Nebukadnessars dröm.

(491)Detta kapitel bygger på Daniel 2. rätt

(491)Kort tid efter det att Daniel och hans vänner påbörjade sin tjänst hos kungen i Babylon, inträffade händelser, som för ett avgudadyrkande folk avslöjade kraften och trofastheten hos Israels Gud. Nebukadnessar hade en märklig dröm, ”som gjorde honom orolig och sömnlös.” Trots att den hade gjort djupt intryck på kungen, var det omöjligt för honom att komma ihåg drömmens enskilda delar när han vaknade. rätt

(491)I sin villrådighet samlade Nebukadnessar sina visa män, ”besvärjare, trollkarlar och kaldeer” - och bad dem enträget om hjälp. ”Jag har haft en dröm”, sade han, ”och är orolig och vill veta vad jag har drömt.” Med denna förklaring till sin villrådighet bad han dem att avslöja för honom det som skulle ge honom sinnesfrid. Verserna 2-3 rätt

(492)På detta svarade spåmännen: ”Må konungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så skall vi tyda den.” Kungen blev missnöjd med deras undvikande svar. Han blev misstänksam, eftersom de trots sina överdrivna anspråk på att kunna uppenbara människors hemligheter, ändå tycktes vara ovilliga att ge honom hjälp. Därför befallde kungen sina spåmän, med löften om rikedom och ära å ena sidan, och dödshot å den andra, att inte bara meddela drömmens tolkning, utan också själva drömmen. ”Detta är mitt orubbliga beslut: Om ni inte säger mig drömmen och tyder den skall ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar. Men om ni låter mig veta drömmen och hur den skall tydas, skall ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Meddela mig därför drömmen och uttyd den för mig.” Verserna 5-6 rätt

(492)Spåmännen gav fortfarande samma svar: ”Konungen må berätta drömmen för sina tjänare, så skall vi tala om vad den betyder.” rätt

(492)Nebukadnessar var nu ytterst upprörd och förargad över den uppenbara trolösheten hos dem, som han hade litat på och förklarade: ”Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt orubbliga beslut. Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra, i hopp om att tiderna skall förändras. Säg mig nu vad jag har drömt, så vet jag att ni också kan tyda drömmen för mig.” Verserna 8-9 rätt

(492)Fyllda av fruktan för följderna av sitt misslyckande, bemödade sig spåmännen om att visa kungen, att hans befallning var oresonlig och att hans prov överträffade allt, som någonsin begärts av någon människa. ”Det finns ingen människa på jorden”, invände de, ”som kan meddela konungen det han vill veta. Det har aldrig hänt att någon kung, hur stor och mäktig han än varit, har begärt något sådant av någon spåman eller besvärjare eller kaldé. Det som konungen begär är alltför svårt, och det finns ingen som kan meddela konungen det, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga.” Verserna 10-11 rätt

(492) ”Detta gjorde kungen så vred och förbittrad, att han befallde att man skulle förgöra alla de vise i Babel.” rätt

(493)Kungens rättstjänare skulle verkställa kungens påbud. Bland dem, som de sökte efter, fanns Daniel och hans vänner. När man talade om för dem, att de också enligt påbudet måste dö, vände sig Daniel ”med kloka och förståndiga ord” till Arjok, kungens befälhavare. Han frågade honom: ”Varför har kungen utfärdat denna stränga befallning?” Arjok berättade för honom om kungens villrådighet på grund av hans märkliga dröm, och om hur han misslyckats med att skaffa sig hjälp från dem, som han hittills fullständigt litat på. Då Daniel hörde detta, riskerade han sitt liv genom att våga infinna sig hos kungen och be om tid för att be sin Gud att uppenbara drömmen och dess uttydning för honom. rätt

(493)Monarken samtyckte till detta. ”Sedan gick Daniel hem och talade om för sina vänner Hananja, Misael och Asarja vad som höll på att hända.” Vers 17 Tillsammans sökte de visdom från ljusets och kunskapens källa. Deras tro var stark på grund av att de var medvetna om att Gud hade ställt dem där de befann sig, att de utförde hans verk och mötte pliktens krav. Då de upplevt villrådighet och fara hade de alltid vänt sig till honom för att få vägledning och beskydd. Han hade visat sig vara den, som alltid kunde hjälpa. Med förkrossade hjärtan överlämnade de sig nu på nytt till jordens domare. De bönföll om att han vid detta tillfälle, då deras behov av hjälp var så stort, skulle rädda dem. De bad inte heller förgäves. Den Gud som de hade ärat, ärade nu dem. HERRENS ande vilade över dem, och för Daniel uppenbarades kungens dröm och dess innebörd genom en syn på natten. rätt

(494)Först av allt tackade Daniel Gud för de uppenbarelser han fått. ”Lovat vare HERRENS namn från evighet till evighet”, utropade han, ”ty vishet och makt tillhör honom. Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd. Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och hos honom bor ljuset. Dig, mina fäders Gud tackar och prisar jag för att du har gett mig vishet och förmåga och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bad dig om. Ty vad kungen ville veta har du uppenbarat för oss.” Verserna 20-23 rätt

(494)Sedan gick Daniel omedelbart till Arjok, som av kungen hade fått order att förgöra de vise, och sade: ”Du skall inte döda de vise i Babel. För mig in till kungen, så skall jag ge honom uttydningen. Genast förde Arjok Daniel till kungen och sade till honom: ´Jag har funnit en man bland de judiska fångarna som kan ge konungen uttydningen.´” rätt

(495)Föreställ dig den judiske fången, lugn och fylld av självbehärskning, i närvaro av monarken för världens mäktigaste rike. I sina första ord avsade han sig själv äran och upphöjde Gud som källan till all visdom. Som svar på kungens fråga: ”Kan du verkligen låta mig veta den dröm som jag har sett och vad den betyder?” sade han: ”Den hemlighet som kungen vill veta, kan inga vise män, besvärjare, spåmän eller stjärntydare meddela konungen. Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i kommande dagar.” rätt

(497) ”Detta var din dröm”, förklarade han, ”och den syn du hade på din bädd. När du, o konung, låg på din bädd, började du tänka på vad som kommer att ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som skall ske. För mig har denna hemlighet uppenbarats, inte för att jag är visare än alla andra levande varelser, utan för att uttydningen skulle kungöras för konungen så att du förstår ditt hjärtas tankar. rätt

(497)Du, o konung, såg i din syn en stor staty framför dig, och den var hög och dess glans överväldigande. Den var förskräcklig att se på. Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar. Benen var av järn och delvis av lera. rätt

(497)Medan du såg på den revs en sten loss, men inte genom människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet, och allt blev som agnar på en tröskloge om sommaren, och vinden förde bort det så att man inte längre kunde finna något spår av det. Men av stenen som hade träffat statyn blev det ett stort berg som uppfyllde hela jorden. ” rätt

(497) ”Detta var drömmen”, förklarade Daniel förtröstansfullt. Kungen å sin sida, som med största uppmärksamhet hade lyssnat till varje enskild detalj, visste att det var just den drömmen han hade oroat sig så mycket för. Följaktligen var hans sinne förberett för att på ett positivt sätt ta emot uttydningen. Konungarnas Konung stod i begrepp att meddela den babyloniske härskaren betydelsefulla sanningar. Gud hade för avsikt att avslöja, att han har makt över världens riken, makt att tillsätta och att avsätta kungar. Nebukadnessars sinne skulle om möjligt väckas till en medvetenhet om att han hade ett ansvar inför himlen. Framtidens händelser, som sträckte sig ända till tidens slut, skulle uppenbaras för honom. rätt

(498) ”Du, o konung, konungarnas konung”, fortsatte Daniel, ”som himmelens Gud har givit rike, väldighet, makt och ära, i din hand har han gett människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än bor, och han har satt dig till herre över alltsammans. Du är det gyllene huvudet. Men efter dig skall det uppstå ett annat rike, obetydligare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar, och det skall regera över hela jorden. rätt

(498)Det fjärde riket skall vara starkt som järn, för järnet krossar och slår sönder allt. Så som järnet förstör allt annat, skall också detta krossa och förstöra. rätt

(498)Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det skall vara ett splittrat rike, men med något av järnets fasthet. Du såg ju att där var järn blandat med lerjord. Att tårna på fötterna delvis var av järn och delvis av lera betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt. Att du såg järnet vara blandat med lerjord betyder att människorna skall blanda sig med varandra genom giftermål men att de inte skall hålla samman, lika litet som järn kan förenas med lera. rätt

(498)Men i de konungarnas rike skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet. Den store Guden har nu uppenbarat för konungen vad som skall ske i framtiden, och drömmen är sann och uttydningen tillförlitlig.” rätt

(499)Kungen var övertygad om att uttydningen var sann. I ödmjukhet och vördnad ”föll kung Nebukadnessar ner på sitt ansikte och tillbad”, och sade: ”Er Gud är i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara denna hemlighet.” rätt

(499)Nebukadnessar upphävde påbudet om att döda alla vise män. Deras liv skonades tack vare att Daniel stod i kontakt med honom som är en uppenbarare av hemligheter. ”Därefter upphöjde kungen Daniel och gav honom många stora gåvor och satte honom till herre över hela Babels hövdingedöme och till högste föreståndare för alla de vise i Babel. På Daniels begäran utsåg kungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego att förvalta Babels hövdingedöme, men Daniel själv stannade vid kungens hov.” rätt

(499)I världshistoriens annaler framställs nationernas tillkomst och världsrikenas uppkomst och fall, som om de berodde på människors vilja och tapperhet. Formandet av händelser förefaller i hög grad vara bestämt av människans makt, ärelystnad eller infall. I Guds ord dras emellertid förhänget åt sidan, och över, bakom och genom allt spel och motspel som beror på människors inflytande, makt och lidelser, ser vi den verksamma kraften från den Allbarmhärtige, som stilla och tålmodigt utarbetar sin egen viljas rådslut. rätt

(500)Med ord, som saknar motstycke i fråga om skönhet och mildhet, framställde aposteln Paulus för de visa i Aten Guds avsikt med att skapa och utbreda olika människoraser och folk. ”Gud är den som har skapat världen och allt som är i den”, förklarade aposteln. ”Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv, anda och allt. Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.” Apg. 17:24-27 rätt

(500)Gud har gjort klart att var och en som vill, kan komma ”in i förbundets band.” Hes. 20:37 I skapelsen var det hans avsikt, att jorden skulle bli bebodd av varelser, som skulle bli till välsignelse för sig själva och varandra, och till ära för sin Skapare. Alla som verkligen vill kan ansluta sig till denna plan. Det sägs om dem: ”Det folk som jag har format åt mig skall höja mitt lov.” Jes. 43:21 rätt

(500)I sin lag har Gud tillkännagett de principer, som ligger till grund för all sann välgång både för hela folk och enskilda. För israeliterna förklarade Mose om lagen: ”Det skall tillräknas er som vishet och förstånd.” ”Ty detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv.” 5 Mos. 4:6; 32:47 De välsignelser som på detta sätt tillförsäkrats Israel, har på samma villkor och i lika hög grad tillförsäkrats alla folk och varje enskild människa under himmelens vidd. rätt

(500)Århundraden innan särskilda folk framträdde på den historiska scenen, såg den Allvetande ned genom tidsåldrarna och förutsade världsrikenas uppkomst och fall. Gud förklarade för Nebukadnessar att det babyloniska riket skulle gå under, och att ett annat rike skulle komma, som också skulle gå igenom sin tid av prövning. Eftersom det misslyckades med att upphöja den sanne Guden, skulle dess glans och härlighet blekna och ett tredje rike skulle inta dess plats. Detta skulle också gå under, och ett fjärde, starkt som järn, skulle lägga världens folk under sig. rätt

(501)Om härskarna i Babylon - detta det rikaste av alla jordiska riken - alltid visat sig frukta Jehova, skulle de ha fått vishet och makt som skulle ha förbundit dem med honom och bevarat dem starka. De gjorde emellertid bara Gud till sin tillflykt när de var oroade och rådlösa. Om de i sådana tider misslyckades med att finna hjälp hos sina stora män, sökte de den hos sådana män som Daniel - män som de visste ärade den levande Guden och som blev ärade av honom. Det var till dessa män man vädjade, att de skulle reda ut Försynens hemligheter. Härskarna i det stolta Babylon var visserligen mycket begåvade män, men de hade kommit så långt bort från Gud genom överträdelser, att de inte kunde förstå de uppenbarelser och varningar, som de hade fått då det gällde framtiden. rätt

(501)I folkens historia kan den, som studerar Guds ord, se den gudomliga profetians bokstavliga uppfyllelse. Babylon, som till sist splittrades och krossades, gick under därför att dess härskare under tider av framgång hade sett sig själva som oberoende av Gud. De hade gett mänsklig prestation äran för sitt rikes härlighet. Kungariket Medien-Persien hemsöktes av Guds vrede, därför att Guds lag hade blivit trampad under fötterna. Det stora flertalet av befolkningen fruktade inte HERREN. Gudlöshet, hädelse och sedligt fördärv fick överhanden. De riken, som följde efter dem, var ännu mer lågtstående och fördärvade. De sjönk också allt längre ned på den moraliska värdeskalan. rätt

(501)Den makt som utövas av varje jordisk härskare är given av Gud. Hans framgång beror också på hur han använder den makt, som på det sättet tilldelas honom. Det ord, som den gudomlige Väktaren ger, är avsett för var och en av dem: ”Jag spände bältet om ditt liv, fastän du inte kände mig.” Jes. 45:5 Även de ord, som för länge sedan uttalades till Nebukadnessar, är livsviktiga för var och en: ”Gör dig fri från dina synder genom att göra gott och från dina missgärningar genom att vara barmhärtig mot de fattiga, om din framgång skall bestå.” Dan. 4:24 rätt

(502)Att förstå dessa ting, - att förstå att ”rättfärdighet upphöjer ett folk”, att ”genom rättfärdighet blir tronen befäst”, och ”består genom nåden;” att inse hur dessa principer verkar i utövandet av hans makt som ”avsätter kungar och tillsätter kungar”, - detta innebär att förstå historiens filosofi. Ordspr. 14:34; 16:12; 20;28; Daniel 2:21 rätt

(502)Det är bara i Guds ord som detta klart framhävs. Här visas det att styrkan hos folk liksom hos individer inte beror på tillfällen eller möjligheter som råkar göra dem oövervinnerliga. Den beror inte heller på den storhet som de skryter med. Den mäts efter den trohet med vilken de fullföljer Guds avsikt. rätt

nästa kapitel