag skall föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta hörn, bland dem både blinda och halta ... Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla. Ty jag är en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son.” Jer. 31:1, 7-9 rätt (475)De som en gång hade erkänts som särskilt gynnade av Gud, hade blivit förödmjukade inför alla folk, för att de i landsflykt skulle lära sig lydnadens läxa, eftersom den var så viktig för deras framtida lycka. Innan de hade lärt sig denna läxa kunde inte Gud göra allt det, som han ville göra för dem. ”Jag skall straffa dig med rättvisa. Ty alldeles ostraffad kan jag inte lämna dig”, uppgav han som förklaring till sitt syfte att straffa dem för deras andliga bästa. Jer. 30:11 Dessa, som hade varit föremål för hans ömma kärlek, skulle emellertid inte vara förkastade för alltid. Inför alla jordens folk ville han visa sin plan att skapa seger ur ett skenbart nederlag, att rädda snarare än att förstöra. Profeten fick ta emot följande budskap: rätt (475) ”Han som skingrade Israel skall också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord. Ty HERREN skall befria Jakob och friköpa honom från den som är starkare än han. De skall komma och jubla på Sions höjd och strömma likt en flod till HERRENS goda, till säd, vin och olja och till unga får och oxar. Deras själ skall vara som en vattenrik trädgård, och de skall inte sörja mer… Jag skall förvandla deras sorg till glädje och trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse. Prästerna skall jag mätta med utsökta rätter och mitt folk skall mättas av mitt goda, säger HERREN.” rätt (476) ”Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: När jag på nytt har gjort slut på fångenskapen för Juda land och dess städer, skall man ännu en gång säga detta ord: ´HERREN välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg´. Och Juda folk med alla sina städer skall bo där tillsammans, jordbrukare såväl som vandrande herdar. Ty jag skall stärka trötta själar, och alla utsvultna själar skall jag mätta.” rätt (476) ”Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ut Egyptens land - det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre - säger HERREN. Nej. detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inte och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ´Lär känna HERREN´! Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.” Jer. 31:10-14, 23-24, 31-34 rätt |